Låt pionerna blomma från maj till juli

Väljer man dessutom pioner med olika blomningstid kan man ha dem blommande från maj till en bra bit in i juli. Inte nog med det, de är mycket härdiga och klarar vintrarna i hela landet.

Doftpionen är den som är själva sinnebilden över hur en pion ska se ut. Den blommar med nästan overkligt stora och tunga blommor, som sprider en vidunderlig väldoft. Den milda parfymen känns särskilt väl när man blandar den i försommarens romantiska buketter.

Att förälska sig i pioner är med andra ord inte alls svårt. Tittar man närmare bland olika pioner upptäcker man snabbt att det finns så mycket mer än doftpioner. Det finns en mängd olika, med såväl enkla som fyllda blommor i vitt, aprikos, rosa, orange, rött och gult.

Väljer man olika typer av pioner så förlänger man dessutom deras blomningstid i trädgården. Så vem kan då påstå att pionens blomning är kortvarig? Med lite planering kan man se till att det finns blommande pioner i trädgården under flera månader.

Först ut på våren är olika vilda pionarter. De brukar blomma i slutet av maj. Sedan tar de olika hybriderna vid under de två första veckorna i juni. Från midsommar och en bra bit in i juli prunkar olika hybrider av luktpioner.

Klarar tuffa tag

Trots sitt storslagna utseende är det få trädgårdsväxter som är så tacksamma och härdiga. De ställer blygsamma krav på tillvaron, även om de gärna föredrar lite tyngre jordar.

De flesta örtartade pioner klarar sig i hela landet. Genom att de vissnar ner på vintern får de skydd av ett värmande snötäcke. Låt för säkerhets skull även bladverket sitta kvar över vintern. Det ger pionen ett extra täcke, något som är särskilt bra de år det är barmarksfrost. Det är därför som buskpioner inte är lika härdiga. Det kan finnas risk att grenarna tar stryk av vinterkylan.

En pionplanta är frisk och angrips sällan av skadedjur. Inte ens rådjuren tycker om att kalasa på dem om de får välja. Men visst kan det hända att myrorna lockas till pionknopparna innan de ska slå ut, men de är bara tillfälliga gäster och gör ingen skada.

Halvskugga blir bäst

Bäst trivs pionen i en djup och näringsrik jord, som gärna får vara något lerhaltig. Den ska vara fuktighetshållande samtidigt som den är väldränerad. Ge gärna pionen ett extra tillskott av gödsel eller kompostjord varje år, så blir den gladare.

Plantera den helst på en halvskuggig plats. Den kan dock växa i allt från sol till skugga, bara den får lite sol någon gång om dagen. En fördel om plantan står skuggigare är att blomningen varar längre. Tänk på att inte plantera pionen där det stått en pion tidigare.

Höstplantering bra

Pioner är inte så känsliga som många tror. Bara man planterar dem enligt konstens alla regler så kan man till och med flytta den när som helst under året. Visst kan det hända att den hoppar över blomningen till en början, men det är inte alls säkert.

Pioner som köps i kruka kan planteras när som helst under säsongen. Barrotade plantor är däremot bäst att plantera på hösten.

Planteringsgropen bör vara stor, ca 50 cm vid och 50 cm djup. Sätt inte pionen för djupt. Knopparna bör inte sättas djupare ner än 5 cm under jordytan. Blanda den befintliga jorden med en näve benmjöl (eller Algomin) och ca 1 liter väl nedbruten kogödsel, men bara i det översta jordlagret.

Tänk dock på att rötterna inte bör komma i direkt kontakt med gödseln. En tumregel vid all plantering är att försöka ha den näringsrika jorden högst upp, precis så som det är i naturen. Täck gärna med ett lager torvmull efteråt, så håller jorden fukten bättre den första tiden.

Ge pionen stöd

Många pioner kan bli omfångsrika och särskilt luktpionens planta kan bli stor och tung, speciellt när den blommar. Sätt därför gärna ett stöd över plantan redan tidigt på våren, då den börjar sticka upp ur jorden.

Det finns särskilda pionstöd, s k ”Grow Through”. Bladen får växa igenom gallret och på så sätt får plantan stöd. Man kan också bocka till ett metallnät, som placeras över växten tidigt på våren.

Blir gamla

Pioner växer i regel ganska långsamt och kan ibland ta god tid på sig innan de blommar. Därför är det ofta bättre att köpa stora kraftiga plantor redan från början, även om de kostar en slant extra. Då får man njuta av blomning snabbare.

Däremot kan de bli mycket gamla. Pioner hör ofta till de växter som dröjer sig kvar vid gamla ödetomter långt efter det att andra växter försvunnit.

Historisk trädgårdsväxt

Pionen är gammal som trädgårdsväxt. Redan för mer än tusen år sedan odlades den i Kina. I Europa nämndes de för första gången av forskaren Theofrastos ca 300 f Kr.

Det finns ca 30 vilda arter av pioner. Nästan alla har enkla blommor. De flesta kommer ursprungligen från Grekland och från Kina. De kinesiska arterna kom till Europa i slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet. Genast började man korsa de europeiska arterna med de kinesiska och det gav upphov till en mängd hybrider av luktpioner.

Intresset för pioner startade på allvar i och med Parisutställningen 1824. Och det var på den utställningen som den franske odlaren Lemon först visade luktpionen ’Edulis Superba’ (se bild). Den är rosa och helt fylld och med den ljuvaste rosendoft. Nu började luktpioner tränga ut bondpionerna allt mer. På senare år har det kommit många läckra hybrider västerifrån, från USA.

Tidiga pioner

(blommar i slutet av maj)

Dillpion, Paeonia tenuifolia
Rosenpion, Paeonia veitchii
Paeonia officinalis ’Anemoneflora’
Svavelpion, Paeonia mlokosewitschii
Majpion, Paeonia x arendii ’Mai Fleuri’