Värme i golvet är inget nytt modernt påfund. Romarna hade cirka 80 före Kristus, teknik för att tillföra värmen underifrån. När vi installerar golvvärme idag kan det vara enbart för komfort – det är skönt för fötterna och praktiskt i t ex bad och hall. Men oftast är det för totaluppvärmning, alltså för att värma upp hela rummet eller huset.
Golvvärme är ett lågtemperatursystem vilket innebär att värmen överförs till rummet via stora ytor med relativt låg temperatur. Motsatsen är högtemperatursystem, där små ytor, t ex radiatorer, med relativt hög temperatur överför värmen.
Både hygieniskt och behagligt
Golvvärme ger både ekonomiska och hygieniska fördelar. Eftersom den mesta värmen överförs genom strålning, slipper vi golvdrag och andra luftrörelser som rör upp damm och smuts.
Mögelsporer, kvalster, bakterier och annat otyg virvlar inte omkring och de trivs inte i ett varmt och torrt golv. Idealtemperaturen för kroppen är 18-20 grader i huvudhöjd och 23-24 grader vid fötterna. Golvvärmen ger ungefär en sådan fördelning och gör att du kan sänka rumstemperaturen och ändå slippa frysa, eftersom fötterna håller sig varma.
Golvvärme sparar pengar
Golvvärme innebär normalt lägre uppvärmningskostnad än t ex radiatorsystem. Den sänkta lufttemperaturen kan betyda en rejäl besparing. En förutsättning är att huset är anpassat för golvvärme.
Värmeisoleringen ska vara rätt dimensionerad och placerad. Luftintag ska inte förekomma under fönstren och ett betonggolv på mark bör vara isolerat med minst 100 mm mineralull eller motsvarande.
Bäst med klinker och sten
Det gäller också att golvmaterialet är lämpligt för golvvärme. Porösa material som trä och textilmattor har mycket låg värmeledningsförmåga och sådana konstruktioner måste kompletteras med värmefördelande plåtar, vanligen av aluminium. De porösa materialen isolerar och hindrar värmeflödet till rummet.
Hårda och tunga material som keramik och natursten lämpar sig bäst för en jämn värmespridning. De leder värmen snabbt från kablar/rör utan värmeförluster. Vid renoveringar är det vanligast att man spacklar in elektriska värmekablar i avjämningsmassa.
Ovanpå denna läggs sedan keramikplattorna i ett tunt skikt av fästmassa. När det gäller våtutrymmen ska det finnas ett tätskikt under plattorna. Här gäller branschregler som tillämpas av de ledande försäkringsbolagen.
Kablar utan magnetfält
Det har diskuterats om elektromagnetiska fält kring elektriska apparater och ledningar kan vara skadliga för människor. Inget har dock kommit fram som entydigt säger att det skulle vara så. Men bara misstanken är ju räcka för att vi ska vara så säkra som möjligt och välja en värmekabel med minimala magnetfält.
En sådan kabel är dubbelledare med en värmeaktiv del och en återledare. När strömmen går i båda riktningar i kabeln blir resultatet att magnetfälten upphäver varandra.
Alla elektriska system för värme i golv ska förläggas och anslutas till elnätet av behörig installatör. I Sverige gäller föreskrifter från Elsäkerhetsverket: ELSÄK-FS 1996:2. Enligt dessa är det dock numera tillåtet att själv hantera klenspänningssystem, högst 50 v.
Anslutningen av transformatatorer till elnätet ska dock göras av behörig elinstallatör, såvida den inte ansluts med en vanlig stickpropp i vägguttaget.
Om du anlitar en entreprenör för golv- och väggkonstruktioner med keramik är det klokt att välja ett företag med behörighet utfärdad av Byggkeramikrådet.
Konstruktionen ska vara provad av Statens Provnings- och Forskningsinstitut och godkänd av Byggkeramikrådet.
El, vatten och luft
Det finns tre olika huvudprinciper för golvvärme; elektriska, vattenburna och luftburna system.
Elektriskt system:
Vanligast är elektriska värmekablar, som drivs direkt på nätet med 230 volt. Värmekablarna kan vara inspacklade i tunna skikt eller ingjutna i betong. Dessa system innebär totaluppvärmning, vilket betyder att ingen annan värmekälla behövs i rummet. Andra elektriska system som är baserade på så kallad klenspänning, 50 volt eller lägre, kräver att nätspänningen transformeras ner. Dessa är normalt begränsade till komfortvärme och installeras ofta endast lokalt i bad- och duschrum.
Vattenburet system:
Vattenburna system bygger på att varmt vatten cirkulerar i rör som är ingjutna i betong eller ligger i spårade skivor eller kassetter. En fördel är att energikällan kan vara valfri; olja, ved, gas, el eller fjärrvärme. Om man redan har radiatoruppvärmning med cirkulerande vatten i sitt hus kan värmegolvet anslutas till det existerande rörsystemet. Det går dock inte att köra ut radiatorvattnet direkt i golvet. Detta är för varmt för lågtemperatursystem som golvvärme och måste spädas ut med returvatten i en så kallad pump- shuntgrupp.
Luftburet system:
Luftburna system förutsätter normalt nybyggnad. Det finns system med grunder för olika typer av hus där rör gjuts in i grundens eller bjälklagets betong och bildar kanaler för cirkulerande varm luft. Att husgrunden är uppvärmd ger god uttorkning och gör att ingen onödig fukt stannar kvar och förorsakar problem.
