Vackrast av dem alla, enligt juryn och även många besökare, var ”The Laurent Perrier Garden” designad av Tom Stuart-Smith som med denna skapelse lade ytterligare en ”Best in Show-plakett” till de två han fått tidigare. Sparsmakat lugn i grönt med vita detaljer var den verkligen en trädgård att minnas och inspireras av.
Betydligt mer färgglatt var det i Olivia Harrissons minnesträdgård över maken och ex-Beatlen George Harrison. Tillsammans med trädgårdsdesignern Yvonne Innes hade hon skapat en resa genom Georges liv, från barndomens vildvuxna bakgårdar på Arnold Growe och faderns grönsaksodlingar genom det psykadeliska 60- och 70-talet till den mer andliga perioden där George avslutade sitt liv. George Harrisson var, vilket inte många känner till, en hängiven odlare som gärna själv satte händerna i myllan. Det var flera av oss som fick något fuktigt i ögonvrån när vi beskådade denna oförbehållna kärleksförklaring.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att vilt, vildvuxet och gamla kära ”mormors-växter” som lupiner, pioner, akleja, vallmo, fingerborgsblommor och ringblommor var trenden för året i Chelsea. Även tistlar (!) återfanns som välkomna inslag i flera trädgårdar. Färgerna som dominerade var grönt och vitt samt purpur och ljuslila, gärna med inslag av piggt orange.