När jag var i de yngre tonåren var jag en flitig pallare. Allt från äpplen till rotfrukter var åtråvärda byten, de enda i grannskapet som klarade sig var familjen som hängt ut en stor skylt med ”Obs! Besprutat!” i trädet. Om det verkligen var sant vet jag inte än idag, men det var onekligen mycket effektivt för att hindra min och mina kumpaners framfart. Osäkra vågade vi inte chansa på att bli förgiftade utan stack till granntomten och gallrade lite i morotslandet (!) i stället.
Många gånger rättfärdigade vi våra räder bland grannskapets fruktträd med att de ändå bara lät frukten falla till marken och ruttna. Så att vi nästan gjorde en God Gärning. Stöld tyckte vi aldrig att det var. Fast det var det ju, och idag skulle jag bli sur om någon länsade mitt enda fruktträd på tomten. Men så tänkte jag inte när jag var ung, och eftersom ju alla andra också… Vi hade nog blivit mycket konfunderade om vi blivit polisanmälda.
Däremot har jag aldrig stulit musik, filmer eller böcker via nätet. Fast jag har misstankar mot att sådan verksamhet kan ha förekommit hemma, även om det bara varit för privat bruk, lite kul i Ipoden sådär… Men jag vet ju att man inte får, men har trots det inte förhindrat det. Är jag en medbrottsling då, som blundar och tillhandahåller datorn?
Jag kan inte stå stadigt vare sig på piratskeppets småhala durk eller i fören på polisbåten. Självklart tar man inte brödet ur munnen på musiker, författare, fotografer eller andra kulturarbetare, men att minska jättevinsterna för megabolagen i Hollywood känns inte lika fel.
Det jag mest känner är att man borde ha löst det här för länge sedan, det här med fildelning har ju pågått länge. Jag tror nog de flesta kan tänka sig att betala litegrann, om det främst kommer upphovsmännen tillgodo. Eller så får storbolagen göra som min granne, lägga in lite metatext med ”OBS! Virussmittat” i filerna, och kanske/kanske inte smitta dem med flit? Men det kanske bara funkar på oss, lite fega och teknikängsliga, som växte upp i en värld där fil bara vara något ätbart fram tills vi var över 25 och redan hopplöst vuxna?
Min krönika får du däremot gärna fildela hur mycket du vill! Helt gratis!
Av Susann Gson Engqvist, viivilla.se februari -09
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
