Krönika: Julvittring

Julen närmar sig med stormsteg. Men än är det inte juklapparna som står i fokus hos oss, utan presentkalendern!

Jag har fått julvittring. Troligen började det med det tunna, tunna snölager som låg utanför huset häromdagen, och två fina domherrar med knallrött bröst i grannens silvergran. Jag skyndade mig at lägga ut lite frön på förstubron för att locka dem att stanna, men det gladde bara skatorna som snabbt såg till att förse sig.

Ett annat tecken på att julen är i antågande är att ungarna, framför allt lillgrabben börjar tjata. Inte om julklappar, nej där är han faktiskt ganska blygsam, men PRESENTKALENDERN! Du vet, en sån där med ett litet paket varje dag, från första december till julafton. Jag brukar mestadels fylla den med ätbart, en liten kexchoklad, sesamkakor, någon underlig frukt, närmare jul marsipanfigurer, för att undvika en massa onödiga skräpprylar som är kul i 10 sekunder. Lite till skolan brukar det också bli, någon fin penna eller roligt suddigummi…

Ja, mina ungar har fått sin presentkalender ända upp i skolåldern, när ska man egentligen dra gränsen och sluta? Är det vid tvåsiffrigt? Det känns ju också lite elakt att ge den ena, men inte den andra. Nyblivna tonåringen har visserligen sagt att han kan skippa den, men då vill han ha fler julklappar än lillbrorsan, annars blir det ju orättvist! Och kunde ha få sin presentkalender lite i smyg, gömd någonstans där polarna inte ser, så skulle han nog inte tacka nej. För även om det inte är något särdeles extravagant i den, är det ju alltid lite spännande, och en draghjälp för att ta sig ur sängen mörka decembermornar.

Kanske ska jag göra en presentkalender även till MIG SJÄLV i år, för det där med draghjälpen skulle jag onekligen behöva! Kanske ska jag skriva en massa lappar åt mig själv, på saker jag får göra på kvällen, när jag kommer hem från jobbet. Det skulle exempelvis kunna vara att unna sig ett varmt bad, ta en promenad, få ta en chokladbit eller lägga sig en halvtimme tidigare och försjunka i en bok. Allra bäst vore det kanske om FAMILJEN kunde lägga i lapparna! Då blir det ju mer av en överraskning och jag kan bjuda på hur många idéer som helst; handla och laga maten, ge en nackmassage, låta mig välja teveprogram, tömma och fylla tvättmaskinen utan knot, en timmes tystnad… Det vore väl egentligen inte mer än rättvist, eller hur? Ska genast kolla vad alla grabbar tycker!

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar