Varje gång vi åker till landet på våren för att fixa inför sommaren planerar vi för nya projekt. Jag äger sommarstugan tillsammans med mina systrar och min moster och vi konstaterar varje år att det egentligen är för litet för 4 familjer med 10 vuxna och 10 barn. Om vi skulle vara där samtidigt, vilket vi oftast inte är, men ändå.
Då börjar vi diskutera små hus. Att det skulle vara trevligt att i stället för det gamla dasset ha en friggebod med världens härligaste sovrum. Eller ett ställe med världens härligaste altan med sjöutsikt. Eller ett litet ställe där en minifamilj faktiskt skulle kunna klämma in sig och åtminstone kunna äta frukost i. Eller ett litet hus som bara är en stor matsal där alla kan äta och samtidigt se ut över havet.
På våren planerar vi också hur vi ska stajla om de små sovrummen i huset med nya tapeter och färg, eller en solaltan, eller ett plank som vindskydd. Men sedan händer något. Sommaren kommer och går i rasande fart. Vi knökar in oss och går omlott och konstaterar att det faktum att stugan ligger 65 mil norrut gör investeringsviljan låg.
Men ändå: Drömmen om ett litet, litet hus, som bara skulle fylla ett enda behov, gör ständigt comeback. Och när jag ser den mysiga lilla sjöboden i den här tidningen på sidan 28 väcks planerna. Snart är det sommar – skulle man inte…?
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
