Det hade varit högst rimligt att höja det det maximala stödet till solfångare. För att täcka in solfångarsystem upp till 15 m2 borde det maximala stödet vara 20 000 kronor.
En stor fördel med solfångare är att de inte kräver att någon ny yta exploateras för energiproduktionen. Om vi skulle sätta solfångare på en fjärdedel av alla hustak och fasader i Sverige som har minst 70% av maximal solinstrålning skulle vi teoretiskt producera cirka 40 TWh värme per år (ca 100 miljoner m2 tak * 400 kWh/m2 och år). Så mycket skulle vi alltså kunna producera utan att utnyttja en enda kvadratmeter ny mark, vilket ingen annan förnyelsebar energikälla kommer ens i närheten av.
Biobränsle i form av träd ger bara en genomsnittlig energitillväxt på 1 kWh/m2 och år. Du behöver alltså 400 m2 skog för att producera lika mycket energi som 1 m2 solfångare gör. Vindkraft skulle inte fungera speciellt bra för en småhusägare eftersom vindlägena vanligen är dåliga i städer där de flesta småhusägare bor och eftersom man skulle bli tvungen att bygga små vindkraftverk med låga effekter. De småhusägare som kan utnyttja närbelägna vatten för vatten- eller vågkraft torde vara lätträknade. Solenergi är helt enkelt överlägset bäst för energiproduktion hemmavid.
Solfångare är en tyst teknik, som inte stör landskapsbilden eller grannar och som det är enkelt att få bygglov för. Man behöver inte heller bygga nya kraftledningsgator för att transportera energin eftersom solenergin lagras i en ackumulatortank hemmavid. Solfångare finns idag att köpa från många leverantörer. Tekniken är enkel och tillförlitlig. Livslängden för ett solfångarsystem förväntas vara åtminstone 20 år och under den tiden är underhållet mycket litet. När den inledande investeringen är gjord sker produktionen till mycket låga rörliga kostnader, som består i att man behöver byta vätskan i systemet med ca 6-7 års mellanrum till en kostnad av cirka 800 kronor. Bränslet från solen är helt gratis och den energin går att ta till vara i stort sett lika bra vart man än bor i Sverige, till skillnad från andra förnyelsebara energikällor förutom biobränsle.
Tyskland kommit mycket längre än Sverige när det gäller solfångare, trots att solinstrålningen i norra Tyskland inte är högre än i södra halvan av Sverige. I Sverige produceras ca 0,1 TWh värme årligen med hjälp av solfångare. I Tyskland producerade man 3,7 TWh under 2007 och troligen 4,0 TWh under 2008 om man extrapolerar värdena från föregående år, vilket är dubbelt så mycket energi som den svenska vindkraften producerade under 2008 (2,0 TWh). Tyskland är främst i EU vad gäller solfångare, följt av Grekland och Österrike. Tittar man på en karta över den installerade solfångareffekten i EU inser man att den förda politiken i varje enskilt land har styrt utvecklingen mer än tillgången på solenergi.
I Boverkets statistik kan man utläsa att under åren 2000-2008 har 81,9 miljoner betalats ut i investeringsstöd för solfångare, vilket gör 9,1 miljoner i genomsnitt per år. Det är en bråkdel av det stöd som delas ut till annan förnyelsebar energi genom elcertifikaten. På Svenska Kraftnäts hemsida framgår att enbart under 2008 utfärdades 15 miljoner elcertifikat. Snittpriset för ett elcertifikat under 2008 var 247,21 vilket betyder att elcertifikat till ett värde av cirka 3,7 miljarder utfärdades under 2008 som ett stöd för förnyelsebar energi framställd med biobränsle, vatten eller vind.
Det kan tyckas som ett mysterium att beslutsfattare för energipolitiken inte insett den stora potentialen hos solfångare. Här behövs ett uppvaknande och en rask höjning av investeringsstödet till solfångare så att det åtminstone blir på samma nivå som elcertifikaten!
