Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder: Innan du dör ska du ha fött ett barn, skrivit en bok och byggt ett hus. Hittills har jag inte lyckats med något av detta. Nåja, kineserna menade väl kanske mera att man skulle bli far till ett barn och i så fall står det just nu 1- 3 i den här matchen. För min pappa stod det 2-3 när han gick bort. Han missade bara det där med boken.
Pappa var en typisk tjänsteman och gick även sommartid i byxor och kavaj ute på landet i skärgården hos farmor. Dagarna användes mest till sol, bad, läsning och annat trevligt.
Plötsligt en sommar sa pappa: ”Sjöboden måste repareras. Jag gör det i år!” Jag trodde att han blivit helt galen. Men sagt och gjort – några veckor senare anlände en båt fullastad med brädor som lossades på kajen.
Pappa gick loss på boden med en kofot och den föll omedelbart ihop som ett korthus. Pappa hade tagit av sig kavajen och såg stark och fast beslutsam ut. Resterna av boden samlades ihop och den nya kunde börja resas ur spillrorna.
Det hamrades och spikades väldeliga och efter några dagar stod den nya boden klar. Jag berättar denna historia av två skäl. Det första är att jag aldrig kommer att glömma pappas belåtna min när han inspekterade sitt verk. Han kanske hade gjort många bra saker i sitt liv inom andra områden, men jag såg att detta med boden överglänste allt.
Det andra skälet är kanske att just denna sommardag på femtiotalet hade jag bevittnat den trevande starten på den mäktiga gör-det-självtrend som vi än idag står mitt uppe i. När hemmafixning blev en hobby för många av oss.
I pappas fall blev det inte så. Såvitt jag vet slog han efter denna soliga sommar aldrig mera i en spik. Men då är han också undantaget som bekräftar regeln. För aldrig har det väl hamrats mer i svenska villor än nu. Och aldrig hamras det väl dessutom mer än just under sommaren.
Så håll till godo med ett helt nummer av Vi i Villa med önskejobben. Lycka till!
Själv tänkte jag tillbringa semestern i hängmattan och fundera på om jag eventuellt skulle skriva en bok.
