Odla i växtzon 5

I början av april brukar det vara dags att sätta ut plantorna i växthuset.

Anita Embe planterar, komponerar och provar sig fram i den tuffa zonen.

– Man behöver ofta flytta runt växterna för att kunna avgöra var växterna gör sig bäst och vilka andra växter de trivs bäst tillsammans med. Det blir mycket spontanitet i mitt trädgårdsarbete, berättar hon.

Anita med hunden Gonzo.

Det var för tio år sedan som Anita flyttade in i sitt hus och då hade hon redan en färdig plan för hur trädgården skulle se ut. Men planen ändrades snabbt.

Det är många plantor som ska vattnas i Anitas växthus.

Ettåriga sommar-rudbeckian ”Marmalad” är en tålig och tacksam växt.

– Trädgården kommer aldrig att bli färdig eftersom man hela tiden får nya ideér och hittar nya växter som man vill prova.

Idag har Anita en jämn fördelning på ettåriga och fleråriga växter. Intresset för fröväxter och förkultivering gör trädgårdssäsongen lång.

– Den startar kring jul, när frökatalogerna kommer med posten. Jag tar god tid på mig och funderar och beställer inte förrän i slutet av januari. I mitten av februari börjar jag så de första fröerna.

Den kanadensiska rosen `David Thompson´ trivs bra i det kärva klimatet.

Anita har uppmärksammat att de åtta veckors förkultivering som står angivet på många fröpåsar inte räcker till, utan det blir ett bättre resultat om man sår tidigare.

Trädgårdsdammen som man anlade för några år sedan är ett vackert blickfång i familjen Embes trädgård.

Den största svårigheten att så i februari månad är att dagarna är korta och ljusfattiga. Men till en viss del kan man kompensera detta med konstljus, så hon hänger upp en akvariebelysning över lådorna.

Det brukar bli runt tusentalet fröplantor som varje år i början av april flyttas ut i växthuset. Då är det fortfarande många frostnätter som återstår men det klaras med en värmefläkt. Pysslet med omskolning av plantor fortsätter fram till i början av juni när de kalla nätterna är över och det är dags att plantera ut.

Men platsen hon planterar på är ganska svår, dels för att marken huvudsakligen utgörs av tung lerjord, dels för att det är en kärv zon.

Den fleråriga prickfloxen pryder sin plats.

– Jorden har jag på olika sätt försökt komma tillrätta med. Och det som hittills fungerat bäst är ren sand och gräsklipp. Bland annat så planterade jag tagetes och verbena under en bollpil i ren sand blandad med gräsklipp och det blev mycket lyckat. Vi bor i det som anges till zon 4-5, men jag har upptäckt att det nästan gränsar till zon 6 här, eftersom det är en dalgång med lerig åker.
Tålamodet och att våga prova är kanske det viktigaste när man ska så i en sådan zon. Man vet aldrig hur resultatet blir och det är det som är så spännande men man får inte ge upp om man misslyckas, säger Anita.

 

Solrosorna hälsar välkommen med sin glada färg.

Nackdelen som Anitat har funnit med att odla i sand är att man måste vattna betydligt oftare. Hon tycker att gräsklipp helt klart är den mest effektiva och enklaste jordförbättringsmedlet, dessutom är det gratis.

– Det är inte omöjligt eller ens svårare att odla här än i en zon med gynsammare klimat, däremot måste man välja växter mer noggrant, säger hon.

När det gäller rosor, som är en stor favorit hos Anita så har valet fallit på kanadensiska sorter, framtagna och provodlade i Kanada. De har visat sig vara mycket härdiga och ska klara temperaturer ner emot -45 grader. Så vill man inte misslyckas i trädgårdsarbetet får man hålla sig inom de säkra ramarna för zonen och helst med marginal.

– Men det är förstås också roligt att chansa och odla något som egentligen inte är härdigt. Det är många gånger som det har visat sig att det kan lyckas om man täcker med granris och skottar upp snö kring växten för att den ska klara vintern.

Några favoriter i trädgården tycker hon är riddarsporrar, nemesior och rosor. Grönskaker odlar hon också, men inte lika mycket som blommor. Nya sorter prövar hon varje år och så mycket som det finns tid till.