Mormor hade befälet över köket under min ungdom eftersom båda mina föräldrar jobbade, något som var ganska ovanligt på femtio- och sextiotalet. Hon anlände på förmiddagen lastad med kassar, som innehöll saker hon tidigare samma morgon köpt på torget och i Saluhallen. Sedan drog hon igång i köket.
Ingen gås var för oplockad och inget långkok var för långt för denna självlärda kalaskokerska. Om Gastronomiska Akademien funnits vid denna tidpunkt borde den ha belönat henne med sin stora guldmedalj. Nu fick hon nöja sig med folkets kärlek i stället – vår lilla familj njöt i fulla drag av hennes mästarkonster och hos mig grundlades tack vare henne ett livslångt intresse för mat. Något som numera alldeles tydligt märks runt min alltmera expanderande midja.
Det intressanta var att dessa kokkonster utfördes i ett kök som var några få kvadratmeter stort och utrustat med en liten gasspis, ett likaledes gasdrivet litet kylskåp, ett skafferi och en vask. Punkt slut. Själva måltiderna åt vi i ett matrum.
Köket som samlingsplats – den tanken var vid denna tid ännu inte tänkt. Tvärt om: Köket var snarare som någon slags liten fabrik där mat tillverkades, oftast av en hemmafru. Sedan dess har mycket hänt. Jag tror exempelvis inte att mormor skulle känna igen sig i dagens kök. Det har varit en lång resa från hennes lilla skrubb till dagens mer genomtänkta lösningar. Det har under åren satsats rejält på just köken i svenska villaområden.
En intressant iakttagelse är att samtidigt har tiden vi använder till att laga mat sjunkit rejält. Mormor höll mer eller mindre på en hel dag med middagen för fem personer, i dag lär vi vara nere i bara tio-femton minuter i snitt för vardagsmatlagningen. Som vanligt gäller säkert att både för mycket och för litet skämmer allt. Men visst finns det en motsättning mellan allt vi satsat på själva köket och hur lite vi sedan satsar på själva matlagningen?
Det är trevligt med god mat och en skön stämning ute i köket. Och att det numera är lite kärvare tider och att det blåser lite snålare runt husknuten ska inte avskräcka oss från att skapa en fin miljö just där. För köket är också den plats där även små förändringar gör stor skillnad. Det har vi tagit fasta på i månadens nummer där vi presenterar många fyndiga lösningar för trevligare kök som bör passa de flesta plånböcker.
Mormor var ett föredöme. Men knappa resurser skapade hon en fin stämning. Låt oss göra likadant. Och jag glömmer aldrig hennes köttbullar!
Björn Vingård
Chefredaktör och matvrak.
