Spika och skruva
Det finns tusentals typer av spikar och skruvar för olika ändamål, men du klarar dig med några stycken.
1. De två vanligaste spikarna är räfflad trådspik och dyckert. Trådspiken har platt huvud och används mest utomhus. Dyckerten har ett smalt koniskt huvud som man kan slå ner i träytan och spackla och måla över så att den inte syns. Den passar därför bäst för inredningssnickeri. En typ mellan spik och skruv är kamspik. Träskruv med mejselspår har i skruvdragarnas tid fått ge vika för självborrande skruv med krysspår. Den har koniskt huvud och kan också spacklas och målas över.
2. Skruvdragaren har utbytbara mejselbits som passar till många olika skruvskallar.
3. Det är svårt att få skruvar att fästa i spånskivor. Nära ytterkanten kan du borra ett hål och limma in en trätapp som ger bra skruvfäste.
4. En skruv som målats över flera gånger är svår att skruva bort. Sätt skruvmejslen på kant i skruvspåret och knacka på mejseln med hammare för att rensa bort färgen tills skruvmejseln får fäste i spåret.
Borra
5. Spiralborr med styrspets i änden. Den finns också utan spets och används då för håltagning i metall och andra material. Till sten och betong har borren hårdmetallskär i spetsen.
6. Centrumborr används för hål i trä upp till 37 mm.
7. Försänkningsborr används när man ska försänka skruvskallar.
Utöver dessa finns specialborrar för kakel, glas och plåt samt för extra djupa och extra breda hål.
8. Borrkloss är bra att ha som underlag för att inte träet ska flisa ur på baksidan. Ska du borra stora hål är det bäst att spänna fast arbetsstycket för annars kan det fastna i borren och svänga med runt.
9. Det finns risk att inte borren får grepp på kakel och metall utan vandrar iväg över ytan. Du kan fixera borren vid starten med en bit tejp på kaklet. Ska du borra i metall använder du en spikdrivare med härdad spets (körnare) som ger en punktmarkering.
