Schillerstövaren en medelstor hund med stort hjärta

Det finns många goda anledningar att älska schillerstövaren. Här har vi samlat allt du behöver veta om schillerstövaren som familjehund.

Schillerstövaren som familjehund

Schillerstövaren är en populär hundras från Sverige och den älskas av många goda anledningar. Det är en hund med mångsidiga egenskaper.

Schillerstövare, en överblick

Schillerstövaren avlades för att jaga räv och hare. De är medelstora till stora hundar som har en genomsnittlig höjd av 53-61 cm och väger runt 18-25 kg. Pälsen ligger slätt längst kroppen och bör vara sträv och inte för lång. De vanligaste färgerna hos rasen är svart och tan. De har hängande öron och lång svans som bärs i linje med ryggen när hunden springer.

Schillerstövarens historia

Schillerstövaren utvecklades under 1800-talet i södra Tyskland och genom en korsning mellan schweiziska strövare och engelsk harrier. Rasen döptes efter Per Schilling efter att han och Dr. Adolf Patrick Hamilton försökte utveckla en förbättrad version av rasen. Schillerstövaren var en blandning av flera strövare från olika länder som Sverige, Österrike, Tyskland, Schweiz och England.

Rasen som Per Schiller producerade visades upp på den första svenska hundutställningen år 1886 och anses vara direkt förfader till den moderna schillerstövaren. Per Schiller lyckades bibehålla rasens kvalitet och egenskaper både vad gäller utseende och arbetsegenskaper. Rasen visades vid en hundutställning som organiserades år 1903 av Strövarklubben i Västergötland. Publiken imponerades av hundarna vilket ledde till rasens standardisering år 1907. Hunden döptes så småningom officiellt till schillerstövare, i skaparen av rasens ära, Per Schiller.

Den svenska kennelklubben registrerade rasen i en provisorisk stambok år 1907 och så småningom, år 1913, fick hunden ett fullt erkännande av klubben.

Schillerstövarens temperament

Schillerstövaren är en livlig och intelligent hundras. Då de avlats som jägare kräver de daglig fysisk aktivitet för att hållas friska och i form. De trivs i sällskap med sina ägare och kan vara fina familjehundar tack vare sin lojala och tillgivna natur med sina ägare. De visar uppmärksamhet mot sina ägare och har en tendens att vara en enpersonshund. Hunden föredrar att bo med sina ägare inne i huset och kan vara lugn och fin till humöret. Notera dock att rasen inte är förtjust i barn men kan vara tolerant och tålmodig med dem. Därför rekommenderas hunden inte till familjer med små barn. Om familjen har barn krävs en vuxens övervakning när barn hanterar hunden, för att förhindra skador från båda parter.

Hunden är inte känd för att visa aggressivt beteende mot människor. Men de är reserverade med främlingar och kan yla för att varna sina människor om en främlings närvaro på området. Schillerstövaren tenderar att vara självständig och envis, vilket gör att träning av hunden kan vara något krävande. Rasen rekommenderas inte heller till förstagångsägare då hunden kommer försöka dominera människorna så snart den ser att människan inte är kapabel att vara hundens herre. Ägaren bör visa hunden självförtroende och beslutsamhet, men inte genom att använda sig av hårda metoder, för att vinna hundens respekt.

Precis som andra hundraser behöver schillerstövaren träning och socialisation tidigt i livet för att växa upp till en balanserad och väluppfostrad vuxen hund. Hundens temperament påverkas av flera faktorer så som arv, träning och socialisation.

Hälsa och hälsorelaterade problem att vara medveten om

Schillerstövaren anses vara en frisk ras. Den vanligaste sjukdomen som ses hos hunden är höftledsdysplasi, vilken är en ärftlig sjukdom som påverkar höftleden. Vid sjukdomen passar inte lårbenshuvudet perfekt in i höftledsskålen vilket orsakar smärta och artrit i och med att hunden åldras.

Skötsel av schillerstövaren

Schillerstövaren kräver minimal skötsel och pälsvård tack vare pälsens kvalitet. Borstning bör genomföras minst en gång i veckan för att borsta bort lösa hår. Ägare bör även kontrollera öron och fötter för tecken på kvalster eller infektion och irritation. Hunden bör inte badas ofta då bad kommer påverka hundens naturliga oljor i pälsen på ett negativt sätt. Helst bör hunden rengöras genom att skrubba av den med en fuktig duk.

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar