Bladens gröna klorofyll bryts ner, och dess rikliga innehåll av kväve och magnesium tas tillvara. Under allt det gröna döljs det gula färgämnet xanthofyll, som nu får chansen att visa upp sig. En del blad innehåller också karoten, samma ämne som ger moroten dess karakteristiska färg, och de kan även stoltsera med orange i höstskruden.
Vissa höstar lägger vi knappast märke till bladens färger, medan andra går till historien som färgsprakande skådespel. Bladfärgerna blir som mest iögonfallande, då soliga höstdagar med klar luft följs av kalla nätter. Om det sakta blir kallare, och dagarna är disiga, får många träd inga höstfärger alls. I storstäder som London, med luften fylld av föroreningar, blir effekten densamma. I tropikerna förekommer nästan aldrig att bladen ändrar färg.
I Sverige brukar småländska höglandet och fjällen få väldigt vackra höstfärger, medan kusttrakterna får nöja sig med en blygsammare färgvariation.
Eldigt rött
Vid låg temperatur blir bladens cellvätska, som till största delen transporteras iväg under natten, trögflytande. Sockerhalten ökar, vilket bidrar till att det röda färgämnet antocyanin bildas i stor mängd.
Många av de träd, som utmärker sig för sina spektakulära höstfärger tillhör den stora växtfamiljen Rosaceae, där till exempel rönn och körsbär ingår.
Bland rönnarna är ullungrönnen, Sorbus ’Dodong’, med höstlöv som sprakar i gult, orange, rött och purpur, speciellt värd att nämnas. Den är ett smalt träd, som kan bli sju meter högt. Även på våren är den spektakulär med sina rödbruna skott och kopparfärgade blad med scharlakansröd mittribba.
En annan rönn, som är till sin absoluta fördel på hösten, är pärlrönnen, Sorbus koehneana. Den drar blickarna till sig med sin rikliga mängd vita, rödskaftade bär. De första åren växer den långsamt för att sedan sätta fart. När den uppnått en höjd mellan två och tre meter, är den färdigväxt.
Från Japan
Lönnar får också fantastiska höstfärger, där orange och rött brukar framträda mest. Den japanska lönnen, Acer palmatum ’Ôsakazuki’, har gröna, djupt flikiga blad, som byter skrud till orange och rött under hösten. ’Ôsakazuki’ är perfekt att plantera i ett woodland och blir inte högre än fyra meter. Den ska inte stå för soligt, eftersom vårsolen lurar den att sätta igång att växa för tidigt, vilket kan bli dess död.
En annan japan, som är väl värd att satsa på, är den japanska lönnen, Acer palmatum ’Atropurpureum’. De vinröda bladen behåller i stort sett samma färg från lövsprickningen till hösten. Kronan har en vacker välvd form, och den maximala höjden är runt fem meter.
Ett körsbärsträd, som gläder oss både med vackra blommor i april och höstfärger i gult och orange, är bergkörsbäret, Prunus sargentii. Det blir med åren upp till arton meter högt, så det passar bäst i lite större trädgårdar.
Katsuran, Cercidiphyllum, bjuder på höstfärger i gult och rött och på en angenäm doft. Bli inte förvånad om det luktar nybakat bröd om de nedfallna löven!
Buskar och träd med vackra höstfärgeraronia |
