Ett litet väsen som flyger hundratals mil på silkestunna vingar, för att landa på mina blommor…
Tanken svindlar när jag tänker på att den granna amiralen är en av de fjärilsarter som, likt flyttfåglarna, övervintrar i södra Europa och flyger hem till våra trädgårdar när det våras. Fjärilar fladdrande över vildblomsängar är sinnebilden av sommaren. Tyvärr har de synerna blivit ovanliga därför att miljögifter och konstgödsel berövat dem deras rätta livsmiljö. Men vi kan ge fjärilarna en fristad genom att locka dem med rätt sorts växter:
Fjärilsbuske kallas med all rätt den utsökta prydnadsbusken syrenbuddleja, just därför att den verkar som en magnet på fjärilar. Jag har sett sju påfågelsögon sitta på rad på den långa honungsdoftande blomkolven! Tyvärr är den inte så vinterhärdig, men i kalla trakter kan man odla den i kruka.
När den fantastiska perennen solhatt (röd rudbeckia) slår ut sina säregna blommor blir det fjärilsfest i trädgården. De underbart vackra påfågelsögonen köar för att få landa på blommornas stora bronsgula knapp. Och festen blir lång, för solhatten blommar rikt i flera månader.
Lavendel. Bara namnet inger behag! Det är något magiskt lockande med den lilla lavendelbusken, som vid minsta beröring sänder ut sin fina doft. Det tycker också fjärilarna!
Mormor hade gott om fjärilar och de uppskattade inte minst hennes kära blomma trädgårdsnattviolen, som börjar sprida sin nejliksöta doft ut över nejden när skymningen faller.
Den som – liksom jag – tycker att doften är blommans själ, ska absolut plantera en ”smultronschersmin”. Varför den fick byta svenskt namn till det prosaiska hybridschersmin, är en gåta. Det gamla namnet säger allt om doften!
Det här är mina favoriter. Fjärilarna har många fler: kryddörter, blå bolltistel, kärleksört, viol, kransveronika, malva och prästkrage är några av dem. Pärlor för oss – och för naturens flygande smycken!
