Hur fungerar den fruktade fästingen?

Fästingar orsakar mycket rädsla och oro, både genom att de suger blod och att de sprider sjukdomar till människor och husdjur. En del av oron kan säkert avhjälpas genom kunskap om fästingarnas liv och leverne: Var finns det sjukdomsspridande fästingar? Hur lever de? I vilka miljöer trivs de? Hur undviker man fästingbett? Hur tar man bort fästingar från huden? Kan man skydda sig mot sjukdomarna?


Fästingens olika stadier. Nederst, gulaktig: fästinglarv; snett däröver: blodfylld fästinglarv; till höger därom: fästinghanne (naturlig storlek 2,5 mm); i nedre högra hörnet: nymf (nat. storlek: 1,5 mm); överst till höger: blodfylld nymf; överst i mitten: fästinghona (nat. storlek: 3,5 mm); längst till vänster: blodfylld fästinghona. Foto: Gunilla Olsson, Lars Tälleklint & Thomas Jaenson©.

Vad är en fästing?

Fästingar är spindeldjur, inte insekter. Det finns omkring 900 fästingarter på jorden. I Sverige finns ett tiotal arter. På det svenska fastlandet är det bara en art som ofta angriper människor. Det är den vanliga fästingen Ixodes ricinus. På Öland och Gotland finns ytterligare en art, Haemaphysalis punctata, som ibland fäster sig på människor.

Var finns den vanliga fästingen i Sverige?

Fästingen förekommer i hela Götaland, större delen av Svealand och längs Norrlandskusten, åtminstone upp till Kalix och Haparanda. Fästingen är ovanlig i nordvästra Svealand och det inre av Norrland. 

Hur ser fästingens livscykel ut?

Fästingen har fyra stadier: ägg, larv, nymf samt vuxen hanne eller vuxen hona. Fästinglarven liknar en pytteliten fästing (den ser alltså inte ut som en liten mask). Innan den har sugit blod är den gulvit, ca 0,7 mm lång och har bara sex ben. Efter sin enda blodmåltid utvecklas larven till en nymf. Innan den sugit blod är den ca 1,5 mm lång, ljust brunaktig och har åtta ben. Efter sin enda blodmåltid utvecklas nymfen till en 2-4 mm lång vuxen hanne (som sällan suger blod) eller hona. Hannen är helsvart medan honans ovansida är svart framtill och röd baktill. När honan sugit sin blodmåltid ser hon ut som en gråblå liten vindruva, ca 1 cm lång.

När man tar bort fästinghonor från hundar och katter kan man ibland se en eller flera hannar som sitter fast på honans undersida. Detta är hannar som försöker para sig med honan. Parningen går till så att hannen för över sperma med hjälp av sina mundelar från sin könsöppning till honans könsöppning.

Fästingens livscykel tar uppskattningsvis två till tre år i södra Sverige och förmodligen fyra till fem år i Norrland. Under den tiden tar fästingen tre blodmål, nämligen som larv, nymf och vuxen hona. Den suger alltså blod bara en gång i varje stadium. Under en sådan blodmåltid ökar fästingens vikt ungefär 100 gånger. Larven och nymfen måste ta sina blodmåltider för att kunna utvecklas till nästa stadium. Honan tar sitt blodmål för att kunna producera ägg. När honan har sugit blod i drygt en vecka, lösgör hon sig från sitt värddjur, ramlar ner på marken och lägger alla sina ägg – upp till 3000 – på ett och samma ställe under loppet av några dagar.

Svepelektronmikroskopbild av fästingnymf; naturlig storlek 1,5 mm. Foto: Gary Wife & Thomas Jaenson©.

Suger alla fästingstadier blod från människor?

Larverna och nymferna suger blod från både små och stora däggdjur och från fåglar. Fästinghonorna kan bara suga blod från medelstora däggdjur, t ex katt, hund och hare, och stora däggdjur, t ex människa, rådjur och älg. Alltså kan människor angripas av såväl fästingens larver som nymferna och de vuxna honorna. Även stora marklevande fåglar som fasaner kan parasiteras av vuxna Ixodes ricinus-honor. En hare eller ett rådjur kan samtidigt ha över tusen larver, hundra nymfer och ett tiotal vuxna fästingar på sig. På en skogshare på Gotska Sandön fann jag 2276 larver, 87 nymfer och 14 vuxna fästingar! Den haren verkade må mycket dåligt. Eftersom fästingar finns på stora däggdjur och fåglar kan sådana fästingar snabbt förflyttas långa sträckor och hamna i områden där det inte funnits fästingar tidigare.

Blodsugningen

När fästingen hittat ett värddjur och ett lämpligt ställe på huden att fästa sig på, skär och ”sågar” den genom huden med sina mundelar. Att man ofta inte känner av en fästing, som sitter fast i huden, beror på att den utsöndrar saliv som innehåller bedövande och smärtstillande ämnen. Saliven innehåller också en mängd andra farmakologiskt aktiva ämnen, bland annat sådana som gör att blodet, som fästingen suger upp från värddjuret, inte levrar sig i fästingens matsmältningskanal. Larverna suger blod i 3-5 dygn, nymferna i 5-7 dygn och de vuxna honorna i 7-13 dygn. Efter avslutad blodmåltid lösgör sig fästingen från värddjuret och faller till marken. Den kan inte krypa mer än några decimeter horisontellt, men försöker så snart som möjligt hitta ett ställe med hög luftfuktighet, eftersom fästingar är mycket känsliga för uttorkning. Där fortsätter utvecklingen, inklusive hudömsningen, till nästa stadium.

Fästingar inomhus och i trädgården

Eftersom våra hundar och katter ofta har fästingar kommer en del av dem att hamna inomhus efter att de har sugit blod. Någon risk att de skall föröka sig inomhus är det inte eftersom de inte klarar av den låga luftfuktigheten i bostäderna.

Betydligt allvarligare är det med hundar och katter, och framförallt rådjur och harar, när de från närbelägna skogsområden för med sig fullvuxna fästinghonor in i trädgårdarna. Här kan fästinghonorna falla till marken, var och en lägga 1000-3000 ägg som kläcks till larver, som fäster sig på t ex smågnagare, näbbmöss och harar, och utvecklas till nymfer, som kan ha infekterats med t ex Borrelia-bakterier från värddjuren. Dessa infekterade nymfer kan därefter fästa sig på människor i trädgården med sjukdom som följd. Och detta har alltså indirekt sin orsak i att hunden eller rådjuret förde med sig fästinghonor in i trädgården.

När, hur och var söker fästingar efter värddjur?

En del fästingar blir aktiva när temperaturen i markvegetationen går över +5 grader. Vid lägre temperaturer är nästan alla fästingar inaktiva. I Götaland och södra Svealand finns det vanligtvis aktiva fästingar från mars till november med toppar i maj-juni och augusti-september. Längre norrut är fästingsäsongen kortare. De flesta fästingangreppen på människor sker under bär- och svampsäsongen, när det finns många människor och fästingar i markerna.

Under några av de senaste varmam vintrarna har det funnits ända upp i Stockholmsområdet under februari. I södra Sverige kan vi framöver räkna med att påträffa fästingar under årets alla månader. Eftersom fästingar gynnas av hög luftfuktighet brukar det finnas fästingar i skuggiga, fuktiga miljöer med tät mark- och buskvegetation. Där finns det dessutom ofta rikligt med fästingarnas värddjur, speciellt rådjur och andra hjortdjur, vilka bidrar till att öka antalet fästingar. Alskog och annan fuktig löv- eller blandskog, gärna med frodig ört- och buskvegetation är vegetation där det kan finnas gott om fästingar. Fästingen Ixodes ricinus har inga riktiga ögon men kan sannolikt uppfatta ljus och mörker. De värdsöker genom att sitta stilla på markvegetationen och vänta på att ett värddjur skall stryka förbi. När ett däggdjur eller en fågel närmar sig reagerar fästingen på vibrationer från värddjuret, på dess värme, och på koldioxiden i utandningsluften samt på andra dofter från värddjuret. Med benen griper fästingen därpå tag runt värddjurets hårstrån, hud, päls eller fjädrar. Om värddjuret är stilla i närheten av fästingen kan den aktivt krypa fram och upp på djuret.

Finns fästingar i trädgården?

Man kan lätt undersöka om man har fästingar på tomten genom att dra ett ljust tygstycke över markvegetationen. ”Hungriga” fästingar reagerar på tygstyckets rörelse och griper tag om tygets fibrer, som om det vore hårstrån i en päls. Torktumling med värme är ett effektivt sätt att avliva fästingar som sitter på filtar och kläder som man använt i fästingmarker.

Fästingens olika stadier brukar värdsöka på, i genomsnitt, olika höjd i vegetationen. Larverna håller till på marken, nymferna på marken och några dm upp, medan de vuxna fästingarna finns på marken och på örter och buskar ända upp till 1,5 m ovanför marken. Oftast hamnar en fästing först på fötterna eller benen på människor som råkar gå förbi. Om man har stövlar och byxor på sig kommer fästingen att börja krypa uppåt för att hitta bar hud. Om man dessutom har en tröja på sig, instucken innanför byxlinningen, kommer fästingen att få krypa ända upp till halsen eller huvudet för att finna bar hud att suga blod från. Myten att fästingar faller ner från träden och hamnar på huvudet är alltså bara en felaktig skröna. Fästingar kan varken hoppa eller flyga!

Om man får mängder av pyttesmå, nästan genomskinliga, fästingar (ca 0,7 mm i diameter) på sig från ett enda ställe på marken rör det sig nästan alltid om fästinglarver. Det beror på att fästinghonan lägger alla sina ägg i en klump på ett ställe. Dessa ägg kläcks till larver. Därför kan man ibland hitta hundratals eller mer än tusen larver på en enda kvadratmeter markyta. Nymferna och de vuxna fästingarna är mycket mer utspridda i vegetationen. En nymf och en vuxen fästing har ju i samband med blodsugningen i det föregående stadiet transporterats på ett värddjur. Dödligheten mellan varje fästingstadium är mycket hög. Därför finns det betydligt färre nymfer än larver och betydligt färre vuxna fästingar än nymfer i naturen. Alltså får man vanligtvis inte mer än enstaka nymfer eller vuxna fästingar på sig under en skogsvandring.

Råd om hur man undviker fästingbett

  • Rådjur och harar kan bära på fästinghonor. Varje hona kan lägga 2-3000 ägg i din trädgård. Om rådjur och harar brukar besöka din trädgård är det lämpligt att sätta upp ett staket, som är tillräckligt högt och även tättslutande mot marken.
  • Tänk på att om din hund eller katt både vistas i fästingmarker och i din trädgård så bör du ofta plocka bort fästingar från husdjuret. Annars kan det ”dra med sig” fästingar från utmarkerna in i trädgården. Avliva fästingarna; släng dem inte i trädgården.
  • Ta bort ”fästingvegetation” som högt gräs, brännässlor och sly från tomten. Kortklippta gräsmattor missgynnar fästingarna.
  • Om du redan har fästingar på tomten: Lokalisera var fästingarna finns genom att använda ”tygdragningsmetoden” (se ovan). Sprid ut kalkpulver på marken där många fästingar finns. Kalken skadar fästingarna så att de dör.
  • När du rör dig i ett område där det kan finnas fästingar bör du använda heltäckande klädsel. Stövlar och ljusa långbyxor, med byxbenen nedstoppade innanför stövelskaften, och en ljus tröja, nedstoppad innanför byxlinningen, ger ett bra skydd. Fästingar syns bäst på ljusa kläder. Om fästingen måste krypa länge för att hitta naken hud ökar chansen att man upptäcker den på kläderna eller att den borstas bort när man går.
  • När du sitter på huk och plockar bär eller svamp bör du ofta inspektera dina händer och armar för att upptäcka eventuella fästingar på dem.
  • Inspektera kläderna ofta när du vistas i fästingmarker. Barn är kortare än vuxna och får därför oftare fästingarna på överkroppen och huvudet. Kamma igenom håret med en luskam och inspektera runt öronen. När du kommit hem kan du undersöka hela kroppen för att upptäcka eventuella fästingar; glöm inte skrevet, ryggen och nacken!
  • Ta bort fästingar som sugit sig fast så snart som möjligt. Har du ingen finspetsig pincett eller fästingborttagare så använd dina naglar och riv bort fästingen från huden. Tvätta såret och fingertopparna med ett desinficerande medel eller med tvål och vatten. Du behöver inte åka till en vårdcentral för att ta bort en fästing. Ju fortare du tar bort fästingen desto mindre är risken, att den har fört in den mängd virus eller bakterier i din kropp, som gör att en sjukdom blir följden.

Vad är TBE?

Fästingburen hjärninflammation, TBE efter engelskans Tick-Borne Encephalitis, är en virusinfektion, som sprids av den vanliga fästingen – oftast inom vissa begränsade områden i södra Sverige. Fästingarna kan infekteras med viruset när de suger blod från skogsmöss eller skogssorkar. Fästinglarverna kan även kläckas med virusinfektionen i kroppen genom att deras fästingmamma överförde infektionen till sin avkomma. I områden där infektionen finns är i allmänhet färre än 1 % av fästingarna infekterade med viruset. Sådana ”TBE-områden” finns bland annat längs Upplands- och Sörmlandskusten, samt på öar i och stränderna av Mälaren. På Åland och i de Baltiska länderna är infektionen relativt vanlig. Nya områden där människor drabbas av TBE har emellertid dykt upp – t ex vid Vänern, Göteborg, Bohuslän och Skåne – under senare år. Så det är inte längre helt säkert att påstå att viruset bara finns på speciella platser. Antalet TBE-drabbade personer har dessutom ökat under det sista decenniet. Sjukdomen TBE är allvarlig när den utvecklas till en hjärninflammation med svår huvudvärk och ibland kramper och förlamningar. En del fall kräver intensivvård. Dödligheten är omkring 1 % och då är det nästan alltid äldre personer det gäller. De flesta som blivit sjuka i TBE blir helt återställda. Men en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med kraftig trötthet och minnesproblem, och i sällsynta fall, kvarstående förlamningar. Det finns ett par vacciner som skyddar relativt bra mot TBE.

Vad är Borrelia?

Flera olika arter av spiralvridna bakterier inom artkomplexet Borrelia burgdorferi s.l. kan orsaka en ibland mycket allvarlig sjukdom, borrelios, hos människor. Men nästan alla som blir bitna av Borreliainfekterade fästingar får inga sjukdomssymtom. Borrelia-bakterierna finns i naturen i fästingar, i smågnagare (sorkar och skogsmöss), harar, näbbmöss och igelkottar samt i en del fåglar. 5-25% av nymferna och 10-30% av de vuxna fästingarna är infekterade med Borrelia-bakterier. Förmodligen finns Borrelia-bakterier i alla områden i Sverige där den vanliga fästingen finns. Sjukdomssymtomen hos människor varierar, beroende på vilken Borrelia-art, som man infekterats med. Inkubationstiden, d.v.s. tiden från infektionen tills sjukdomssymptom uppträder hos en person, är några dagar till några veckor, i genomsnitt två veckor. I ca hälften av sjukdomsfallen uppträder en ringformad rodnad på platsen för fästingbettet. Efterhand sprider sig rodnaden cirkelformat (erythema migrans) samtidigt som den bleknar i centrum. Hos kvinnor, jämfört med män, blir hudrodnaden tio gånger oftare icke-ringformad. Klåda förekommer ibland på platsen för hudrodnaden. En del av de drabbade har influensaliknande symtom med feber, huvudvärk och muskelvärk. Infektionen kan sedan, efter ett par veckor till månader, utvecklas vidare med symtom från centrala nervsystemet (hjärnhinneinflammation, utstrålande smärtor, förlamning, främst i ansiktet), lederna och i sällsynta fall även från hjärtat. Sjukdomen kan oftast behandlas effektivt med antibiotika. Det finns inget lämpligt vaccin mot borrelios. Uppskattningsvis drabbas 10 000 svenskar varje år av sjukdomen.

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar