Marie Olsson Nylander: ”Ju mer pengar man har desto sämre smak”

Inredningsstylisten Marie Olsson Nylander, som blivit känd för svenska folket genom SVT-programmen ”Husdrömmar Sicilien” och ”Vintageresan” har alltid nya husprojekt och renoveringar igång.

Sommaren 2023 lämnade hon sitt drömhus ”Kaptensvillan” i skånska Höganäs, köpte ett nytt hus i Laröd och skaffade en våning i Helsingborg. Och samtidigt som hon även har kvar sitt rosa palats i Palermo, har hon och maken Bill just slagit till på ett nytt hus på Sicilien.

Vad driver henne? I sin nya bok ”Maries rum” öppnar hon dörren till sitt innersta och till olika miljöer som gjort intryck under hennes liv. Här blandar hon poetiska, stundtals hjärtskärande, bilder med praktiska tips som ”umgås inte med människor som ger dig dåligt samvete” och ”tappat sexlusten? Börja med yoga”. Det är både knäppt och kaxigt, och väldigt mycket Marie.

När Vi i Villa når henne är hon på Sicilien, mitt i inspelningen av ett nytt tv-program, samtidigt som hon tacklar en musinvasion i sitt palats och visar sin påhittiga dotter Solveig, 8 år, hur man syr.

Hej Marie! Vad innebär det att börja om för dig? 

– Det innebär en nystart. Det är lite som att klippa håret – ibland ångrar man sig. Att börja om tror jag är jätteviktigt, fler människor borde göra det. Det är väldigt farligt att gå runt i gamla hjulspår. Det kan vara en trygghet för många, men det kan också vara en falsk trygghet. Jag tror att man lär sig mycket och blir en bättre människa av att börja om.

Varför då? 

– Därför att du får utmana dig själv. Du får tänka om och ifrågasätta val du har gjort innan. Du får ha nya val, du får ta ställning. Jag tycker det är viktigt att man tar ställning och har en diskussion om saker. Att man inte bara accepterar och gör som alla andra. Det är bra att flytta. För mig var det väldigt smärtsamt att flytta från mitt drömhus i Höganäs, samtidigt som jag visste att det var dags.

Hur vet du när du är klar med någonting?

– Jag känner det när jag börjar titta efter annat. Lite som när man börjar titta efter en ny kille. Fast jag är väldigt mycket hemmakatt och trygghetsperson när det gäller relationer med människor. Dem byter jag gärna inte ut. Men möbler, hus och ting kan jag byta bort och byta ut – det är ett nöje. När jag är klar med någonting, har jag gjort det bästa jag kan med det. Jag känner inte att man äger ett hus, man lånar det – en dag ska man lämna allting ändå.

Vilken vision har du med ditt nya hus i skånska Laröd?

– Visionen är att det ska kännas välkomnande och varmt, så mycket hemma som det bara går. För att det är så olikt en sådan plats. Det påminner mycket om mitt barndomshem, med alla ekorrar och tallar runtomkring.

Ska du inreda med en ny stil där?

– Det är en ny stil på huset för mig, då det är ett 1960-talshus. Vissa möbler får inte följa med. Nu har vi bara 2.40 meter i takhöjd, innan hade vi tre meter, och det är så himla stor skillnad. Jag hade pampiga, stora lampor innan, och det kan jag inte ha nu, då knockar jag mig i huvudet.

– Jag har en lagerlokal nu också, det hade jag inte innan, tidigare var hemmet mitt lager. Det är skönt att jag kan stoppa undan det jag inte vill se och att det kan vara mycket mer sparsmakat i vårt nya hus. Jag tycker inte om när det blir för mycket saker. Det är faktiskt felet som många ofta gör, att man övermöblerar. Man fyller på. Man slutar aldrig. Man köper lykta på lykta. Egentligen ska man bara sluta. Mitt bästa inredningstips är att rensa och ta bort saker.

– För första gången i mitt liv så har jag nu också en garderob.

– Ja, men du använder den inte!, ropar dottern Solveig i bakgrunden.

”Alla kan göra det snyggt, snyggt är enkelt, men ingen sport”, skriver du i nya boken. Kan du förklara det?

– Alla kan göra snyggt genom att bara googla fram en bild, och så gör man det på bilden. Men för mig, som har detta som mitt jobb, min passion och det jag älskar mest av allt, skulle jag inte göra det. Det är nästan att fuska. Det är bättre att bli inspirerad av någonting och att man försöker själv. Det betyder också att börja se. Vad vill du säga med detta? Kopierar du bara finns det ju ingenting att säga, för det är redan gjort. Det är som att spela samma låt på radion hela tiden.

– När jag inreder till mina bilder kan jag med flit ta in en möbel som är ganska ful och skär sig mot det andra. Som mina knallgula soffor som skär sig mot min matta i grått och amber. Då får du som betraktare någonting som stör ditt öga, som gör att du stannar till och uppmärksammar det. Det är som med reklam, det måste till en twist, annars blir det bara en klyscha, precis som att inredning kan bli en klyscha.

Har du något råd kring hur man hittar sin egen stil?

– Det är som med färger och kläder, att man ofta vet någonting man gillar. Det kan vara en doft eller ett material, och att man börjar kring det. Du måste testa dig fram. Du kommer att göra misstag och det kommer att kosta pengar när du gör det. Men det är av dem du lär dig. Det är som när man går till gymmet. Du blir inte stark av att se andra träna. Du måste själv göra jobbet.

– Jag brukar säga att ju mer pengar man har desto sämre smak. Då blir det att man bara kryssar i att det ska vara vissa märken, och så tror man att det blir jättefint. Så är det ju inte. De finaste hemmen är de som har minst budget, de som har personlighet och kreativitet. När du har mindre pengar måste du tänka ett varv till, och det tar ibland längre tid. Och inredning får lov att ta tid.

Du och Bill är aktuella med ett nytt husprojekt och tv-program i höst, berätta!

– Ja, det är ett 1 euro-hus som vi har köpt på Sicilien, som är ett mycket mindre hus än Palazzo Cirillo där vi bor. För att bara kosta en euro var det väldigt bra, så vi kunde inte motstå det. Att se vad som krävs för att få det fint kändes som en rolig utmaning. Det är det vi håller på med nu, att få ihop budgeten.

Hur ska ni använda det?

– Vi har inte tänkt så mycket på det. Det kan bli så att Palazzo Cirillo bara blir ett hus för workshops, jobb, lager och butik, och att det här lilla blir vårt sommarhus, där vi bor.

Du skriver i boken att ”Livet är för kort för att äta torr ost.” Äter folk för mycket torr ost, tycker du?

– Ja, det gör de. Nu är ost alltid dyrt, men du vet när osten går ner på minus och bara det sista är kvar. Då kanske det räcker till en ostmacka till, men det är inte så gott. Och alla mackor kan vara den sista, så varför ska du äta den? Då är det bättre att spara den till en gratäng. Så jag öppnar en ny ost – och så blir min man sur.

Jag tänkte att det var en symbol för något större, men du kanske bara menar just ost?

– Ja, det var så jag menade, men man kan applicera det på jättemycket. Min bok är öppen för fri tolkning. Jag säger en sak men kanske menar en annan. Och så får det vara vad det är.

– När det gäller allting är det värsta jag vet att bli skriven på näsan – jag gillar att tänka själv.

Bilder ur boken ”Maries rum” av Marie Olsson Nylander (Bokfabriken, 2025).

Läs också: Marie Olsson Nylander släpper färgkollektion