Grävling, Meles meles, är ett djur som finns i nästan hela landet, men som man oftast inte får syn på mer än när den ligger påkörd längs trafikerade vägar. De är skygga varelser som är aktiva på kvällar och nätter, då de är ute och letar mat, och under dagarna håller sig inuti sitt bo. De är ofarliga för människor men kan bitas om de blir överraskade eller känner sig trängda, och det händer att de hamnar i slagsmål med andra djur. Här får du tips på hur du känner igen en grävling och vad du ska göra om du får in den på tomten.
Grävlingsgryt under huset
Grävlingar lever ofta i grupp och bygger stora gryt som utvidgas ju större familjen blir. Den stannar gärna på ett och samma ställe om den hittar en plats där den trivs, och ibland delar den även bo med rävar. Grytet byggs ofta i flera våningar med många ingångar runt om, och i närheten brukar de gräva latringropar för att markera sitt revir. Därför är det inte så trevligt om de flyttar in på tomten, och de kan orsaka skador om de får för sig att bygga bo under ditt hus, altan, uthus eller i jordkällaren.
Grävling på tomten – gör så här:
- Täta gångarna. Sätt igen ingångarna till boet, och täta kring husgrund och altan om grävlingarna byggt bo under huset, med exempelvis gnagarskyddsnät. Bästa tidpunkten är på sensommaren, undvik våren då risken finns att det är ungar i boet.
- Passa på vid tomt bo. Gör det under natten när grävlingarna är ute och jagar, så de inte stängs inne. För att försäkra dig om att grävlingen lämnat boet kan du först sätta pinnar vid ingångarna, som du kan se om den flyttat på för att komma ut.
- Gör doftskrämmor. Eftersom grävlingar är känsliga för doft kan man lägga eller hänga trasbitar indränkta med parfym eller urin runt boet, där de gräver, för att avskräcka dem.
Gillra en grävlingsfälla
Hjälper inte åtgärderna ovan kan du använda en grävlingsfälla som är godkänd av Naturvårdsverket. Det finns både modeller i metall och trä, där grävlingen fångas levande. Gör så här:
- Placera fällan lite skyddat, t ex bakom några buskar eller en sten, och gärna med lite gräs eller halm i botten.
- Gillra med ett bete, t ex fisk, ägg, honung eller slaktavfall.
- Efter fångsten bör grävlingen avlivas så snart som möjligt. Djuret får inte flyttas till annan plats, utom kortare sträckor för att avlivas.
- Om du behöver hjälp med avlivningen, kontakta en jaktorganisation där du bor eller eventuell viltvårdare på kommunen.
Grävlingshonorna får 2–3 ungar per kull under januari–mars. Så här ser ungarna ut.
Så känner du igen en grävling
Grävlingen, som tillhör familjen mårddjur, är lätt att känna igen på sitt avlånga, svart- och vitrandiga huvud. Den har korta ben och kort svans. Pälsen är svart på undersidan och silvergrå på ovansidan. De har små ögon och dålig syn, och förlitar sig istället mycket på sitt goda luktsinne och hörsel.
Vad äter en grävling?
Grävlingar är riktiga allätare men särskilt förtjusta i daggmaskar, vilket man kan se tecken på genom att de borrar trattformade decimeterdjupa gropar i marken. På menyn står allt från smådjur som grodor, gnagare, igelkottar och kycklingar, till insekter, ägg, säd, rötter, lökar, frukt och bär. Under vintern, när de mestadels sover i boet, lever de framförallt av sina fettreserver, men går ibland ut när det är mildare väder, för att hitta mat eller göra toalett.
Källa: Naturvårdsverket, Jägareförbundet, Natursidan
