Gustav Ovland: ”Jag blev kär i väggarna”

Det har hänt flera gånger att folk kraschat sina bilar på den lilla vägen utanför Åhus när de försökt spana in Gustav Ovland och hans ovanliga hus. Regnet hänger i luften över det platta åkerlandskapet när Vi i Villa parkerar utanför den forna stärkelsefabriken som nu är omgjord till bostad. En hög skorsten i tegel möter oss vid ingången där Gustav öppnar dörren, barfota och omgiven av Boris och Lillebror, sina två stora italienska mastiffer.

Vi kliver direkt in i husets hjärta, rummet som både är kök och vardagsrum, och där den mörkbruna färgen på takbjälkarna perfekt matchar köksskåpen i rökt ek. Det är platsbyggt och specialgjort som det mesta i huset, där Gustav inte gjort några avkall för att hitta rätt känsla. Han fixar oss varsin espresso vid det stora fönstret ut mot skafferiet, som bildar en levande tavla av en svunnen tid. Och berättar att han blev förälskad direkt när han såg ruinen av den gamla fabriken, och träden som stack upp ur den, på Hemnet.

– Ett hus kan man alltid bygga, men detta är svårt att hitta. De här väggarna har så mycket historia, och det var det jag blev kär i. Jag gick runt här och visste inte vad jag skulle göra med det, men tankarna landade efter hand.

Under renoveringen, som pågick under pandemin, blev han kontaktad av tv-teamet bakom ”Husdrömmar” som övertalade honom att vara med i programmet. Och där han sedan slog igenom stort med sin starka estetiska vision, och envisheten att göra det mesta själv.

Gustav är utbildad kock och har drivit restauranger och nattklubbar, men snickrandet lärde han sig själv när han byggde sitt första hus.

– Jag kan aldrig ringa en hantverkare. Alla säger nej hela tiden och ”det där går inte”, men det gör det visst!

Kärleksbrev och prioriteringar

Hans tv-medverkan charmade inte bara programmets husgud, arkitekten Gert Wingårdh. Kärleksbrev och jobberbjudanden strömmade in. Någon dejting blev det inte, men ett jobb han nappade på var att axla rollen som programledare och designer för ”Stugdrömmar” i Kanal 5 där han hjälper stugägare att hitta sin inredningsstil.

– Ett hus måste förmedla vem som äger det. Då är det inte min design som bestämmer, utan husägarna som jag ska hitta rätt till. Vissa av dem hörde av sig efteråt och sa ”du har hittat designen vi inte visste att vi ville ha”, och då kände jag att det är den här vägen jag ska gå.

Trots att Gustav har många bollar i luften verkar han lugn som få. Det första han byggde var en brygga nere vid ån, i ett noga vinklat chevronmönster – för att kunna sitta där och titta ut över vattnet, och inte tänka på hur mycket han hade att göra bakom sig. Besökare däremot, fick stresspåslag och svårt att andas av det ofärdiga husprojektet.

– Det är ett ganska litet hus. Alla frågade ”ska du inte ha ett gästrum?” Men nej, jag byggde det jätteegoistiskt. Om det sker en förvandling i livet, som att jag skulle bli pappa, tar det ju några år och då hinner jag bygga om det tills dess.

Lagar mat med vännerna

Dags för lunch. Gustav plockar tomater i sitt växthus, hugger upp lite ved och tänder en brasa i uteköket i trädgården, som han skapat i skalet av den gamla fabriken.

– Örtagården murade jag upp innan jag var klar i huset. För det är så tråkigt att bara köpa en liten basilikaplanta och sätta i fönsterkarmen när man flyttar in, säger Gustav, och klipper av några rejäla knippor timjan och salvia.

Det vankas bruschetta med vispad burrata och tomater, som Gustav grillar med olivolja och örter på en plåt över elden. Hungrige Lillebror följer varje rörelse och får en tomat som han snabbt mumsar i sig. Trädgården med sina tegelväggar som skapar skön lä är som gjord för fester, och för Gustav och hans vänner brukar de kretsa kring god mat och dryck.

– Jag brukar alltid bjuda tidigt så att vi kan laga mat tillsammans och umgås i flera timmar istället för att man ska stå själv och stressa, och att det ska vara dukat och klart när gästerna kommer. Jag gillar när man hjälps åt och vill själv inte bara sitta och bli serverad.

Här hittar du receptet!

Skrotfynd med patina

Vi slår oss ner på barstolar vid ett långbord, där Gustav lägger på en av sina egendesignade dukar, i en kollektion han skapat i en färgskala som ska passa in i hans hem – ett annat av hans nya jobbprojekt. Han sätter fram en vas med torkade bruna blommor som ser väldigt chica ut ihop med alla rostiga föremål som fyller trädgården.

– Här har jag verkligen inrett med material från platsen, som potatisharpan, som sorterade bort småpotatisar och pissetunnan, som spred grisgödsel på åkrarna. Jag hade en nollbudget, det fick inte kosta någonting när jag byggde det här, utan jag behövde använda skrot.

Folk i bygden lämnar ibland saker utanför huset som de tror kan passa in i den rustika miljön, som gamla järnkedjor: ”Kan inte tänka mig någon annan som vill ha det här förutom du!”. Gustavs röda tråd i hela projektet har varit att bevara det gamla, för att inte förstöra det han blev förälskad i.

– Ofta när folk köper gamla ruiner och bygger om dem till hem är det lätt att det bara blir ett hem till slut, och att man inte har kvar den ursprungliga känslan. Det har jag varit väldigt noga med i val av material. Att på vissa ställen inte bli för noggrann så att det blir för fint. Det behövs patina för att det ska bli lite liv och se ut som att det alltid har varit där.

Under vinter och höst tar Gustav gärna ett dopp i sitt vedeldade utomhusbadkar.

– Det står och ryker så man får längta någon timme, och så kryper jag ner efter att jag lagat mat. Det är en härlig miljö här med belysning på kvällarna. Jag brukar sätta på projektorn och ha bio här ute också. Det är väldigt mysigt.

Vad är din viktigaste lärdom från det här projektet?

– Om något känns som att det kommer bli mycket jobb och drygt att genomföra, ska man veta att det är värt det varenda gång. Många räknar på den snabbaste lösningen, för att man vill bli klar. Men då kanske det blir ett okej resultat, istället för ett resultat du alltid är stolt över. Jag vill göra allting så bra det bara går – och jag ångrar inte en sekund!

Läs också: Gustav Ovlands sommarmat – bruschetta med grillad tomatröra och vispad burrata