Achaltekeern är en fantastisk hästras

Achaltekeern är en hästras från Turkmenistan, där de anses vara en nationell symbol. Deras snabbhet, uthållighet, intelligens och utseende har gjort rasen populär. Rasen har smeknamnet ”Golden Horse” tack vare sin glänsande päls av palominos och bork. De är kända för att klara svåra väderförhållanden och anses vara en av de äldsta hästraserna i världen. Det finns endast runt 6600 achaltekeer på jorden och flest av dem i Turkmenistan och Ryssland.

Achaltekeerns historia

Det tros att achaltekeerns förfäder kan spåras tillbaka till en hästras som levde för 3000 år sen. Dessa hästar kallades niseans. Dock kan inte ett exakt ursprung enkelt spåras då hästraser inte existerade innan 1600 f.Kr. 

Achaltekeern är mycket lik turkomanhästen, som man tror sig veta vara den direkta förfadern till achaltekeern. Trots att turkomanhästen tros vara utdöd, kan den avlas idag genom en relaterad gren hästar. Bland turkomanhästens ättlingar finns jomudhästen, goklanhästen och nokhorlihästen.

Folkstammar i Turkmenistan använde achaltekeern vid räder. Hästen var en av de mest kära ägodelarna då den behövdes för inkomst och överlevnad. Folkstammarna avlade hästen selektivt och stamtavlor bevarades genom den muntliga traditionen. Hingstar var bundna nära männens tält medan ston och föl gick fria och betade. Hingstarna täcktes med filt från topp till tå för att hålla pälsen kort och glänsande.

I Ryssland kallades hästen argamaks då den ansågs gudomlig eller helig. Den värdesattes av sina ägare som uppskattade hästens snabbhet, uthållighet samt lojala natur.

Turkmenistan blev en del av det ryska riket år 1881, vilket ledde till krig mellan stamfolken och tsaren. Tyvärr förlorade de i en strid där Kurotpatkin, en rysk general, blev förtjust i hästarna efter att ha sett dem i strid. Han grundade ett stuteri efter kriget och döpte om hästen till ”Akhal-Teké”. 

Rasen bidrog till genetiken hos flera raser så som det engelska fullblodet, trakehnaren, turkmen-atti, donhästen, budjonnin, karabairhästen och karabaghhästen.

Rasen minskade drastiskt i antal när Sovjetunionen krävde hästens kött. Idag använder Turkmenistans regering hästarna som gåva till diplomater likväl som ett sätt att få medel till förbättringar för hästens avelsprogram.

Achaltekeerns utseende

Achaltekeern kommer i palomino, brun, svart, fux, och grå. Hästentusiaster beskriver ofta hästens färg som ett camouflage i öknen. Hästen har ett elegant huvud med rakt eller konvex profil. De har långa öron och mandelformade ögon. Man och svans är vanligtvis tunn. Deras långa rygg är något muskulös, korset platt och halsen är lång och upprätt. Hästen har sluttande bogar och tunt skinn. Rasen anses tålig och uthållig tack vare hur den tvingats anpassa sig till det tuffa klimatet i Turkmenistan. Achaltekeern är även känd för sitt sätt och elegans vid hoppning.

Med rasens fysiska egenskaper kan de bli duktiga sporthästar vid dressyr, hoppning, fälttävlan och distansritt.

Hälsa och hälsorelaterade problem hos achaltekeern

Achaltekeern är känd för att ha flera genetiska åkommor som är av de främsta bekymren hos uppfödare och veterinärer idag. Här är några av de åkommor som observerats hos rasen:

• Naked Foal Syndrome eller nakenfölssyndrom – fölen föds utan någon päls, man eller svans.
• Ärftlig kryptorkism
• Wobblersyndrom