Förr i tiden var isoleringens främsta funktion att förhindra drag. Man använde de material som stod till buds, till exempel tång och sjögräs i Bohuslän och barr och torkad mossa i Småland.
På 60-talet blev värmeisolering standard.
– Många bytte ut brandfarliga material som papper och träspån mot mineralull, men man använde betydligt tunnare skikt än idag, konstaterar Bo Lindberg, teknisk support på Isover Gullfiber. 70-talets energikris innebar ett rejält uppsving för branschen.
– Men fortfarande var skikten tunna, i många hus från den tiden skulle de behöva fördubblas.
Det finns en flora av material med förmåga att stänga kylan ute. Mineralull, cellplast, pappersfiber, träspån, plastskum, linull, kutterspån, lera/halm-blandningar med flera. I fjol såldes isolering för cirka 1,3 miljarder kronor. Dominerar gör mineralull som har 60-65 procent av marknaden samt cellplast som har cirka 25 procent.
Olika sorters isolering
Glas- och stenull (Isover Gullfiber samt Paroc) har tillverkats i Sverige sedan 30-talet, Superglas och Roxull har importerats sedan 80-talet.
Vi bygger årligen in 3,5-4 miljoner kubikmeter i våra hus, det motsvarar 20 000 lastbilar med vardera 200 kubik.
Glasull tillverkas av återvunnet glas och stenull av krossad sten. Båda materialen har bakelit som bindemedel och mineralolja har tillsatts för att göra produkten mer vattenavvisande.
Cellplast har hittills använts mest i belastande konstruktioner samt vid dränering av källargrunder men blir allt vanligare även i väggkonstruktioner.
Det mest använda cellulosabaserade lösa fyllnadsmaterialet är Ekofiber, som sedan 1989 marknadsförs av Nordiska Ekofiber. Andra fabrikat är Warmfiber, Cellfi och Cellull.
Cellplast Frigolit från Paroc.
– Vi har nio procent av den del av marknaden där vi finns med, vi säljer inget skivmaterial, säger Jan-Olof Bynélius på Nordiska Ekofiber.
Basen i Ekofiber är återanvänt dagstidningspapper med tillsats av borsalter. Upp till sju kilo per kubikmeter. Ämnet ger materialet ökat brandmotstånd samt skydd mot röta och mögel. Det används även som flamskyddsmedel i textilier.
Polyuretan (skumplast) sprutas in i golv och väggar där den gamla isoleringen sjunkit ihop. Det krävs vana för att nå ett lyckat resultat, denna metod är därför inget bra alternativ för den som vill göra jobbet själv.
Linullsskivor tillverkas bland annat av ett finskt företag. Priset är förhållandevis högt. Obehandlat trä- och kutterspån är brandfarliga material som dessutom isolerar jämförelsevis dåligt.
Fireprotect i stenull från Isover.
Fasadskiva i glasull från Isover.
Annons
När det brinner
Isoleringsmaterialen står emot brand olika bra.
– Hur mycket av ett hus som förstörs när det börjar brinna beror bland annat på isoleringen, säger Hazze Markstedt på Brandförsvaret i Uppsala.
Väljer man ett material med långsammare brandutveckling får man mer tid att rädda huset undan lågorna. Glas- och stenull är obrännbara material som snarare tar än tillför energi till branden
– Glasull börjar säcka ihop vid 600 grader och stenull vid drygt 1 000, en skillnad som inte spelar någon direkt roll ur brandsynpunkt.
Stenull är ett bra val där det råder konstant hög temperatur som runt murar och skorstenar. Med mineralull undviks också risken för glödbrand, det vill säga att elden tar fart efter utfört släckningsarbete. Det finns helt enkelt inget brännbart material som ligger och pyr.
Ekofiber ska genom tillsatsen av borsalter vara ett svårantändligt material. Salthalten varierar beroende på var i huset materialet ska placeras, det finns tre alternativ: ”Vägg” med fem procent, ”vind” och ”krattull” med 18 procent samt ”brand” med 25 procent. Väggisoleringen har också en jämförelsevis hög densitet vilket i sig ger ökat brandmotstånd.
Polyuretan är ett ur brandsynpunkt sämre alternativ än mineralull, men bättre än cellplast som antänds snabbt och brinner med hög effekt.
– Innerväggens beklädnad spelar dock stor roll för om och när lågorna når isoleringen. Gipsskivor och träpanel är bra alternativ, tipsar Hazze Markstedt.
Pengar att spara
Energikostnaden för en normalvilla ligger på cirka 20 000 kronor per år, av det står uppvärmningen för hälften. Med tillräcklig isolering sparar man pengar. Om ett hus på 80 kvadratmeter tilläggsisoleras med 35 centimeter vindsisolering ovanpå ett tio till femton centimeter tjockt lager med gammal isolering (det kostar cirka 10 000 kronor), sparar man energi för 2 500 kronor per år. På fyra år har med andra ord åtgärden betalt sig.
Mineralull sparar under sin livstid in mer än hundra gånger den energi som åtgått för att tillverka materialet. Med Ekofiber blir energivinsten ännu större eftersom tillverkningsprocessen är mer resurssnål.
Att lägga på för mycket isolering är emellertid dålig ekonomi. Upp till 30 centimeter spelar varje ny centimeter stor roll. Mellan 30 och 40 centimeter planar kurvan ut alltmer och därefter blir nyttan försumbar. (Se diagram.)
Bo Lindberg på Isover Gullfiber föreslår ett isoleringsskikt på totalt cirka 30 centimeter i väggarna, 20-30 centimeter i golvet om huset vilar på betongplatta och bjälktjockleken plus ytterligare fem centimeter under bjälklaget om huset har kryprumsgrund. Takisoleringen bör enligt Lindberg ligga på omkring 50 centimeter.
Behövs fuktspärr?
Ska det vara en fuktspärr på den varma sidan i väggar och tak? ”Ja” säger mineralullstillverkarna, ”nej” menar Nordiska Ekofiber.
– All forskning visar att man alltid ska sätta en fuktspärr på den varma sidan, med undantag för sommarstugor och källare, säger Bo Lindberg på Isover Gullfiber och fortsätter:
– Inuti huset finns varm luft och ofta ett visst övertryck vilket gör att varm luft pressas ut genom springor i tak och väggar. När den kyls av bildas kondens eftersom kall luft kan hålla mindre vatten i form av ånga och i den miljön vaknar mikroorganismerna till liv. Med ett spärrskikt förhindras denna fuktvandring. Med Ekofiber blir läget ett annat.
– Använder man våra produkter får man diffusionsöppna hus som själva reglerar fukten, och därför behövs ingen plastfolie. Men man ska alltid se till att konstruktionen är lufttät och det uppnår man genom att sätta en vindtät väv på den varma sidan, förklarar Jan-Olof Bynélius.
Det är när luften är stillastående som isolering sker och det gäller oavsett vilket material man använder. Med en fuktspärr innerst (eller vindtät väv om man valt Ekofiber) samt vindpapp ytterst hålls luften i schack och värmen blåser inte bort.
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
