Husets ord

Alla fackområden har sina speciella ord och uttryck. Så är det också för allt som har med hus och byggande att göra. En del ord är kanske välkända - andra används inte längre av så många. I den här lilla artikeln ska vi gå runt ett hus och se vad de skilda delarna kallas för.

Står vi framför långsidan på huset ser vi grunden längst ned, fasaden med fönster och dörr och taket.

Är det ett vanligt tak i upp-och-nedvänd V-form kallas det sadeltak – som består av två jämna takfall. Är detta brutet längs med på mitten kallas det mansardtak, har gavlarna ”snedfasade” tak kallas det valmade tak.

Längst upp på taket finns taknocken och skorstenen med sin plåtskoning. I nederkant av taket finns hängrännan för regnvattnet som är fäst med rännkrokar.
Hängrännan är sammanbunden med stupröret. Den del som sitter under taket mot fasaden kallas takfoten.

På fasaden kan det finnas en förstukvist som skyddar ytterdörren. En del fasader är helt släta – andra har en dropplist som för ut regnvattnet något vid den nedre avslutningen.

På gavelpartiet sitter vindskivorna som utgör mötet mellan takmaterialet och gavelpartiet. Den övre delen av gaveln kallas gavelröstet.

Fönstren är inramade av fönsterfoder. Själva fönstret består av en karm – den yttre ramen för de glasade fönsterbågarna som ibland är spröjsade. En sådan fönsterbåge kallas för en luft.

Ett vanligt fönster har två fönsterbågar som åtskiljs av en mittpost. Gångjärnen till fönstren kallas beslag. Den del av fasaden som sitter under ett fönster kallas för fönsterbröstning.

En träfasad kan utformas på olika sätt. Locklist är ganska vanligt – där täcks skarven mellan två fasadbrädor av en ganska smal list.

Ett alternativ till detta är lockpanel – där täcks avståndet mellan två fasadbrädor av en utanpåliggande fasadbräda så att en bräda ligger in mot fasaden, nästa utanför, nästa in. Träfasader kan också vara tätt ihopspikade till släta fasader.

Det virke som husen är byggda av har förståss olika tjocklekar beroende på hur mycket belastning de kommer att utsättas för.

Dimensionerna på virket har tidigare mätts i engelska tum (en tum ca 2,5 cm) men anges nu enligt metersystemet som infördes i slutet av 1800-talet. Men fast det gått så lång tid sedan metersystemet infördes tänker fortfarande många enligt tumsystemet när det gäller hus.

Många kallar allt virke för plank nuförtiden – oavsett vilken grovlek virket har. Det finns mycket detaljerade regler för vad virke av skilda grovlekar skall kallas för.

En bjälke är den kraftigaste trädelen i ett hus. Den är fyrkantig och håller minst 9 tums ( 200 mm) tjocklek, är den klenare kallas den sparre.

Den bjälke som ligger på grunden och som hela huset därför utgår från – kallas för syll. Den översta delen i väggpartiet är hammarbandet.

En planka är minst två tum tjock och 9 tum bred. Är bredden bara fyra tum kallas den battens. En bräda skall vara mindre än 45 mm tjock och minst 70 mm bred.

Plank och bräder kan vara spontade – vilket innebär att de kan skarvas i sidled. Då har varje bräda en not – en sorts längsgående urfasning – på ena sidan och en utstående del – fjädern – på den andra.

Spikarnas storlekar har också tidigare mätts enligt tumsystemet. Det finns galvaniserad spik – som är lite gråkorniga och passar bra utomhus och förzinkade spik – de blanka. Och en spik har ett platt huvud – de med förkrympta skallar kallas dyckert.

Det finns två bra böcker om den som vill lära mer om husens fackord. Den ena heter ”Byggandets ord” och har skrivits av Gunnar Dravnieks.

Den andra är ett nytryck av arkitekten Valfrid Karlssons läroboksserie från början av 1900-talet. Denna bok heter ”Sekelskiftets byggteknik”. Båda böckerna har utgivits av Svensk Byggtjänst.

 

Söker du köpinformation, klicka här för att komma till Vi i Villas Köpguide!
Söker du hantverkare, klicka här för att komma till Vi i Villas hantverksguide!
Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar