Det är min rosa jättevallmo som ställer till med bal i min försommarträdgård. ’Prinzessin Viktoria Louise’ (Papaver Orientale-gruppen) heter hon. Jag frösådde prinsessan och satte ut sju plantor i ett soligt rum i trädgården.
Gissa om det var spännande att följa de stora fjuniga knopparna som hemlighetsfullt öppnade sig redan andra året efter sådd. En blev skär, en laxrosa, och en annan fick en bedårande ljust hallonröd färg. Det är sådant som händer vid frösådder, och en del av charmen. Jättevallmon blommar i maj-juni. En planta blir med åren omfångsrik och kan få ett tjugotal tefatsstora blommor. Det här hände för över tjugo år sedan, och än idag inleder mina rosa vallmon sommarens blomsterfestival.
En annan kär vän är dagliljan, denna vackra trotjänare som håller mina rabattkanter snygga. Det gör den med sitt kompakta bladverk som skuggar jorden så att ogräs och inväxande gräs inte har en chans. Bladen hänger elegant en bit över rabattkanten. Det gör det lätt att köra gräsklipparen under dem. Sedan jag började använda dagliljor som gränsande häck mot gräsmattan slipper jag det trista jobbet att trimma rabattkanterna. Det finns fantastiska hybrider (Hemerocallis Hybrida-gruppen) i allsköns färger. De är mycket snälla och tålmodiga. Kallas med all rätt för ”den perfekta perennen”.
Numera gör våren sin blommande entré ett par månader tidigare än förr hos mig. Det är tack vare mina julrosor. Den vanliga vita julrosen (Helleborus niger), som kan blomma mitt i vintern, och hennes sentida släktingar hybridjulrosorna (Helleborus Orientalis-gruppen).
Dessa nya underverk har blivit hetaste hett i trädgårdsvärlden. Hos mig har de löst problemet med den svåra norrsidan eftersom de trivs i skugga. Där har jag en liten julrosgång, där jag går i lyckorus när blomknopparna kryper upp ur jorden. Ibland redan i februari.
Julrosorna blommar i månader. Den ena är sammetsviolett, nästan svart, den andra mintgrön och en tredje har en dubbel citrongul krinolinkjol! Det kommer ständigt nya sorter i underbara nyanser (håll ögonen öppna tidigt på våren i plantskolorna), och alla har de ett gemensamt: samma väna charm som en vildros. Egentligen borde de heta ”vårrosor” de här ljuvligheterna.
