Egen brunn – en värdefull tillgång

Har du egen brunn? Då är du inte ensam. Cirka 1,2 miljoner människor beräknas få sitt dricksvatten från egna brunnar. SCB uppskattar att 15 procent av vattenanvändningen i hushållen kommer från vad man kallar enskilda vattentäkter.

Att ha en egen brunn innebär både för- och nackdelar. Kommunalt vatten är inte gratis, men å andra sidan är såväl tillgången till vatten som kvaliteten på vattnet tryggad. Har du egen brunn är det ditt eget ansvar att vattnet du dricker håller måttet. Det är du som får lösa och betala för problem som kan tänkas uppstå. Tar du å andra sidan rätt hand om din brunn är den en mycket värdefull tillgång.

Tjänligt eller otjänligt?

Tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt. Det är omdömen man känner igen från den klassificering av badvatten som görs runt om i landet. Motsvarande klassificering används även när det gäller dricksvatten.

För ett tag sedan införlivade Sverige EU:s dricksvattendirektiv. De nya gränserna för otjänligt har blivit lägre i flera fall. Vad gäller enskilda brunnar finns dock egentligen ingen bindande lagstiftning om vilken kvalitet vattnet bör ha.

– Det finns allmänna råd, vilka är av lägre juridisk dignitet än föreskrifter. Samtidigt är de välgrundade, eftersom de bygger på vetenskapliga värderingar, säger Åsa Ahlgren som är avdelningsdirektör inom Enheten för hälsoskydd på Socialstyrelsen.

Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten finns samlade i författningssamlingen SOSFS 2003:17. Råden gäller brunnar och motsvarande som tillhandahåller mindre än 10 kubikmeter dricksvatten per dygn eller försörjer färre än 50 personer. Under hösten kommer Socialstyrelsen även att utarbeta en handbok med kommentarer till lagstiftningen inom området och beskrivningar av enskildas ansvar.

Inget formellt ansvar

Vad har man då för formellt ansvar som brunnsägare?

– Enligt Miljöbalken är du som ansvarar för en dricksvattenanläggning skyldig att bedriva egenkontroll, berättar Åsa Ahlgren, men hur omfattande denna ska vara är det inget i lagen som säger.

Med andra ord är det upp till dig själv hur regelbundet du kontrollerar din brunn och dess omgivningar. Socialstyrelsen rekommenderar att man låter undersöka kvaliteten på dricksvattnet en gång vart tredje år, eller oftare om man befarar att vattnet förorenats eller om brunnen ligger i ett område som man kan misstänka är riskfyllt.

Vattenanalysen ger dig svar

Att låta göra en vattenanalys kan kosta en tusenlapp eller två. Men det är väl använda pengar, menar Margareta Johansson som är miljö- och hälsoskyddsinspektör på Växjö kommun.

– Ett vattenfilter är en ganska stor investering. För att verkligen få rätt filter är det viktigt att man inte snålar in på kostnaden för en riktig analys av vattnet.

Hos vissa kommuner kan man få hjälp med vattenanalyser av Miljö- och hälsoskyddskontoret. Det finns också gott om laboratorier som utför sådana uppdrag. Dessa hittar du under rubriken ”Laboratorier – Analyser” på Gula sidorna. Även firmor som säljer vattenfilter kan erbjuda vattenanalyser.

– Det är viktigt att analysen är fullständig och sker enligt Socialstyrelsens rekommendationer, fortsätter Margareta Johansson. Det finns en ackreditering av vattenanalyser som görs av Swedac. Den är ett slags kvalitetsgaranti och något man naturligtvis ska kräva av det företag man anlitar.

Omfattande analys

Analysen görs ur mikrobiologisk och kemisk/fysikalisk synvinkel. En fullständig analys omfattar mycket, bland annat bakteriehalt, hårdhet, pH-värde, om vattnet är aggressivt mot ledningar, samt förekomsten av metaller som järn och mangan. Man letar även efter ämnen som kan tyda på att vattnet är påverkat av något som kan ge negativa hälsoeffekter.

– Inget av detta är egentligen farligt i normala nivåer, men till exempel hög nitrathalt kan vara ett tecken på läckage från gödsel eller avlopp, medan hög salthalt kan tyda på påverkan av en väg eller havet.

För att ta ett prov använder du en speciell provtagningsflaska. Provet ska sedan lämnas till laboratoriet så snabbt som möjligt. I de flesta fall är man intresserad av kvaliteten på vattnet man dricker och då tar man lämpligen provet ur kökskranen. Har du vattenfilter kan du ta prover både i brunnen och ur kranen, för att se vilken effekt filtret har.

När analysen väl är klar och du står med protokollet i din hand är det viktigt att tolka det rätt. Har man exempelvis hittat en förhöjd halt av mangan betyder inte det att du måste köpa ett vattenfilter på stört. Mangan kan orsaka problem som utfällningar i vattnet och fläckar på tvätt, men om det inte innebär några bekymmer för dig behöver du inte nödvändigtvis göra något åt det. Ett annat exempel är att man inte ska installera ett vattenfilter om vattnet är rikt på mikroorganismer. Då finns det risk att bakterierna växer till ytterligare i filtermaterialet.

Hjälp med att tolka en vattenanalys kan du få av laboratoriet eller på kommunens Miljö- och hälsoskyddskontor. Att observera är att radon, som kan förekomma i borrade brunnar, normalt inte ingår i en standardanalys.

Analysera regelbundet

I eget intresse bör man analysera vattnet regelbundet och ofta. Har vattnet i brunnen bra kvalitet menar Margareta Johansson dock att det kan räcka med vart tredje år. En tanke är att ta provet när vattnet är som sämst, till exempel efter vårfloden. Vid en nyborrad brunn bör man vänta några månader, eftersom själva borrningen påverkar kvaliteten på vattnet negativt. Tänker du köpa ett hus med egen brunn kan det vara läge att undersöka vattnet inte bara genom att iaktta och smaka på det, utan även genom att analysera det om inte säljaren låtit göra det.

– Var inte rädd för att göra en vattenanalys, avslutar Margareta Johansson. De allra flesta brunnar med problem går att åtgärda på ett eller annat sätt.