Utan att ens ha sett den lilla blå stugan, med sin tomma gräsmatta till trädgård, slog Rickard Söderberg och hans make Anders till och köpte sin kolonilott i Malmö hösten 2021.
– När vi kom hit fanns ett päronträd och ett äppelträd. I något hörn stod det några irisar och någon trött, sömnig ros. Och det var det, berättar Rickard.
Trädgården var med andra ord ett oskrivet blad, fritt att fylla med vad som helst. Rickard, som var helt novis på trädgårdsarbete, tog sig an den medan Anders fick fria händer med huset. Sedan dess har de jobbat stenhårt.
– Jag ville inte att det skulle gå fem år tills allt var färdigt. Jag ville snabbt sitta här, som nu, med en kopp kaffe och se hur det prunkar omkring mig. Och skapa en drömvärld, en 1800-tals-allmogefantasi, som när min mormor var barn.
Rickard började med att slita upp det mesta av gräset och anlägga nya rabatter. Han lät bygga en gärdesgård runt hela trädgården och delade in den i små rum för olika ändamål.
Läs också: Jens Lapidus: ”Jag har pinsamt gott självförtroende”.
– Ett av rummen är kaffegrottan, en skånsk företeelse. Man bygger ner den lite för att få vind- och solskydd så man kan sitta här och dricka kaffe hela dagarna, även när det blåser och duggar lite. Här vill jag sitta i ett moln av väldoft, med vita rosor, kaprifol, blåregn och smultronschersmin.
I stället för att odla grönsaker ville Rickard ha en plats för sinnlig njutning. Att kliva in på lotten ska vara lite som att gå in i en parfymbutik. Och för att kunna lyssna till naturens musik har han satt upp fågelholkar och matat fåglarna hela vintern.
– Det kvittrar som bara den, och runt uteplatsen har jag satt växter som jag vet drar till sig bin och humlor så jag kan höra deras surr också.
Rickards nybörjartips i trädgården:
”Mitt bästa tips är att bara göra! Visst kan man göra misstag, men vad är det värsta som kan hända? Lek, njut och ta det inte så jäkla allvarligt. Och skit i grönsakerna, de är så ’high maintenance’! Kör på ätbara blommor i stället. Tomater har jag odlat på balkongen, men herregud så tråkigt! Man bara håller på och håller på och så blir det bara fyra tomater till slut. It’s not worth it!”
Här möts man också av en färgexplosion, både i rabatterna och på blomsterängen, där Rickard ofta sitter och mediterar på en sten. Efter att han var nära en mental och fysisk kollaps för några år sedan, till följd av många års hårt arbete och mycket stress, gjorde han en rejäl livsstilssförändring och lägger numera mycket fokus på både återhämtning och träning.
– För att överleva så var jag tvungen att göra någonting ganska radikalt, jag var så pass illa däran, berättar han.
Vägen tillbaka till bättre hälsa har han beskrivit i boken Transformation.
– Boken är ett stort kapitel i mitt liv. Både att jag vågade vara öppen och blotta mig i den, och glädjen av att andra människor har kunnat känna igen sig. Förhoppningsvis kan jag inspirera en och annan till att använda de knep som jag tog till, säger Rickard.
Rickards 3 doftfavoriter:
- Natthyacinter: Lökar som blommar sent på hösten och doftar helt magiskt! Jag är lite besatt av dem, så jag har dem överallt.
- Höstsilverax: En höstblommande perenn med ljuvlig doft.
- Rosor: Det är så lätt att bara gå på utseendet, men jag har satsat på såna som både är friska och doftar mycket.
Nu mår han bättre än någonsin och har hittat tillbaka till lusten igen.
– Känslan jag har i kroppen just nu är att det flyter livskraft genom venerna. Den vill jag inte byta bort, och därför blir det också lustfyllt att gå till gymmet, meditera eller dofta på blommor. När jag bygger den plats för själen som jag vill ha är det inget som är jobbigt. Tvärtom så längtar jag till det.
Även om det varit mycket arbete att skapa kolonidrömmen menar Rickard att det varit ett ljuvligt projekt för både honom och Anders.
– Ibland när jag kommer hit ligger Anders och gungar lite i hammocken, och det är otroligt fint att se. Det har blivit det här andningshålet som vi har insett att vi verk-ligen behöver.
Anders arbetar med miljöfrågor på kommunen, en helt annan värld än operan.
– Vi är så pass olika att när vi är tillsammans blir det en synergi där vi får kraft och energi av varandra. Vi är två individer som lever tillsammans och släpper varandra väldigt fria. Han gör det han njuter av i livet, som resor tillsammans med sina kompisar, och jag har vänner som berikar mitt liv, bland annat med musik. Det gör att jag inte behöver bli frustrerad över att Anders är helt tondöv. Han och jag har gemensamma intressen som historia, rollspel och mat. Och nu har vi det här lilla projektet tillsammans som vi älskar.
Om samarbetet med Unicef:
”Jag fick frågan om att åka med Unicef till Libanon. Det var fantastiskt att få träffa människorna de jobbar med där, som gör det här riktigt oglamorösa jobbet dag ut och dag in. De jobbar långsiktigt med VA-frågor, utbildning och skola, och de gör sådan otrolig skillnad. Jag blev världsförälder (månadsgivare) samma dag, för jag ville vara en del av det och visa min uppskattning.
Det som är bra med de stora organisationerna är att de har upparbetade kontakter och är i full gång och jobbar. Så även om det ibland kan kännas lite tråkigt att bara ge pengar så är det det som gör skillnad. Jag kommer att fortsätta jobba med Unicef, jag känner väldigt stort förtroende för dem. De älskar det som jag älskar: mänsklighet, mångfald och humanism.”
Om Rickard
Ålder: 47 år.
Bor: I lägenhet i Malmö och i kolonistuga.
Familj: Maken Anders.
Gör: Är operasångare.
Aktuell med: Operan Marguerite – En dans med djävulen på Malmö Opera som han skrivit manus och sångtexter till.
Läs också: Fredrik Steen: ”Så får du ett härligt hundliv”
