Krönika: Grön soptipp

Av min svärmor fick jag en gång kassettbandet "Svenska grodläten 1". Vilket tyder på att hon har humor. Hoppas jag.


Men svärmor har även en allvarlig sida. Hon är expert på komposter och har till och med hållit kvällskurser i ämnet. Någon kurs i kompostering har jag aldrig gått. Jag har ju en fru också som i vissa avseenden är sin mors dotter. Nu tror ni kanske att kompostering är det enda intresset i min frus släkt och att släktmiddagarna därför blir en trist historia där man bara pratar om ifall det man äter är bra för komposten. Men så är det inte. Många i min frus släkt är även intresserade av spårbunden trafik.

Vi har alltså två komposter, en i radhusträdgården och en i sommarstugan. Lågt räknat. Den på landet är egentligen fyra stycken där det slängs och töms efter något slags roterande schema.

Tro nu inte att jag är någon motståndare till komposter. Tvärt om. Jag är fascinerad av komposteringens förlopp. Man öppnar locket och slänger i något biologiskt avfall, kanske lite rödbetsblast. Ett bra tag senare öppnar man den nedre luckan, plockar ut lite finfin jord som man lägger på grönsakslandet där man sår nya rödbetor.

Rödbetor blir jord som blir till nya rödbetor. Liv blir mull, mull blir liv.

Det finns även en ekonomisk fördel av att kompostera. Till vårt radhus kommer sopbilen bara hälften så ofta som till grannarna och dessutom är vår tunna bara hälften så stor. Därför är det lite förvånande att inte fler har kompost. Enligt en undersökning gjord av Svensk Fastighetsförmedling komposterar bara 37 procent av villaägarna. Hur gör alla de andra villaägarna, alltså 8 av 10, med allt som vissnat i trädgården? Kör till tippen med varje fallet löv, tappat blomblad och nedblåst gren?

Att kompostera är förstås även bra för miljön. Man återvinner trädgårdsavfall och hushållssopor för att tillverka sin egen jord. Mycket närproducerat.

Men är kompostering det absolut bästa för miljön?

Tyvärr inte.

Orsaken heter metan, den gas som bildas när organiskt material bryts ner i syrefattiga miljöer. Metan kallas även sumpgas och är det som driver min bil framåt.

I en kompost bildas således metan som läcker ut och stiger till väders. Istället för att driva en bil spär denna läckande metan på den globala uppvärmningen eftersom den är en växthusgas, dessutom 21 gånger kraftigare än koldioxid.

Sverige har kapacitet att producera metan till 600 000 gasbilar. Idag finns det knappt gas till landets cirka 20 000 gasfordon.

Bästa lösningen vore att alla hushåll installerade en avfallskvarn. Ni vet, en sådan man ser i amerikanska filmer, som sitter under köksvasken och maler allt hushållsavfall så fint att det sedan kan spolas vidare till ett reningsverk för att där bli till jord och gas.

Att en maskin kan vara det bästa alternativet för miljön kan vara svårt att acceptera för somliga som har en mer romantisk syn på saken. Som vissa i min släkt.

–Ska vi köpa en avfallskvarn? frågar jag min fru som, utan att ens fråga sin mor, omedelbart svarar.

–Aldrig i livet!

Fyra komposttips som jag kommit på utan att fråga svärmor

  • Skaffa kompost. I stan köper man en plastgrunka, på landet duger det gott att snickra en ram av gamla brädor.
  • Krångla inte till det med överdrivet luftande, vändande och roterande. Allt blir till slut mull ändå. Jag lovar.
  • Släng inte kött och fisk i komposten då slipper du invasion av råttor och andra otrevliga djur.
  • Börja spara till en avfallskvarn.

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar