Krönika: Gammalt blir nytt

Finansministern tittade in i teve-kameran och sa att "folket borde köpa fler saker istället för att spara sina pengar på banken". Finansministern såg ledsen ut. Som en blöt hund.

Finansministern menade att om vi handlade fler prylar skulle finanskrisen minska och färre människor tvingas sluta sina jobb.

Eftersom jag har svårt för ledsna människor funderade jag genast på att köpa något. För att minska krisen, såväl den i vårt land som den i världen. Samt göra finansministern glad och svansviftande. Problemet var att jag inte kunde komma på något jag längtade efter att få inhandla (ett slott i Italien, en femtio fots segelbåt eller en egen ö i Västindien räknas liksom inte).

Så där satt jag med mina pengar på banken och skämdes över alla arbetslösa människor, länder med taskig tillväxt och ledsna hund-ministrar.

Hög konsumtion må vara bra för den ekonomiska utvecklingen, men samtidigt är den sällan bra för miljön. Det är inte hållbart att bygga en ekonomi på att vi ska handla saker vi sällan behöver, handla skräp som inte håller, handla mat som vi inte hinner äta och därför slänger när den blivit otjänlig och handla nya modekläder för att vi genast ska kunna slänga de modekläder som just blivit omoderna.

En gång, när jag var ung, gav jag bort biblioteksböcker i julklapp. Jag hoppades att böckerna skulle lämnas tillbaka så att jag slapp böter. Några riktiga gåvor var det alltså inte.

Min andra prylprotest denna jul var att jag gick med alla de saker jag själv fått i julklapp (utom ett våffeljärn) till en loppis för välgörande ändamål.

Detta är nog det dummaste jag någonsin gjort mot min familj. Man ska aldrig, aldrig använda sina egna idéer om hur världen ska förbättras till att puckla på människor som älskar en.

Jag skäms fortfarande varje gång jag gör våfflor i järnet jag principlöst behöll från denna moraliska jul.

En gång besökte jag min vän Börje som jobbade för en greve i en olivlund i italienska Toskana. När vi stod bland de vackra grågröna träden kom greven körande i sin gamla Bentley som säkert kostat en miljon när den var ny. Det var den inte längre, men den fungerade så därför behöll han den. Ur bagaget på den engelska lyxbilen lyfte han ur några säckar gödsel.

Grevens princip för konsumtion var att bara handla nytt när det gamla gått sönder, men att då handla det bästa som fanns. Tanken på att byta ut allt på en gång, på en total ”makeover”, existerade inte för greven. Därför var hans bil tjugo år, många av hans kläder trettio år, köksbordet två hundra år och huset i olivlunden minst fem hundra år byggt på en grund från tusentalet. Det nyaste han ägde var några Ikealampor som hängde över biljardbordet.

Man behöver inte vara rik för att ha grevens inställning till saker och ting. Det handlar mer om inställningen att satsa på kvalitet och att inte tröttna på det man köpt. Har man inte råd att köpa dyr kvalitet kan man köpa begagnad kvalitet. Det finns till och med ett namn på stilen att blanda nytt och gammat, ”shabby chic” heter den.

Den är kanske inte det bästa för ekonomin.

Den är kanske inte det bästa för hundministrar.

Den är däremot det bästa för miljön och, tror jag, för ens själ.

 

Plus: Klädkedjan Boomerang där kunderna får rabatt på nya kläder om de har med sig gamla i utbyte. Dessa säljs igen som vintage eller används till möbeltyger och trasmattor.

Minus: På Internationella Naturvårds-unionens (IUCN) rödlista över hotade arter kan man läsa att 17 291 av 48 000 bedömda arter är utrotningshotade.

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar