Att vara husmissbrukare

Hej jag heter Camilla och jag är hemnetist. Mitt beroende är inte speciellt skamfyllt, det är i det närmaste helt socialt accepterat, däremot tidskrävande. Och lite dumt.


Jag har ju ett hus redan som fungerar hyggligt bra. Men nu tittar jag alltså på andra, ofta på kvällarna i min ensamhet. Då låter jag mig förföras av lador på Gotland, stenhus i Skåne, prisvärda herresäten i Bergslagen och en del dyra våningar i Stockholms innerstad också faktiskt. Jag inte bara förförs, jag bekymrar mig också över dåliga materialval, taskiga planlösningar och höga uppvärmingskostnader.

Det är som ett avancerat rollspel, som att jag redan bor i husen jag tittar på. Och helt plötsligt ska mitt liv bli lite mer av allting. I mina nya hem är allting härligare. Jag bakar mer bröd, lagar godare och nyttigare mat, är bättre på att planera, städa och organisera mig och kan hända har jag även en liten köksträdgård. Och mycket gäster som kommer och bor över. På manglade lakan.

När jag riktigt ska gotta mig hemfaller jag åt att fantisera om att jag bygger ett helt nytt hus. Kan surfa runt på husfabrikanters sidor i timmar och nagelfara taklutningar, fasader och kvadratmetrar på ett närmast obscent sätt.

Att få bygga något nytt slår ju ändå det mesta. Vara med från början. Välja allting själv. Det är därför med stor lust jag kollar in vårt bygga nytt- special i detta nummer.

Men kanske att jag borde vara lite snällare mot mitt eget hus. Det kan ju vara så att jag har det hus jag förtjänar, att det kanske är JAG som måste bjuda till lite. Inte bara skylla på huset och kolla på andra.

Gillar: Kollegan Louise som dragit igång sajten www.artofnorden.se där jag kan köpa superfina saker till väggarna.

Ogillar: Att gumman Tö inte kan speeda upp processen lite.

Camilla von Otter

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar