Från leråker till blomsterdjungel

<!– –>En yrvaken lyckokänsla smög sig upp inom mig, och jag tyckte att jag aldrig sett något så paradisiskt som den grovplanerade leråker som låg framför mig.

Jag hade dittills varit så aningslöst okunnig om trädgårdens fröjder som bara den omedvetna kan bli. Det var en helt ny värld som öppnade sig. Ett nytt sätt att leva.

Jag började få de perioder, som skulle forma min trädgård. Det började med rosperioden. Jungfrurosen, mitt livs första rosbuske, står fortfarande nere vid staketet mot gatan och välkomnar mig hem med sin doft av myrra och liljekonvalj, som dallrar över nejden. I juli översållad med obeskrivligt skära blommor, bulliga och tätt fyllda med skimrande sidenblad. Jag fann den hos en expert i Skåne, och nu, snart tjugo år efter planteringen, svingar den sina grenar fem-sex meter upp i skyn, och välver sig som ett krämvitt, honungsdoftande paraply över äppelträdets krona. Honungsrosen gör att jag aldrig kan resa bort på högsommaren när den bjuder så generöst på sig själv.

Jag älskar vita blommor som lyser i skymningen. Den lättodlade orientliljan ’Casa Blanca’ är en stor favorit, som doftar fantastiskt.

Under min gröna period letade jag efter gröna blommor och hittade säregna julrosor i äppelgrönt som hälsar våren i redan i februari-mars.

Rosa, blå och vita drömmar

Jag har haft rosa perioder då allt skulle gå i rosa. Och blå. De är över, för det var inte så lätt som jag trodde att få det att stämma! Men den vita perioden blir nog livslång. Jag har ”inrett” ett litet vitt sensommarhörn med vita liljor och vita höstflox. Att sitta där och njuta av de vita blommornas lyster och doft under milda skymningskvällar – det vill jag alltid kunna göra. Till samma hörn gör jag årets första trädgårdsutflykter. Redan under gråruggiga vårvinterdagar i februari-mars börjar julrosorna att blomma, som ett första löfte om att våren är på väg.

Älskade pioner

Min pionperiod kommer aldrig att gå över. Ju fler pioner jag odlar – och det blir fler för varje år! – desto säkrare blir jag på att pioner är de bästa perenner man kan ha i Sverige. De är utsökta hela säsongen, lättodlade, sunda och härdiga. Det var minnet av gammelfaster Britas vita luktpion, som doftade som hennes hembakade bullar när det var saftkalas i hennes täppa, som inspirerade mig att plantera min första pion.

Fåglar är viktiga i trädgården och bjuder på härlig underhållning. Mamma hackspett håller sig framme när det är tårtkalas i täppan!

I juni är det galaföreställning när mina frösådda jättevallmor dansar runt i sina rosa balklänningar. Med dem börjar sommaren på allvar.

Plats för fågelsång

Jag har haft perioder med frösådder av ettåriga växter, dagliljor, julrosor, liljor, funkior, vallmon, iris. Och vildblommor. Två sidor av min tomt gränsar mot en gammal skog med björkar, granar och häggar som frösår sig. Där får Moder Natur vara trädgårdsmästaren, och det sköter hon med den äran. In vandrar vårens charmörer, vitsipporna, gullvivorna och liljekonvaljerna. Slån, fläder och äppelrosor bildar täta snår, där skogens småfåglar slår sig ned. Det är viktigt med fåglar i trädgården. De är fenomenala miljövårdare, som gratis bekämpar skadedjur på växterna.

Min trädgård är jag

Det börjar bli trångt för mina växter. Jag har funderat på att göra om allt och börja på nytt. Vara klok och praktisk och göra en planering av trädgården innan jag skaffar växterna.

Men så har jag dragit mig till minnes hur jag går och väntar på mina blommor och längtar efter deras olika årstider året om.

Nej, det blir till att gräva upp ännu mer av gräsmattan, för att ge plats för nya blomsteräventyr. Man rensar inte bort det käraste man har. I den egna trädgården har man rätt att vara sig själv. Att hänge sig åt sina drömmar, låta dem gro och spira.

När jag blickar ut över min trädgård så tycker jag att den är bland det bästa som hänt mig i mitt liv. ”Den är du”, säger en vän. Det är nog sant som sägs att trädgården blir ett självporträtt av ägaren.

Min trädgård är inte designad, inte färgstämd, inte trendig, inte ogräsfri. Av leråkern blev det spontant en blommande djungel, ett älskat sammelsurium. Trädgården ger min kropp motion, min själ ro, och mina sinnen fröjd. Den ger mig livskvalitet, och det tror jag är meningen med en trädgård.

I den vilda delen av trädgården har Moder Natur fått fria händer. Här självsår sig vårens gullvivor glatt bland inplanterade botaniska narcisser.

Ladda ned Lisas skiss på sin trädgård i pdf-format nedan.