Många drömmer om ett charmigt gammalt hus med snickarglädje och skimrande munblåst fönsterglas. För de allra flesta av oss stannar det vid drömmar, den livsstil de husen kräver fungerar sällan tillsammans med nutidsmänniskans krav och behov. Men man kan även njuta på avstånd!
Smålands längsta glasveranda finns i Västervik. Huset heter Arabiens gård, därför att det ägdes av en vittberest sjökapten som varit i Arabien. Huset byggdes ursprungligen som en timrad enkelstuga på 1700-talet. Nästa århundrade utökades mangårdsbyggnaden på längden till en parstuga. När sjökaptenen flyttade in, i början av 1900-talet, tillkom den långa glasverandan.
Vackra gamla trävillor, målade i ljusa oljefärgsnyanser, smyckade med snickarglädjedetaljer och utstickande tak med sirliga spetskanter. Glasverandor med stora fönsterytor, där spröjsarna formar intrikata spetsmönster mot ljuset. Tunt munblåst fönsterglas med skimrande dragningar i ytan som reflekterar solljuset på ett sätt som inte modernt planglas kan.
Älskade trähus, ibland med opraktiska brister och dragiga fel, ofta med vackert åldrad skönhet och patina. Många drömmer om att få bo i en sådan gammal snickarglädjevilla. Välkomna, men tänk på att de som bor där gärna går i varma raggsockor under den mörka årstiden, anpassar sig, och underhåller huset som en kär pensionerad anförvant. Någon formulerade det såhär: ”Man kan inte äga ett gammalt hus, endast bo där en tid och förvalta det på bästa sätt inför framtiden.” Så är det nog, med rätt underhåll och skötsel kommer dessa vackra hus att överleva under många generationer.
Snickarglädjevillor
1800-talets senare del var en brytningstid, från lantligt bondeliv till industrialism. Städerna började växa explosionsartat. Tidens ”innefolk” manifesterade sin rikedom i trendiga villor och sommarnöjen. Nu fanns så många nya byggmaterial att tillgå, träpanel, glas, plåt, tjärpapp, färg och spik tillverkades industriellt. Grosshandlaren lät bygga med maskinsågat och hyvlat virke. Arkitekterna tog till sig omvärldens moderna stiltrender, provade andra sätt att bygga och nyskapade den vackra villastilen. Långt efter det att jugend och 20-talsklassicism blivit moderna, försågs torp och bondgårdar med verandor och förstukvistar dekorerade med den folkliga snickarglädjestilen.
Villa Albertsberg är ett mycket vackert snickarglädjehus från 1880-talet. Den prydliga villan finns i karlshamnsbornas gamla rekreationsområde Vägga. Villan består av två högsmala huskroppar förbundna i en T-formad vinkel. Många fönster, takkupor och två glasverandor ger ljus åt interiören. Utbyggda baldakinkanter över fönstren ger ett festligt intryck. De tunna falsade plåttaken är garnerade med utsågade snickarglädjekanter. Vindskivorna på de tre gavelspetsarna har dekor på ovansidan.
En väl bevarad villa i Borgholm från 1900-talets början. Utformningen med liggande vitmålad träpanel, brutet plåttak och välvda takkupor ger huset en trevlig karaktär. Glasverandans framsida har en generös sväng och vackra spröjsade fönster. Färgsättningen i vitt och ljusgrått är sofistikerad. Verandans utsågade mönster med hjärta och stiliserad blomma anknyter till jugendtidens mönstertradition som skänker den här typen av hus deras alldeles speciella karaktär.
Dessa hus, Villa Fjällstugan och Ettan, finns i Gustafsbergs gamla bad- och brunnsort, nära Uddevalla. Det övre huset, som har en riktig ”schweizerbalkong” med betagande utsikt över Byfjorden, byggdes år 1878 som en gåva till doktor Åhlström. Nyligen har vindskivornas och verandornas snickarglädjedekor renoverats med utgångspunkt från äldre foton och andra hus med liknande utsmyckning.
Förmodligen är detta Smålands största glasveranda, på Ernemar gård i Oskarshamn. Borgmästare Lindgren lät bygga det stiliga huset år 1888. Verandan består av nästan 600 glasrutor. Festligt färgade smårutor, som kallas katedralglas, ger skuggor i blått, grönt, gult och rött. För några år sedan renoverades och målades glasverandan, alla fönster plockades ner renoverades och stommen justerades.
