Grönlandshund är en värdefull brukshund och lojal sällskapshund

Grönlandshunden är en av de mest pålitliga brukshundarna och kan vara ett krävande husdjur. Här har vi samlat det du behöver veta om grönlandshunden.

Grönlandshunden är pålitlig och en imponerande hund

Grönlandshunden är en av de mest pålitliga arbetande hundarna genom alla tider. Hunden besitter imponerande karaktärsdrag som gör dem extremt passande för de arbeten som presenteras dem.

Grönlandshundens utseende

Grönlandshunden är en stark och kraftigt byggd hund. Dess huvud är brett och kilformat med ögon som är lätt sluttande. Hunden har även små triangulära öron som är täckta av tät päls för att hunden inte ska drabbas av köldskador. Dess ben är starka och muskulösa vilket är användbart vid hundspann. Svansen är vanligtvis rullad upp längst hundens rygg. Hunden är även täckt med två lager päls, där det inre är kort och liknande ull medan det yttre är längre och grövre och vattenavstötande.

Grönlandshundens utmärkande drag är dess triangulärt formade område på dess axlar vilket kallas ulo.

Dess päls behöver endast skötsel då och då för att behålla sin kvalitet och för att ta bort lösa hår.

Den genomsnittliga höjden av en grönlandshund är 51-68 cm och den genomsnittliga vikten är 30-32 kg.

Grönlandshundens historia

De första européerna att bosätta Grönland var vikingarna. De blev medvetna om hundarna, precis som andra upptäckare som valjägare och pälshandlare. De tränande hundar från den arktiska regionen i hundsläde och lyckades även använda hundarna vid jakt, utforskning och resor över den arktiska regionen.

Man tror att hundarna togs till Storbritannien år 1750 och visades upp vid hundutställningar och i tidskrifter. Grönlandshunden tillhör spetsgruppen på grund av de fysiska egenskaper hunden besitter. Hunden erkändes av Kennel Club år 1880.

Då den är en brukshund som arbetat i den arktiska regionen under århundraden, har grönlandshunden utvecklat dess kraftfulla kropp tillsammans med tjocka päls för att tåla det kalla klimatet i regionen.

Grönlandshundens temperament

Grönlandshunden är främst en brukshund och har hittills använts till arbeten. Hunden värderas för sin styrka och snabbhet istället för sitt formbara temperament. Då hunden tränats i hundspann är grönlandshunden van vid hierarkier och strukturer inom flocken. Hunden behöver därför en ägare som är självsäker och konsekvent så att de kan bli fina husdjur. De rekommenderas inte för förstagångsägare. När ägaren väl har förtjänat hundens respekt kan grönlandshunden vara mycket lojal mot sina ägare.

Man känner till att grönlandshunden är ett passande husdjur för barn såväl som andra husdjur. De brukar även vara vänliga mot främlingar.

Förvänta dig inte att hunden bara kommer vilka slöa sig hemma. De är inte en ras som förnöjt myser i huset. Hunden behövs tas på dagliga, långa och raska promenader och måste sättas i arbete.

Hälsa och hälsorelaterade frågor att vara medveten om

I regel är grönlandshunden frisk, förutom vissa individer som kan drabbas av särskilda hälsoåkommor. Det är viktigt att ägare känner till och förstår dessa sjukdomar som hunden kan drabbas av för att kunna förebygga, behandla eller bota dessa om nödvändigt. De följande åkommorna kan eventuellt drabba hunden:

  • Höftledsdysplasi – ett ärftligt tillstånd där lårbenshuvudet inte passar perfekt in i höftledsskålen. Detta kan orsaka smärta och artrit när hunden nått vuxen ålder.
  • Armbågsledsdysplasi –  tillståndet karakteriseras av onormal utveckling av benen i armbågsleden vilket kan leda till smärtsam hälta.
  • Primary lens luxation – en ögonsjukdom där ögats lins förflyttas från dess ursprungliga position och inte längre hålls på plats. Linsen flyter därför fritt i ögat.
  • Glaukom – en ögonstörning där trycket i ögat ökar på grund av en ökad mängd vätska i ögongloben.
  • Öroninfektion – då hundens öron står upp kan hunden får öronirritation och öroninfektion.
  • Magomvridning – vanligt hos medelstora till stora hundar. Ett livshotande tillstånd som uppstår när magsäcken spänns ut av gas eller luft och sedan vrids om. Detta händer vanligtvis efter att hunden ätit ett stort mål mat under kort tid eller druckit stora mängder vatten snabbt, eller om hunden motionerar intensivt efter maten. Detta leder till att hunden inte kan frigöra överflödig luft från magsäcken vilket förhindrar blodtillförseln till hjärtat. 
Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar