Mari Jungstedt: ”Jag skulle gräva ner kroppen på baksidan av huset”

Hon bor ensam i en 204 kvadratmeter stor villa, försöker lära sig att köra båt och har av misstag råkat köpa tre kubik ved. Välkommen hem till deckardrottningen Mari Jungstedt!


I en gul 1800-talsvilla med sjötomt, på idylliska Dalarö i Stockholms skärgård, bor Mari Jungstedt. Efter att ha tittat på villan för skojs skull köpte hon den tillsammans med expojkvännen Ruben Eliassen, för två och ett halvt år sedan.

– Det är mitt största impulsköp, men också mitt bästa, säger Mari och berättar att huset i dag är värt ungefär 15,5 miljoner.

Jag gissar att du inte vill sälja det?

– Nej, det tänker jag inte göra! Jag tycker inte att man kan bo bättre.

Författaren flyttade in i huset efter att ha bott en tid på Gran Canaria.

– Jag hyrde ett hus i Arguineguin i samma veva som jag funderade på om jag ville skilja mig från min man (Cenneth Niklasson, reds anm.) eller inte. Vi hade varit ihop i 23 år, så det var ett stort beslut att ta, säger Mari och berättar att hon till slut bestämde sig för skilsmässa.

– Sedan dröjde det bara en månad innan jag träffade Ruben. Han bodde på Gran Canaria, så jag blev kvar där. Vi köpte ett hus som vi renoverade, men jag kände att jag var för långt ifrån mina barn och därför flyttade vi hit.

Mari flyttade in i huset på Dalarö efter att ha bott en tid på Gran Canaria.

”Det blev så fult”

När Mari och Ruben hade lagt vantarna på villan bestämde de sig för att ge den ett ordentligt ansiktslyft.

– Vi bodde i gäststugan när hantverkarna var här, vilket var tur eftersom det var så omfattande renoveringar. Det var badrum och kök, och det skulle tapetseras och målas. Vid ett tillfälle såg jag att tapetserarkillen skulle sätta i gång i vardagsrummet, men han hade råkat ta kökstapeten. Om jag inte hade varit här hade jag fått helt fel tapet.

Hur lång tid tog hela renoveringen?

– Vi fick tillträde den 1 mars och allt var klart i juni. Det gick snabbt, men jag köpte huset i september, så jag hann boka in alla hantverkare och välja ut allt jag ville ha under det halvåret.

Har du själv slagit i några spikar någonstans?
(Här börjar Mari gapskratta.)

– Jag har slagit i en enda spik i det här huset – och det blev så fult! Jag ville ha en spik som jag kunde hänga upp min handväska på.

Tårögd av skratt visar Mari spiken i farstun.

– Du förstår varför jag inte gör sådana här saker själv. Det blev inte så bra, haha! Det är det enda jag har bidragit med under renoveringen.

Huset har fått ett rejält ansiktslyft sedan deckarförfattaren flyttade in. Själv har hon dock inte slagit i mer än en enda spik under arbetets gång. ”Det blev så fult”, berättar hon med ett skratt.

Mari har ofta gäster på besök, och det finns gott om plats för den som vill sova över.

Både sovrummet och gästrummet är tapetserat med Josef Franks tapet Söndagsmorgon.

Den så kallade Sandkvinnan har hängt med Mari genom livet sedan hon var i 20-årsåldern.

Har ofta fester

Vi sitter på den vitmålade glasverandan, som har en magisk utsikt över Jungfrufjärden och Mysingen.

– Det här är naturligtvis ett favoritrum. Här har jag många middagar – och använder det som discorum när jag har fest. Då lyfter vi ut möblerna och dansar här. Jag tycker om att ha fester, så det blir ganska många, berättar Mari.

Författarens tio veckor gamla berner sennen-valp Selma kommer lufsande när vi sitter och pratar.

– Jag hade en liten tävling på Facebook om vad hon skulle heta. Lisbeth Åkerman på Rapport vann, hon tyckte Selma efter Selma Lagerlöf. Jag tyckte det var bra men var inte helt säker. Sedan åt jag middag här med dem jag köpte huset av, och vi kom att prata om det gamla hembiträdet som hette Selma. Då tyckte jag att det namnet passade så bra.

I köket trängs roliga skyltar som Mari samlar på.

Varje skylt har en fyndig text.

”Det var ved överallt” 

Sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka bor Mari själv i huset, men hon känner sig aldrig ensam.

– Jag har väldigt många vänner som är här och hälsar på, så det är väldigt sällan jag är här själv. Nu har jag dessutom Selma.

Är det inte mycket att städa?

– Jag har faktiskt städhjälp.

Vilken är den bästa dagen i huset hittills?

– Det var min födelsedag för ett par år sedan. Det började med att Ruben väckte mig på morgonen med presenter, kaffe och annat. Vi hade så himla roligt, och sedan kom mina barn tidigt på dagen. Då lagade vi mat, och sedan hade jag fest med alla vänner. Det spe- lades musik, Ruben sjöng en sång till mig och barnen spelade och sjöng. Vi hade verkligen jättekul, det var nog den bästa födelsedag jag har haft i hela mitt liv!

Vilken är den värsta dagen då?

– Det finns fem kakelugnar i huset, och dem vill man elda i förstås. Jag och Ruben var ute och gick i byn när jag såg en anslagstavla där det stod ”Ved säljes”. Vad bra, tyckte jag och ringde direkt. En tjej som tuggade tuggummi svarade. ”Jag vill beställa ved”, sa jag. ”Jaha, hur mycket då?” frågade tjejen och tuggade på tuggummit. ”Jag vet inte, vi har fem kakelugnar och är två personer”, sa jag. ”Men ska du ha tre, fem eller tjugo kubik?” undrade hon. Jag frågade hur mycket en kubik är, men det var svårt att säga. Hon var helt omöjlig, så jag drog till med tre kubik.

Några dagar senare kom en långtradare och backade in på Maris tomt.

– Chauffören dumpade tre enorma lass med ved mitt på uppfarten. Jag och Ruben stod helt chockade och bara: ”Vad ska vi göra med all den här veden?” Lastbilschauffören, som pratade finlands- svenska, svarade: ”Ja, vi får väl hoppas att det blir en kall vinter”, och så hoppade han in i sin långtradare och körde i väg. Det var bara att försöka hitta vedförråd. Vi höll på i fyra, fem timmar och bara staplade ved, det var ved överallt!

Har du ved kvar fortfarande?

– O ja!

Det finns fem kakelugnar i huset. Det stora plåtskåpet bredvid den här kakelugnen är författarens favoritmöbel – ett fynd från en engelsk sajt.

”En kropp börjar lukta”

Nyligen landade Maris senaste bok Det förlovade landet i butik.

– Det är en del i Gran Canaria-serien som jag och Ruben startade, vi skrev första boken tillsammans. När vi separerade fick jag köpa ut honom från serien. Sedan har jag varit lite tveksam till om jag ska fortsätta eller inte, men så fick jag en så himla bra idé. Dessutom har jag blivit så förtjust i mina karaktärer – särskilt i Sara Moberg, den ena av huvudkaraktärerna. Jag kände att jag inte bara kunde lämna dem.

Många har en relation till Gran Canaria, och jag tar läsaren till olika platser där man kan få upptäcka nya sidor av ön.

Mari har två arbetsplatser i huset som hon varierar mellan när hon skriver.

– Jag har ganska ofta författarkompisar här som också sitter och skriver. Vi käkar lunch och middag tillsammans, och dricker vin på kvällen, och sedan kan vi sitta och skriva i olika rum. Det är väldigt mysigt. 

Vid det här 1700-talsbordet – brännmärkt av en gammal sax – sitter Mari och skriver sina bäcker.

Du som skriver om mord, vilket är det bästa stället i huset att gömma en kropp på?

– Man måste tänka lite praktiskt, en kropp börjar lukta och då upptäcks den. Antingen måste man gräva ner den, eller lägga in den i frysen, och lägger du den i frysen så måste du stycka den först. Jag tror att jag skulle gräva ner den i syrenhäcken på baksidan, haha! Jag kan inte stycka en kropp, det skulle jag inte klara av.

Lär sig att köra båt 

Mari har redan satt i gång med nästa bok – den här gången blir det nummer fjorton i Gotlandsserien – och förutom det har hon både köpt en båt och bestämt sig för att lära sig att spela piano.

– Jag har egen brygga där jag har båten. Här är inte så lätt att lägga till, för det är väldigt mycket byiga vindar och strömt i vattnet, men jag håller på att lära mig. Det är jätteroligt! Jag har bestämt mig för att bli kapten på min egen skuta, så jag ska verkligen klara av det här.

Jag får en känsla av att om du får en idé så gör du snabbt slag i saken?

– Jag tror att jag är inne i en period i livet där jag har utrymme för att förverkliga drömmar. Jag har till och med köpt en häst precis – i går, faktiskt! Jag tänkte att jag skulle komma i form, och så funderade jag på vilken träningsform jag tycker är roligast – för jag är ingen gymmänniska – och det är att rida. Jag blev medryttare på en islandshäst i januari, och det klickade så bra mellan mig och hästen. Efter några månader ville ägaren sälja honom till mig.

Ett hus och en häst. Vilket nästa spontana köp blir för Mari återstår att se. Överst på listan med saker att göra framöver står en resa.

– Jag ska till Nya Zeeland tre veckor i höst. Min dotter ska vara där i åtta månader, så jag ska hälsa på henne.

Läs även: Björn Ranelid: ”Jag har 45 000 böcker hemma” 

Maris tre bästa inredningstips 

1. Ha det lätt hemma – livet är så pass komplicerat ändå. Ett praktiskt hem gör vardagen lätt. Helst ska du inte ha en massa saker framme som du inte använder, och sedan ha en viss ordning. Det är skönt att veta var saker och ting är så att du slipper leta. Det du använder ofta ska vara lättillgängligt.

2. Inred personligt, så att man känner män­niskan i hemmet. Vissa människor använder stylister, och det kan man ha som grund, men jag tror att det är viktigt att man inte glömmer bort vem man är. Inred med hjärtat.

3. Ha inte för bråttom – låt det växa fram. Åk inte och handla allt över en helg, utan väx in i hemmet och känn efter.

 

Om Mari

Namn: Mari Jungstedt. Ålder: 54 år.
Bor: På Dalarö och Södermalm.
Familj: Dottern Rebecka, 24, sonen Sebastian, 23, och hunden Selma.
Gör: Är författare.
Aktuell: Med boken Det förlovade landet, som är del två i Gran Canaria-serien.

 

Det förlovade landet (Albert Bonniers förlag), ca 189 kr.

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar