Ledare: Nu är vulgo-grillen rumsren

Länge var det sporten, kolet, tricksen med grillning som var status. Gasol och stora modeller ansågs vräkigt. Men jag anar en förändring.

Ni minns kanske i ”Solsidan” när Fredde blir kär i sin nya grill? En extremt stor gasolgrill som han ständigt känner måste fyllas med kött? Då var det typiskt vräkig uppkomlingskille över en sådan. Kändes nyrikt.
Men i takt med att gasolgrillarna blir vanligare, priserna går ner och fördelarna börjar upptäckas så förändras också imagen.

Själv har jag varit väldigt snobbigt pro-kol utan att egentligen veta varför. Så många gånger man stått där och väntat på att grillbädden ska bli klar, försökt reglera temperaturen, tappat fett på kolen så att köttet blivit svart av sot. Den där känslan när allt funkar är ju mysig men är den tillräcklig för att uppväga allt bök? Smaken ska ju inte heller vara så mycket annorlunda.

Men jag tror inte att längtan efter vräkig stor grill bara handlar om smidighet. Det är hela utomhuslivet som har graderats upp – konstigt nog med tanke på hur kallt vi ofta har det. Vi drömmer om hela utekök, kanske till och med om en uteugn att grädda pizzor i, och rinnande vatten att diska upp med. Vi drömmer också om uteduschar och härliga dagbäddar utomhus. Lounge­möbeln har redan flyttat ut, belysningen likaså. Vad är nästa spår? TVn?

I väntan på det kan vi gå tillbaka till det stora grillbeslutet. Jag fortsätter med kol – än så länge. Vad väljer du? Se på sidan 20 så får du kanske inspiration!

Trevlig läsning!

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar