Stabijhoun är en av de mest ovanliga hundraserna i världen

Stabijhoun är en av de mest ovanliga hundraserna i världen. Hunden är duktig både som jägare och som familjehund. Här har vi samlat det du behöver veta om stabijhoun.

Stabijhoun som familjens sällskapshund

Stabijhoun utvecklades för att arbeta som en jakthund. Hunden älskades även för sina fina egenskaper som familjehund. Stabijhoun har många fina särdrag som uppskattas av många.

Stabijhouns utseende

Stabijhoun är robust byggd med mjuk och silkeslen päls. Stabijhoun sägs vara större i längd än i höjd och hunden bör vara i fin form, och med det menas att de varken ska vara muskulöst eller smalt byggda.

Stabijhouns päls kommer vanligtvis i svart och vitt med ett ofta helsvart huvud och en vit svanstipp. En annan färg som är mindre vanlig är brun och orange vilket sällan ses hos hunden.

Hundens huvud ser längre ut än vad det är brett och skallen och nospartiet är lika långa. Håret på huvudet är ganska kort och skallens form är något välvd men inte smal. Nacken bör vara välvd och hunden bär sitt huvud lågt. Nospartiet ser kraftfullt ut och smalnar försiktigt av mot nosen. Bryggan bör vara rak och nosen är bred med välutvecklad nos och breda näsborrar. Hunden läppar är täta och bör täcka tänderna.

Stabijhouns öron sitter lågt och är av medelstorlek. De har en stark kroppsbyggnad. Hundens ögon bör vara balanserat placerade i huvudet och är av medelstorlek med täta runda ögonlock.

Stabijhouns päls är lång och slät och bör aldrig vara lockig. Hundens kropp bör se kraftfull ut med väl rundad bröstkorg. Ryggen bör vara rak och korset något sluttande. Dess länd är stark och magpartiet något smalare. Den har en lång svans som sitter lågt. Bogarna ligger tätt längst bröstet och skulderbladen lutande bakåt och vinklade. De bör även ha tjocka trampdynor.

Stabijhouns historia

Beskrivningar av stabijhoun kan finnas i Joost Halberstmas, Walking Dijkstras och Nyne fan Hichtums litterära verk från tidigt 1800-tal. Vid tiden användes hunden för att jaga räv och annat småvilt. Hunden användes som en mångsidig jakthund och som gårdshund. Idag används stabijhoun fortfarande som jakthund och uppskattas för sitt mjuka bett när de hämtar byten.

Hunden ägs av jordbrukare som en mångsidig hund som kan användas till mycket. Dessa jordbrukare kan ha begränsade ekonomiska resurser och önskar endast ha en enda hund för gårdens alla behov, som kan fungera både som jakthund och som gårdshund.

För att vidare utveckla stabijhouns egenskaper korsades de med wetterhound men korsningarna stoppades år 1942 för att förhindra att de ovanliga raserna utrotades.

Idag har stabijhoun fångat hundentusiasters intresse i Storbritannien, Skandinavien och Nordamerika.

Stabijhouns temperament

Stabijhoun är vänlig, mjuk, intelligent, fridfull, tålmodig och vill alltid vara till lags. Ibland kan stabijhoun visa envisa tendenser. De är toleranta och fina med barn och kan vara lydiga och tillgivna sina ägare om de fått korrekt träning.

Hälsa och hälsorelaterade problem att vara medveten om

Stabijhoun är i regel en frisk hund. Men den selektiva aveln som utvecklat rasen har de flesta genetiska sjukdomar utrotats hos dem. Idag försöker holländarna att avla ut höftledsdysplasi från rasen och hundar med sagda sjukdom är inte tillåtna att delta i avelsprogrammet.

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar