Vintern rasat ut!

Vi byggde snöhyddan i form av en borg. Stora snöbollar fogades samman till tjocka väggar, golvet till andra våningen utgjordes av stammarna från gamla julgranar.

Red cottage on the swedish countryside.

Vi byggde snöhyddan i form av en borg. Stora snöbollar fogades samman till tjocka väggar, golvet till andra våningen utgjordes av stammarna från gamla julgranar. Andra våningen var en takterass av snö med fri sikt åt alla håll. Vi var väl så där tio pojkar som varje år byggde hyddan på gräsmattan bakom vårt hus. På den tiden fanns det alltid rikligt med snö, även i staden Göteborg.

Skälet till att snöhyddan skulle vara så solid var att den utgjorde vårt värn mot den årliga invasionen av det farliga gänget från det närliggande kvarteret Solgårdarna. En invasion som traditionsenligt alltid ägde rum ungefär så här års.

Solgårdarna var så kallade barnrikehus. Smaka på det ordet ett ögonblick. Barnrikehus betydde inte att barn ansågs som en rikedom, snarare tvärt om. Här var det rikt på barn – det vill säga många barn och många fattiga barn.

Under utstötande av väldiga tjut anföll solgårdingarna. Det lät ungefär så här: ”Iiiiiiia, iiiiiia, iiiiia, ööööö!” De var utrustade med påkar, också de tillverkade av gamla julgranar. Vi bombarderade dem från vår hydda med förpreparerade isbollar och drev dem så småningom slokörade på flykten. Vi ansåg naturligtvis att rättvisan hade segrat och med några blåtiror och någon enstaka stukad fot kunde vi dra oss tillbaka till stugvärmen. Snöhyddan började snart att smälta men resterna av den stod oftast kvar långt fram på våren som ett skamfilat monument över en svunnen vinter. Man kunde då också ana sig till resterna av vår hoppbacke där vi varje vinter kastade oss ut med dödsförakt och kände oss som i Holmenkollen. Minst.

Jag kom att tänka på det här när jag i går såg vår hittills oanvända snöskyffel i porten till huset i Simrishamn. Vintern verkar inte vara riktigt som förr. Även om man väl får säga att den i år, åtminstone i södra Sverige, varit riktigt bra för alla villaägare – minimalt med snöskottning och varmt. Och det är ju alldeles utmärkt både för ryggen och för plånboken. Faran är däremot kanske inte riktigt över ännu, men låt oss hoppas det.

Nästa månad handlar det om kök här i Vi i Villa. Då blir det mindre krigiskt!


Björn Vingård
Chefredaktör

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar