Babben Larsson om sin oas: ”Här rinner stressen av mig”

När Babben Larsson gick genom grinden till trädgården första gången visste hon direkt: Här skulle hon bo. 

– Jag behövde inte ens titta på huset. Den här platsen är väldigt fridfull, all stress bara rann av mig. 

Den röda stugan i uppländska Grillby köpte hon för elva år sedan. Och när hon svänger hit med bilen, på dryga halvtimmen från sin lägenhet, lämnar hon allt som har med yrkeslivet att göra kvar i stan. 

– Jag kan gå ett varv i trädgården och se jobb överallt. Men det gör ingenting, det är så avkopplande. Jag tar på mig arbetshandskarna och sen är det middag. Tiden bara flyger, huvudet tar ledigt – och det blir fint!

Och visst är det ett rofyllt litet paradis hon har. I den gamla visningsträdgården, som omgärdas av en lummig häck, står knotiga små äppelträd som vackert silar ljuset, och rabatterna är fulla av färgsprakande mormorsväxter. Babben känner dock ingen press av att trädgården ska behöva nå upp till sin forna glans. 

– Jag har bränt ut mig en gång på arbete, och nästan en gång på hundsport. Så när jag köpte det här stället sa jag till mig själv: Det här är inte nästa sak du bränner ut dig på. 

Hon dukar upp med kaffe under träden. Hur det ser ut inomhus håller hon helst privat (så pass att Vi i Villa får låna toan hos grannen). 

”Om man alltid blir vid sin läst, då händer ju inte ett skit”

Babben Larsson

– Huset är inte stajlat, utan bekvämt. Känslan är bra, men det behöver inte se bra ut.

När hon letade möbler valde hon bort djupa vita soffor och stolar med läder som hon bara gled av. Nej, det fick bli en finsk soffa med extra höga ben. 

– Din nya soffa är så mycket du, sa min kompis. Japp, bästa köpet hittills!

Det mesta av inredningen har hon plockat ihop på Myrorna i färgerna vitt och blått.

Vad är viktigt för hemtrevnaden?

– Om det doftar mat och det finns snittblommor höjs trivseln direkt. Även när jag bara levde på studielån köpte jag en ros i veckan och satte i vas. Sen är det ju bra om det inte är alltför stökigt. 

När prylarna hopar sig ställer hon timern på 15 minuter och kör ett snabbt städpass. Och hon är bra på att rensa – det är en sak in, en sak ut. Babben säljer gärna grejer på loppisarna som anordnas här i Grillby. Hon har blivit en del av gemenskapen och trivs med grannarna. En flicka kikar nyfiket fram bakom häcken där vi sitter och fikar. 

– Min kompis vill hälsa på dig!

Du har verkligen nått en ny publik med Bäst i test, hur känns det? 

– Det är jätteroligt. Att barn kommer fram till mig stör mig inte det minsta. Det är klart man ska skriva autografer, för det kommer en dag när ingen vill ha min autograf. Har du fans måste du vara schyst tillbaka.

Fann tröst hos korna

Babben Larsson växte upp på en bondgård på Gotland. Att hon skulle bli programledare och komiker var långt ifrån självklart. Men efter att hennes föräldrar sålt korna blev hon allergisk mot allt som fanns i ladugården. Hon är rätt säker på att det var en psykosomatisk reaktion. 

– Jag blev knäckt av det. Kossorna var min livlina när jag var liten, jag kunde alltid gå till dem. Det finns något slags lugn över kossor som få andra djur har. 

Efter gymnasiet hankade hon sig fram på att städa, diska och servera men blev allergisk mot rengöringsmedlet. Så en dag gick hon in på arbetsförmedlingen och såg en annons om ett skådespelarjobb i en teatergrupp. 

– Hur svårt kan det vara? tänkte jag. Har du utbildning? frågade de. Jag sa nej, vad är problemet? Det är väl bara att köra. Sen tog det inte lång tid tills jag blev uppmanad att söka till Teaterhögskolan, dit jag flaxade in. 

Som liten kände hon ofta att hon var för mycket och skulle dämpas. Att det fanns en färdig mall för hur en gotländsk flicka på 60-talet skulle vara. 

– Jag fick inte plats i den formen, varken fysiskt eller psykiskt, och kämpade hela min uppväxt för att få större utrymme. Jag blev skogstokig på alla begränsningar och regler, var ganska uppstudsig. Men se på mig nu! Jag tror att motståndet stärkte mig.

Du har sagt att du hatar jantelagen?

– Jantelagen är ett slags social kontroll som hindrar människor från att växa. Du ska inte tro att du klarar av det där, och det där ska du inte ge dig på. Det tar självförtroendet ur människor. Men trots att jag inte alltid blev uppmuntrad har jag haft ett bra självförtroende från att jag var liten och vågat testa nytt. Om man alltid blir vid sin läst, då händer ju inte ett skit. 

Kärleken blomstrar

Motgångar i livet har hon haft. Utbrändheten varade i sju år, hon gick igenom en skilsmässa och artrosen har tvingat henne att sluta med stand-up. Men livet leker, både karriären och kärleken blomstrar. Med särbon, som arbetar som hantverkare och bor på en gård, känns det roligt och lätt. 

– Vi krånglar inte till saker och ting, och begär inte att livet ska vara perfekt. Han är väldigt positiv, då blir jag också det och tycker att allting går att lösa. Sen är vi alltid snälla mot varandra. 

En annan stor kärlek i livet är galopphästarna, och hon behöver bara köra en kort sväng från huset för att hälsa på dem. 

– Jag har alltid med morötter, de gnäggar och det är så jäkla mysigt.  

Hennes blick fastnar på en humla. 

– Nej, men titta, säger hon och pekar: Min pappa var en stor beundrare av humlor. Är det kallt och lite blåsigt och regnar, då sitter alla bin i kupan och käkar honung. Men humlorna är ute och jobbar. De biter i och viker inte ner sig. Jag tror att humlorna påminde pappa om hans egen inställning. 

Den arbetsmoralen har även Babben burit med sig genom livet. 

– Det jag gör, det gör jag ordentligt. Men jag tackar bara ja om jag tycker att det låter kul. Det är en del av min hemlighet, och det tror jag syns genom rutan. 

Läs också: Rickard Söderberg: ”Jag vill sitta i ett moln av väldoft”