Ja, ni mammor känner kanske igen det: När barnen föds är man oftast den som är hemma först. Man lär sig vad barnen behöver innan de själva ens vet, ser vad som fattas i kylen, när återvinningen är full – och snart skvalpar allt ogjort som mentala anteckningar i skallen på en: tvättmedlet börjar ta slut, galonbyxor behövs, ta ut grytan ur frysen. Man delegerar – men förblir ensam om att se allt, komma ihåg allt, tänka på allt! Och på allvar: Det här blir för mycket!
Statistiskt sett är det en hon som drar största lasset, och kvinnors sjukskrivningar ökar lavinartat – ett skäl är ansvaret för hem och barn. Så vad göra? För att jag själv inte skulle vara konstant arg på min man, eller fostra våra söner till oduglingar, skred jag till verket. Så kvinna eller man – är du missnöjd med arbetsfördelningen, testa min 5-stegsmetod. Nu kör vi!
1. Den första chocken
Kalla familjen till ett möte vid köksbordet. Du har vant dem vid att du tar allt ansvar, nu behöver de skakas om. Berätta att för mycket av din tid går till hushållet, därför måste de ta mer ansvar. Vad nu då, varför då? undrar de chockat. På det svarar du något i stil med: ”För att min fritid är lika viktig för mig som din fritid är för dig.” Det ter sig nog obegripligt för dem, men det är samtidigt svårt att invända mot – så på det teoretiska planet är de snart med! Då har du grundat för förändringen.
2. Delegera rätt sysslor
Det är retfullt att så länge inget annat sägs är det du som äger sysslorna, och därmed du som måste delegera, men belöningen kommer. Följande är viktigt: Du måste delegera helheter. Att tjata om hjälp från dag till dag är lönlöst. Nej, nu ska du delegera ansvaret för hela sysslor för evig tid framöver. Välj sådant som äter timmar varje vecka (eftersom du behöver återhämtning varje vecka!). Någon ska dammsuga varje torsdag utan påminnelse, någon laga mat varje tisdag. Någon ansvarar för återvinningen och att det alltid finns mjölk. Din partner kan ta rubbet halva veckan med ungar, disk och läggning. Den springande punkten är: Uppdelningen ska vara bestämd i förväg och sysslorna ska skötas utan påminnelser. Målet: Du ska aldrig mer behöva tänka på de utlagda sysslorna!
3. Konsekvenser som svider
Nu krävs list. Nu ska ni i fridfullt tonläge enas om hypotetiska konsekvenser om sysslor inte sköts. Jag själv sa t ex till mina söner att: ”Det kan ju vara svårt med nya vanor, så om ni glömmer att plocka undan så bär jag in tallrikarna på ert rum, så blir ni påminda.”
Okej, säger de, för de tror inte att du kommer att göra det. Men det gör du. Bär stillsamt in de smutsiga tallrikarna till deras rum, lägg de blöta handdukarna på deras säng, lägg sambons drällande hög i hens garderob – gör det bara, du ska slippa se eländet – och det fina är att det inte krävs så många sådana insatser förrän de börjar minnas. Krånglet ska vara värre än att göra rätt från start.
Låter det hårt? Jojo, men hur hårt är det inte att du ska ta hand om allt? Och alla som försökt den mjuka vägen vet hur det går …
4. Lägg dig inte i!
”Jag åt frysköttbullar varje tisdag i flera år när min son hade tisdagsmaten…”
När sysslorna är fördelade – då är det du som ligger lågt. Från och med nu blir saker inte gjorda på ditt vis, det får du leva med. Själv åt jag frysköttbullar, spagetti och två småtomater varje tisdag i flera år när min äldste son hade tisdagsmaten. Men jag kunde gå med lugnare steg från jobbet den dagen. Och han lärde sig inte bara att steka köttbullar, utan också att planera. Han hade tisdagsmaten i sitt system.
5. Målet: En hållbar tillvaro
En sista sak ska du nu stå ut med – nämligen att vara onyttig. Även här måste du vara benhård – mot dig själv. När de andra drar fram dammsugaren så ska du utan vidare kunna lägga dig i soffan och vila. Om någon ropar ”Du bara latar dig!” så blir ditt glada svar att ”Ja, det är verkligen vad jag behöver, tack!”
Så testa – och håll ut!
Förändringskraften ligger i att du inte gör. Och om du har en partner som över tid visar sig ovillig att dela de trista sysslorna – som om hens fritid och återhämtning vore viktigare än din – då skulle jag resa frågetecken kring både människosyn och demokratisk inställning.
Men det är jag, det!
160% har kvinnors stressrelaterade sjukskrivningar ökat med de senaste 7 åren. Värst drabbas kvinnor 30–44 år. Ett skäl är att de vid sidan av arbetet tar största ansvaret för barn, familj och andra anhöriga.
Källa: Försäkringskassan
”Skulle du kunna plocka ur diskmaskinen idag?” undrar sönerna. Om jag har varit för sträng? Med facit i hand: Absolut inte!
När protesterna kommer
”Måste det vara millimeterrättvisa!”
(Svar: Millimetrar? Det är kilometrar.)
”Ska det inte längre vara någon skillnad mellan män och kvinnor?”
(Svar: Jodå, men inte skillnaden att hon blir utbränd och han inte.)
”Var och en ska väl göra det man är bra på?”
(Svar: Alla blir bra på att vika lakan när man har vikt många lakan.)
Marits hushåll
Två boenden. Ett med två hemmaboende söner där alla ansvarar för olika sysslor. ”Gnissel uppstår, men det flyter oftast bra.” Fritidshus med sin partner. Marit har där hand om städning och trädgård. Han handlar och lagar all mat och diskar
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
