Har huset gjort mig huslig? Krönika Annika Marklund

Oj – plötsligt står hon där och syltar och saftar! Eller är det hela bara ett skådespel? Vår krönikör Annika Marklund är mån om att husligheten inte får verka för utstuderad. Nej, spontan ska den kännas.


Faktiskt helt ohyggligt huslig.Antagligen är ingen i hela Gnesta kommun lika huslig som jag. Ja, så går tankarna medan jag står vid spisen och rör. På mig har jag ett rutigt förkläde, inte för att det direkt stänker eller så. Men alla vet ju att det hör till. Mobilen ligger bredvid mig på köksbänken, jag blänger uppmanande på den: kan ingen ta och ringa snart? Mamma, en telefonförsäljare, vem som helst. Det kan väl inte vara för mycket begärt, att för en gångs skull få svara i telefonen och säga: ”jaha, hej, jo det är bra, jag står bara här vid spisen och förväller kantareller. Som jag plockat, alltså. Hur är det själv?”

Men ingen ringer, och mina stackars svampar börjar se väldigt förvällda ut. Kan jag kanske ta och ringa någon? ”Hej, jag tänkte bara höra hur det är med dig, förväller lite svamp bara och har några minuter över innan det är dags att frysa in, jamen du vet hur det är.”

Nej. För genomskinligt. Det hela får inte verka utstuderat, det är viktigt att det framstår som en spontan huslighet. Tagen på bar gärning – hoppsan, här står jag och syltar och saftar! Eller, förväller, menar jag.
Man skulle ju kunna tycka att det kvittar om någon ringer eller inte. Svampen blir förstås precis lika förvälld, oavsett om jag är den enda som vet om det. Men det är inte så enkelt.

Där jag gick framåtlutad och letade efter gyllengula spår i lövhögar och under tunga grenar såg jag framför mig hur jag en iskall vinterdag skulle låta Ronnie komma hem till oset av pepprig, smörstekt kantarelltoast – jag kunde riktigt känna doften där och då, blandad med fuktig mossa och en svag pust av skorstensrök.

Saken är bara den att jag vet alltför väl hur det kommer bli när de förvällda kantarellerna väl ligger i frysen. Anonyma plastburkar som vid varje storhandling förpassas längre och längre in. Tills det till slut blir så trångt att vi tvingas rensa ur, och Ronnie säger: ”den här gamla svampen eller vad det är, den tänker du väl ändå inte spara?”

Just här, just nu, när hösten är som allra mest praktfull, är det lätt att föreställa sig en fridfull och värdig vinter. Där mörkret sänker sig över nyfallen snö, där levande ljus fladdrar i varje fönster: en tid för vila, mjuka raggsockar och långa samtal. En tid för kantarelltoast.

Ja, det är lätt att tänka bort vinterns vardagliga verklighet: lager på lager av fuktiga långkalsonger, alla ändlösa timmar av snöskottning, middagar som slängs ihop i all hast medan de grusiga pölarna på hallgolvet väntar på att torkas upp, igen och igen.

Visst finns det även i vinterns vardagsstress utrymme för en kantarelltoast eller två. Om man bara kommer ihåg de där plastbyttorna med omsorgsfullt förvälld egenplockad svamp. Och det gör ju aldrig jag.

Ändå sitter det i ryggmärgen, nedärvt: viljan att samla på sig. Våra förfäders idoga arbete med att fylla sina lador inför en vinter då ingenting kan växa, långt innan importgrönsaker och matbutikernas frysdiskar fulla av färdigförvälld svamp.

Kanske är det just det som är poängen med att jag står här vid spisen. Själva ritualen – en blinkning bakåt i tiden, till alla dem som syltat, saftat, rökt och förvällt för att överleva de bistra, solfattiga månaderna.
Kanske är det viktigare än att jag får känna mig huslig, viktigare än att det faktiskt blir en kantarelltoast i december.
Vänta, det där ljudet… Det ringer!

”Jaha, men hej mamma”, säger jag. ”Jo det är bra, jag står bara här vid spisen och förväller kantareller. Som jag plockat, alltså. Hur är det själv?

Annika Marklund: 
Bor: Stjärnhov. Familj: Mamma, pappa, styvpappa och tre småsyskon. Sambo med Ronnie. Gör: Journalist med författardrömmar. På fritiden: Läser, lagar mat, spelar piano, diskuterar, sjunger, bakar, ser på film och går långa promenader.

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar