Krönika: Duperad av design

Det är lätt att falla för en snygg yta, både när det gäller människor och prylar.

Red cottage on the swedish countryside.


Lika trist som Uffe…

Redan från barnsben blir man förmanad att inte bara bry sig om hur människor ser ut, hur de är klädda eller vilken frisyr de har. Alla är ju lika mycket värda och förtjänar en chans att få visa vad de går för, innan man bestämmer sig för om man gillar dem eller inte. Själv tog jag min mamma på orden och förälskade mig handlöst i Roger när jag var 7 år, och jag var inte ensam. Han var så himla glad och snäll. – Ja, vacker är han ju inte förstås, sa mamma med ett snett leende, varför hon nu över huvud taget skulle kommentera hans utseende om det nu var så himla oviktigt… Men det är ju det där med att verkligen leva som man lär…

Med åren förpassades Roger raskt till avdelningen för ”töntar” och snyggingarna intog mitt hjärta. Ibland var det falsk varudeklaration, ibland inte. Den gudomligt sköne Uffe som jag sneglat på ända från sjuan och som äntligen gjorde en framstöt i nian borde haft en dödskalle på ryggen. Efter bara en halvtimme tillsammans på skoldansen ville jag inget hellre än att bara fly. Brrrr…

Men det är ju så svårt att bortse från yta. Jag skäms nästan för att berätta att min gula Seat köpte jag först och främst för – att den var just gul. Jag blir glad av gult, och den syns jättebra på parkeringen. Och visst, den var helt okej att köra också. Likaså är min nya lilla minidator härligt blå, och här lovar tillverkaren förstås att den är lika bra som den tråkigt svarta eller silverfärgade. Och jag tittade visst lite på prestandan också innan jag köpte den, jag lovar 🙂

Däremot har jag två gånger köpt en helt värdelös dammsugare, bara för att den var så snygg. Dessutom samma modell, två gånger! Jag var hemskt missnöjd med min första, vackert röda Ergorapido, den hade extremt dålig sugförmåga, men gjorde sig bra i köket, jag köpte den runt jul… Ett par år senare, då snyggingen för länge sedan förpassats till ”att-sälja-lådan” i garaget, kommer en ny, förbättrad modell, med betydligt större sugkraft och motor lovar tillverkaren.

Och den fanns i blänkande orange! Så med huvudet under armhålan gick jag in och slantade upp 1300 kr. För en helt värdelös dammsugare. Men den ser snygg ut där den står, matchar kaklet. Själv har jag fått en ny polare i form av en gammal hederlig sopborste. På Rusta finns de i alla möjliga härligt karamelliga färger! Kanske inte världens bästa kvalitet men…


Av Susann Gson Engqvist, viivilla.se mars -09

Pinterest Instagram Print

Mest lästa artiklar