På den idylliska ön Tranholmen utanför Lidingö bor Katarina och Per och cirka 120 andra familjer som är bofasta på ön året runt. På Tranholmen finns inga bilar och ingen asfalt utan här råder ett lugnt ö-liv.
Till ön tar man sig med båt förutom på vintern då en gångbro förbinder fastlandet med ön. Bilen ställer de flesta i Ropsten eller i Stocksund.
Det var 1987 som de hittade annonsen i SvD under rubriken ”Mitt i Värtan”, ett litet hus på 50 kvadratmeter från 1934 som de så småningom köpte för 240 000 kronor. I annonsen stod ”sjöutsikten skymd av kraftig vegetation”, något som visade sig stämma mycket väl. Huset var dessutom målat i brun plastfärg som hade släppt och hela huset såg, enligt Katarina, ut som en dalmatiner.
– Alla tyckte att vi var galna, berättar Katarina. Köpa ett halvt förfallet hus på en ö utan bilväg. Men bostadssituationen var omöjlig redan då och det här var en miljon billigare än på Lidingö och hade potential. Dessutom älskar vi att åka båt, fortsätter hon.
Bra hjälp av helikopter
De började med att bo sommarhalvåret på Tranholmen och i lägenheten på Lidingö på vintern. Men efter något år när de börjat känna hur de ville ha det började renoveringen av huset ta fart.
– Vi fick åtta ton byggnadsmaterial levererat av helikopter på en och en halv timme. Virket packades i 500-kilosbuntar och sänktes ned på tomten hur smidigt som helst, säger Katarina.
– Däremot hämtade vi all cement själva. Det var 125 stycken 25-kilossäckar som skulle ut ur bilen, i båten, ur båten, upp på kärran och kånkas hem minns hon med fasa.
Svårt att få till planlösningen
Golven isolerades och lagades eftersom de var igenomtrampade på vissa ställen och den gamla isoleringen var lagd direkt på berget. Grunden vidgades en decimeter och väggarna isolerades. Innerväggarna behölls intakta men fönstren flyttades ut. Eftersom Tranholmen som så många andra öar regleras av stränga byggnadsrestriktioner hade de inte helt lätt med att få till planlösningen.
– Byggytan fick bara vara 60 kvadratmeter och 5,5 meter till taknocken. Vi fick ha max 1,5 plan och översta planet fick vara max 1,90 m. Så för att få de tillåtna 5,5 till nocken och eftersom det redan var 1,90 i takhöjd blev vi tvungna att flytta upp takhöjden på nedre våningen för att få 1,90 på andra våningen. Dessutom skulle taket ha minst 27 graders lutning, berättar Katarina.
– För att få mer ståhöjd bröt vi taket åt två håll vilket ger en nästan kyrkliknande känsla.
De skickade in sina ritningar till en arkitekt. Vänner och familj ställde upp med hjälp under rivningen men det var snickare som gjorde det mesta av själva bygget.
– Hade vi insett vilket jobb det var med det här huset hade vi nog aldrig köpt det. Men jag ångrar ingenting och vi stormtrivs med att bo så här. Och min pappa tror på allt jag gör, men ibland blir han lite orolig över tilltagen… Han skäms fortfarande för att han såg så chockad ut första gången han såg huset, skrattar Katarina.
Taket är brutet åt två håll för att få mer ståhöjd på loftet där sovrummet ryms.
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
