Träffa Vi i Villas nya bloggare: Lovisa och hennes sambo Viktor, ett par i 30-årsåldern som precis har köpt en mexitegelvilla i en stad i Dalarna. Huset är ett renoveringsobjekt på nästan 300 kvadratmeter utspridda över tre plan, med tidstypiska 70-talsdetaljer. Här kan du läsa bloggen!
Hej Lovisa, och grattis till huset! Vad föll ni för?
– Tack! Vi föll nog mest för känslan. Huset är från 1974 och det märks, på bästa sätt. Det har så många originaldetaljer kvar: bruna lister, strukturtapeter, färgade dörrknoppar … sånt som många river ut direkt men som vi snarare ser potential i. Det är väl omhändertaget men inte renoverat och det var precis det vi letade efter. Vi ville ha ett hus med historia, inte bara yta.
I bloggen kommer vi att få följa med er genom allt från inflytt och fiberdragning till renoveringar och materialval. Vad kan läsarna förvänta sig?
– En ärlig och antagligen ganska igenkänningsbar resa. Vi är inte proffs utan vi lär oss allt längs vägen, googlar, frågar vänner och familj och testar oss fram. Vissa saker gör vi själva, andra lämnar vi till hantverkare. Det kommer bli både misstag, framsteg och gissningsvis massor av aha-ögonblick. Vårt mål är att visa hur det faktiskt är att ta sig an ett hus som förstagångsägare, mitt i vardagen med heltidsjobb och tusen ”to-do’s”.
Många ryggar instinktivt tillbaka när de ser bruna fönsterkarmar och heltäckningsmattor. Inte ni. Vad kommer vara kvar och vad ska tas bort?
– Vi gillar att bevara det som har själ. De bruna fönsterkarmarna får absolut stanna, de är tidstypiska och fina i rätt miljö. Heltäckningsmattorna däremot … de ryker. Det handlar inte om att frysa fast i 70-talet, utan att ta vara på det som gör huset unikt. Det finns så mycket kvalitet i hus från den tiden, både i material och hantverk, och det vore synd att byta ut allt bara för att det inte är trendigt just nu. Vi vill bygga vidare på det som finns, snarare än att börja om från noll.
Källaren är lika stor som entréplanet, med gillestuga och ett helt gäng andra rum. Hur ska ni utnyttja den?
– Källaren känns som en egen värld! Just nu planerar vi gästrum, tvättstuga och förråd där nere men också ett sällskapsrum. Gillestugan har potential att bli världens mysigaste ”franska vinbar” med öppen spis och mysbelysning. Vi ser framför oss sena kvällar med familj och vänner, gott vin och lite för hög musik. Det längtar jag verkligen efter att få dela!
Vad kommer ni fokusera på först?
– Vi har en del småfix som den förra ägaren inte mäktat med på ålderns höst, som igenvuxna hängrännor, växtlighet invid huset och så. Men när det är åtgärdat går vi på fiber, ytskikt och kök. Fiberinstallationen sker faktiskt direkt efter inflytt och sedan drar vi igång med köket i början av nästa år. Vi vill få de praktiska bitarna på plats först, så att vi kan bo och leva bekvämt i huset medan vi tar oss an rum för rum.
Om Lovisa och Viktor
Namn: Lovisa, 31 år, och Viktor, 34 år.
Gör: Jobbar som projektledare och systemutvecklare.
Bor: Flyttar snart in i en 300 kvadratmeter stor villa i Dalarna.
Intressen: Mat och vin, djur, motorfordon, träning och trädgård.
Erfarenhet av husliv: Båda är uppvuxna i hus, har bott i lägenhet sedan studietiden.
Det lockade mest med huset: Storleken på huset gör det lätt att bli knutpunkt för besökande, lätt att bjuda på middagar och lätt att växa in i.
Ser mest fram emot: Att få göra det till vårt eget.
Är mest rädd för: Oförutsedda kostnader och att vi får renovera ihjäl oss.
Har ni samma syn på inredning, färg- och materialval?
– Förvånansvärt ofta faktiskt. Vi båda gillar naturmaterial och dämpade färger, sådant som åldras fint. Jag tänker ofta på helhet, känsla och detaljer, medan min sambo är mer praktiskt lagd och gillar tekniska lösningar och struktur. Det brukar landa i en bra balans mellan ”det ska kännas rätt” och ”det ska gå att genomföra”.
Är ni vana hemmafixare?
– Inte direkt, men vi är envisa. Vi båda har målat, skruvat och gjort mindre projekt tidigare men mycket blir nytt för oss. Men vi känner också: hur svårt kan det vara? Vi lär oss medan vi gör, och det är lite det som är grejen med bloggen också.
Vad tror ni blir den största renoveringsutgiften?
– Inom några år behöver vi byta tak då det är 50 år gammalt, men taket är fullt fungerande så vi behöver inte göra det direkt. Annars blir det köket, utan tvekan. Vi har hört från vänner och bekanta att det brukar landa på runt 200 000 kronor för ett kök i denna storlek, och det är ungefär det vi räknar med. Det är mycket pengar men vi ser det som hjärtat i huset, så det får ta plats både i planeringen och budgeten. Där lagar vi mat, dejtar varandra, dricker vin, planerar livet … allt händer där. Då får det gärna bli riktigt bra.
Tror ni att det kommer slita på relationen?
– Haha, ja kanske lite! Men vi är rätt bra på att både stanna upp och prata igenom saker och skratta åt oss själva. Vi försöker se allt som ett gemensamt projekt, inte något som måste bli perfekt direkt. Och om något går snett finns det ju alltid pasta, pussar och en öppen eld att mysa vid i gillestugan som plan B.
Nu är det långt till trädgårdssäsongen, men om ni drömmer er fram till våren: Har ni några planer för trädgården?
– Ja, vi längtar redan! Vi vill börja med att rensa upp och se vad som faktiskt finns där under allt. Sen planerar vi en ny altan och kanske ett uterum. Vi vill skapa olika ”rum” i trädgården, en plats för kaffe i morgonsol, en för middag på kvällen. Tomten är hela 1300 kvadrat, så det finns gott om utrymme att drömma på.
Det finns faktiskt ett rum som nyligen har renoverats. Berätta!
– Ja, badrummet på entréplan är redan renoverat med stora ljusgråa kakelplattor. Det känns skönt att ha ett färdigt rum mitt i allt annat, som en liten oas i byggdammet. Jag gillar färg, så det är härligt att kunna addera personlighet i textilier och detaljer utan att det krockar med grunden.
Vi i Villa önskar lycka till och hoppas att våra läsare ser lika mycket fram emot att följa paret som vi!