Krönika: Miljöbilen

"Titta här", sa Mercedesförsäljaren och lutade sig in i bagageutrymmet för att dra i en spak med en blinkande lampa på, "så här fäller man ut dragkroken".

Fantastiskt! sa jag, vilket jag också sa när försäljaren visade hur bilens teve fungerade, hur låten som spelades på min inkopplade iPod visades mitt i hastighetsmätaren och hur bilen automatiskt kände av mobiltelefonen i min innerficka så att den kunde sänka ljudet på bilstereon när det ringde.

”Den har bara gått 340 mil. Nypriset var över 500 000. Du kan få den för 432 000”.

Jag vet egentligen inte varför jag tittade på Sveriges förmodligen dyraste, begagnade miljöbil. Råd med den hade jag ju då rakt inte. Kanske för att jag ville markera att även miljövänner kan vara intresserade av teknik och vill kunna drömma om vacker, ouppnåelig lyx.

Grunden i Mercan för en halv mille och i min tio år gamla Volvo S70 är annars den samma: de går på gas. Tankas de exempelvis i Stockholm innebär det biogas, alltså ett drivmedel som tillverkas av hushållssopor och avloppsvatten. Biogas är således förnybart, det påverkar inte växthuseffekten och det är inget man krigar om i Mellanöstern, Georgien eller Afrika.

Det enda som skulle kunna vara bättre än en biogasbil är en elektrisk. Tänk er själva ett vindkraftverk och en sladd till er egen bils batteri så förstår ni. Det var väl så det stora energibolaget tänkte när de nyligen under pompa och ståt invigde en grön liten stolpe på Norrmälarstrand i Stockholm där man kunde ladda sin elbil.

Gott så.

Problemet är bara att det i nuläget inte finns några nya laddbara elbilar att köpa i Sverige (rätta mig gärna om jag har fel). Jo, jag vet att alla tillverkare har en bil med en elsladd kopplad till ett vägguttag på sin hemsida och jo, jag vet att ”alla” på bilmässan i Detroit pratade om elbilar.

Men faktum kvarstår. Elbilar säljs inte och på Blocket hittade jag bara en elva år gammal eldriven postbil utan batterier samt några elfordon för dem som gillar golf men hatar motion. Att energibolag monterar upp tankställen för elbilar som inte finns handlar därför mer om att göra sina egna varumärken grönare än vad de egentligen är, så kallad greenwashing. För även om vissa bolag är stora på att sälja miljöel är en stor del av den el de tillverkar inte förnybar.

Därför drömmer jag ännu inte om den amerikanska super-elbilen Tesla för dryga miljonen kronor som gör 0-100 km/h på under fyra sekunder, utan om en Merca fullproppad med till synes onödiga finesser.

”Och den fickparkerar nästan själv.”

”Fantastiskt!”.

Tips i väntan på elbilen

– Gröna bilister håller koll på miljöbilsutvecklingen: www.gronabilister.se
– Nordiska elbilsentusiaster hittas på EVguide: www.evguide.nu
– Det finns elmopeder. Dels olika, billiga kinesiska varianter, dels lite mer kvalitetsmässiga, som tyska e-max, www.emax-sweden.se
– Det finns elmotorcyklar som Vectrix: www.vectrix-scooters.se
– Greenpeace listar bra och mindre bra elbolag på sin hemsida: www.greenpeace.org/sweden/energibolag


Av Johan Tell, ViV nr 3/2009

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar