Den tibetanska mastiffen är en av de största hundarna i världen

Den tibetanska mastiffen är en uråldrig hundras som utvecklats i Tibet. Här har vi samlat det du behöver veta om denna hund och varför de är en fin familjehund.

Den ädla tibetanska mastiffen som familjehund

Den tibetanska mastiffen är en av de största hundarna i världen. Hunden utvecklades av vandrande folk i Tibet, Indien, Mongoliet och Nepal. Ursprungligen utvecklades hunden för att vakta och skydda får från rovdjur som vargar och tigrar. Idag är tibetansk mastiff en familjehund som många anser vara en både spännande och utmanande ras.

Några av den tibetanska mastiffens egenskaper

  • Den tibetanska mastiffen är söt som valp men kommer växa till att bli en hund som väger mellan 35 och 72 kg.
  • De är vanligtvis aktiva både på morgonen och kvällen.
  • Hunden älskar att vara med sin familj varför det inte är klokt att lämna hunden ensam utomhus.
  • Tibetansk mastiff är i regel intelligent, självständig och envis men är känsliga för sina ägares humör. De tycker inte om gräl i hemmet eller när barn blir skällda på.
  • Rasen rekommenderas inte för oerfarna ägare eller för blygsamma ägare. De kräver en självsäker tränare som är konsekvent och beslutsam och på samma gång kärleksfull.
  • Tibetansk mastiff är envis och kommer testa dig för att se om du verkligen är flockens alfa.
  • De kräver daglig fysisk och mental stimulans genom aktiviteter som håller dem aktiva och i form. När de blir uttråkade tenderar de att bli högljudda och destruktiva.

Den tibetanska mastiffens historia

Undersökningar har visat att den tibetanska mastiffen avvek som ras så tidigt som för 58 000 år sen vilket gör hunden till en av världens äldsta hundraser. Man upptäckte även att det finns en genetisk relation mellan den tibetanska mastiffen och pyrenéerhunden, berner sennenhunden, sankt bernardshunden och rottweilern. Det är mycket troligt att dessa stora hundar är ättlingar till den tibetanska mastiffen. Man har även sett att hunden med enkelhet kan anpassa sig efter de höga höjderna på den tibetanska högplatån vilket kan jämföras med andra djur som lever på hög höjd som antilop, jak och liknande. Den låga andelen hemoglobin i deras blod förhindrar dem från att utveckla hypoxi vilket hjälpte bevisa att rasen är ett resultat av förhistoriska korsningar med tibetansk varg.

År 1847 importerades en tibetansk mastiff till England och gavs till drottning Victoria som gåva. Den engelska kennelklubben grundandes år 1873 och den tibetanska mastiffen registrerades i stamboken som tibetansk mastiff. År 1847 importerade kung Edward VII, som vid tiden ännu var prinsen av Wales, två tibetanska mastiff som visades upp vid Alexandria palace show. Det var under 1950-talet som rasen kunde ses i USA för första gången och 1974 grundades Tibetan Mastiff Club of America. Det var först år 2007 som rasen erkändes av en amerikanska kennelklubben.

Den tibetanska mastiffens personlighet

Ursprungligen avlades den tibetanska mastiffen som en vakthund för hjordar i Tibet. När hunden väl blivit socialiserad och tam kan de trivas i rymliga och inhägnade områden. De kan även komma väl överens med en annan hund som sällskap. Dock är hunden inte rekommenderad för liv i lägenhet då de ibland inte är medvetna om sin egen storlek. Tibetansk mastiff är enkel att umgås med men de tenderar att vara reserverade kring främlingar.

De är främst aktiva om natten vilket gör att de på engelska fått smeknamnet ”nocturnal sentry” och de håller potentiella rovdjur borta. De tenderar att skälla hela natten så det är inte en god idé att lämna hunden utomhus under natten och särskilt inte om du har grannar i närheten.

De är mycket intelligenta, självständiga och envisa. En ägare av en tibetansk mastiff bör kunna visa att de är självsäkra och beslutsamma ledare, eller så kan hunden sluta lyda dig. Hunden passar inte ovana hundägare. Samtidigt är de utmärkta familjehundar som är lojala mot sina familj trots att de inte kommer visa tillgivenhet mot sin familj.

Hälsoproblem att vara medveten om

Den tibetanska mastiffen har en genomsnittlig livslängd på 10-14 år. De kan drabbas av vissa genetiska åkommor som även kan ses hos andra hundraser. En viss andel av hundar inom rasen kan drabbas av någon av följande åkommor:

  • Hypotyreos
  • Entropion
  • Ektropion
  • Distichiasis
  • Allergier
  • Demodex – en autoimmun sjukdom
  • Addisons sjukdom
  • Cushings sjukdom
  • Avsaknad av tänder
  • Felaktigt bett
  • Hjärtproblem
  • Anfall
  • Epilepsi
  • Progressiv retinal atrofi
  • Armbågsledsdysplasi och höftledsdysplasi
  • Canine inherited demyelinative neuropathy (CIDN)

De kräver daglig motion för att hållas fysiskt och mentalt stimulerade. Motion bör ske på ett stort inhägnat område på grund av hundens storlek. Motion tillsammans med social interaktion kommer hjälpa din hund att bli en balanserad vuxen hund.

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar