Krönika: Renovera eller reflektera? Både och!

Istället för att ordna födelsedagsfest målade jag om i hallen. Varför lät jag det ena utesluta det andra?

Red cottage on the swedish countryside.

Hade tänkt ordna fest förra helgen, men istället målade jag om i hallen, vars smutsrandiga väggar jag gnällt över länge, och satte upp nya gardiner i vardagsrummet. Gardinerna är härligt höstmustiga och står sig snyggt till soffan. Kanonfint!

Hallen blev också bra. Det blev ett j-a kladd förstås, det där med att täcka golv och rolla med stora, lugna tag är inte riktigt min stil, efterarbetet tog därför längre tid än själva målandet. Jobbigast var att torka upp alla vita fotspår som ritade vindlande gångar genom hela huset, med utgångspunkt från en pytteliten (nåja…) droppe jag spillt på hallgolvet.

Men som sagt, någon fest blev det inte. Detta trots att jag faktiskt fyllde år, och ärligt talat blev jag med anledning av detta lite besviken. I år var det få av mina gamla kompisar som hörde av sig. Skäms på er! säger jag – men också exakt det samma till mig själv, eftersom jag också missat flera av mina bästa vänners fördelsedagar i år! Det har ju ingenting med att man inte gillar varandra att göra (hoppas jag!), och datumen ligger i ryggmärgen sedan mellanstadiet. Troligen tänkte jag mycket på att jag skulle ringa dem, dagarna innan. Men sen, när det var dags – var tanken som bortblåst. Känns det igen?

Varför gör vi på detta viset? Varför överfyller vi våra huvuden med frustration över fula väggar, priser på italienskt kakel och släta köksluckor, eller med blanka bilder på höstens kuddar och gardiner? När vi istället kan fnittra eller för all del, gnälla går också bra, bort en timme med en vän? Hur kommer det sig att vi som uppnått villaåldern hellre kaklar och klinkrar (nej, det ordet fanns inte förut!) så att fogdammet yr, eller gräver djupa hål i både gräsmatta och plånbok för att få en pool, iställer för att bjuda till fest, eller unna oss långfikor (ytterligare ett nytt ord!) med ungarna vid köksbordet.

Kan det var så att vi så gärna målar upp BILDER framför oss av hur vi sitter där runt fina, turkosblå poolen eller i de dimrade takspottarnas sken vid köksbordet – just MED FAMILJ och VÄNNER. Det är ju det som är LIVET, det vet vi ju. Men någonstans i vår iver att fylla det, glömmer vi att faktiskt leva det. Eller orkar helt enkelt inte, eftersom projekten ofta avlöser varandra.

Visst mår man bra av att ha det vackert omkring sig, inget snack om det, men man mår ännu bättre av armar omkring sig. Kanske går det att kombinera? Den gamla hederliga taklagsfesten är ingen dum idé att ta avstamp i. Först jobbar vi tillsammans, målar, kaklar, planterar och gräver – sen festar vi! Och så går vi runt, runt i bekantskapskretsen, tänk vilka fina hem vi skulle få – och vad kul vi skulle ha! Kanske får vi som bonus också snurr på Sveriges ekonomi!

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar