Knappast någon blomma har slagit rot så djup i människors hjärtan som den gammaldags aklejan, Aquilegia vulgaris, med sina graciösa kjolar i åskmolnsblått, dimvitt och rosa. Hon är för alltid förknippad med den gamla lanttäppans rofyllda charm, och där lever hon kvar än idag.
Om man strövar runt vid ödetorp och gamla sommarställen i juni stöter man med säkerhet på de här sagoblommorna som har förvildat sig. Och då förstår man varför aklejan har fått så romantiska smeknamn. I England kallas den Mormors huva (Granny’s bonnet), i Frankrike Älvahandske och Vår frus handskar (Gants de notre dame).
Självsår sig
Aklejan tillhör våra äldsta trädgårdsväxter och kom till Sverige genom munkar från tyska klosterträdgårdar, som använde den som medicinalväxt. Gammal blir hon också i våra trädgårdar. Kanske inte alltid samma planta, men aklejor älskar att självså sig. Har man några olika sorter i olika färger får man till sin förtjusning uppleva att de, genom att korsa sig, har fått barn i helt nya skepnader. En nykomling överraskade mig med att ha en mörkblå krinolinkjol med vita kanter, en annan hade slagit sig ned under äppelträdet där hon blommar i nästan transparent vitt med ett lavendelblått skimmer.
Vänner av trädgårdsordning tycker ibland att aklejan är alltför ”lättfotad”, ett ”promiskuöst” ogräs, som man strängt måste hålla efter. Vill man att aklejan ska ”hålla på sig” så får man ta bort alla vissna blomkapslar innan de går i frö. Fast nog är det synd!
Pastellaklejorna är ofta tvåfärgade med vit mitt och finns i nyanser av blått, rosa, rött och gult.
Rådjurssäker humlefavorit
Aklejor är förtjusande inslag nästan överallt: bland rosor och gammaldags perenner, i framkanten av buskage och i blomsterängar. De blommar under senvår och för- och högsommar, beroende på sort. Höjderna varierar från mycket låga till upp till meterhöga. Till akjelornas förtjänster hör också att de är rådjurssäkra, och stora humlefavoriter. Blomman är byggd för att befruktas av humlor, vilkas sugsnabel gör att de kommer åt den nektar som göms inne i aklejans blomsporrar. Det är alltså humlorna som är konstnärerna när vi upptäcker nya varianter i våra trädgårdar!
Moderiktiga hybrider
Det finns fina hybrider av akleja. Bedårande är sorterna i serien ’Grandmother’s Garden’ som har tätt fyllda kjolar i gammalrosa och mörkblått. Två aklejor som frapperar är de fyllda Aquilegia vulgaris var. stellata ’Nora Barlow’ med starkt rosa blommor, och ’Black Barlow’. Den senare har blivit en modeblomma sedan svart blivit så inne i trädgårdsvärlden. Kolsvart är den inte, men mycket mörkt purpursvart. Bland hybriderna finns också pastellaklejorna, Aquilegia Cultorum-gruppen, som ofta har tvåfärgade blommor.
Svarta blommor är trendigt: sotaklejan har blivit en måste-ha-akleja med sina nästan svarta, elegant formade klockor.
Många sorter – från när och fjärran
Det finns många olika aklejaarter från skilda hörn av världen. En del av dem är rariteter som man gärna visar upp: Brokakleja, Aquilegia skinneri, anses tillhöra de vackraste. Den visar sitt exotiska ursprung från Guatemala med sina långsmala gröngula blommor med lysande röda sporrar.
Den amerikanska guldaklejan, Aquilegia chrysantha, har citron- och guldgula klockor. En uppseendeväckande skönhet i rött-lax från Nordamerika är scharlakansakleja, Aquilegia canadensis. Sotakleja (svartakleja), är en eftertraktad särling från Alperna som har sotsvarta blommor med vackert kontrasterande guldgula ståndare.
Något alldeles extra i aklejvärlden är Grönakleja, Aquilegia viridiflora. med små runda blommor i limegrönt och chokladbrunt. Grönaklejan ska man sätta på en plats där den är lätt att upptäcka. Hela växtens väsen är gracilt och blommorna är högst en centimeter stora. Och så ska man komma åt att lukta på dem. Doften är ljuvlig men måste upplevas på nära håll. Samma sak är det med doftakleja, Aquilegia fragans, som har vita blommor med lila skimmer och underbar äppeldoft.
Gult är en ovanlig färg på aklejor. Den bländande guldaklejan har stora gyllene blommor.
Inspiration i frökatalogerna
Om man vill frossa i ovanliga läckerheter ska man botanisera i frökatalogerna. Rara Växter är en svensk guldgruva. Hos dem hittade jag en av mina stora favoriter ljusblå hallonakleja, ’Tower Light Blue’ vars blommor är tätt fyllda som kjolen hos en balettdansös. Bara av aklejor saluför Rara Växter 41 olika sorter! I Sverige torde de vara ensamma om de nya prisbelönta klematisaklejorna, Aquilegia vulgaris clematiflora. De är mycket rikblommande och lyfter, i motsats till andra aklejor, sina blommor mot skyn.
Jag väntar med spänning på att den gröna klematisaklejan ’’Green Apples’ för första gången ska blomma i sommar. Den fyllda blomman sägs slå ut i limegrönt, för att övergå till äppelgrönt, och till sist blekna i mjukt krämvitt. Läckert till mina rosa pioner, har jag tänkt mig!
Ett gammalt folkligt namn är duvblomma, som syftar på aklejans sporrar som ansågs likna ett gäng flygande duvor
Det är lätt och roligt att så aklejor
• Skörda fröer från egna plantor färska efter blomningen. Köldbehandla dem i kylskåpet en vecka före sådden. Fröfirmornas fröer är i regel köldbehandlade.
• Så på försommaren i krukor eller i en såbädd med lucker mulljord. Flytta dem till växtplatsen på hösten. Sådd direkt på växtplatsen går också bra. De blommar vanligen andra året efter sådd.
• Aklejor trivs praktiskt taget överallt, bara platsen inte är för torr, mager och solgassig. Speciellt fina blir de i lerhaltig, fuktighets- hållande jord i halvskugga.
• Efter blomningen förlorar bladverket i fräschör. Klipp då bort det mesta av plantan. Snart växer nya friskt gröna blad fram, och på sensommaren kan aklejan blomma om.
Rara Växter, tel 08-714 85 75 eller www.rara.vaxter.com.
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
