Jens Lapidus: ”Jag har pinsamt gott självförtroende”

Vi åker förbi hästar, åkrar, faluröda hus, så långt ut på Värmdö man kan komma. Till slut, mellan tallkronorna, uppenbarar det sig. Det fyrkantiga huset i betong och glas. Dörren står på glänt, de långa gardinerna fladdrar.

– Kom in, ni kan behålla skorna på! säger Jens Lapidus, klädd i vit skjorta. 

Vi följer betonggolvet förbi köket och ner mot vardagsrummet, där vi genom skogen ser ner till vattnet. 

– Jag uppskattar det här att man nästan är ute fast man är inne. Fönstren är så pass stora, och det går att dra bort dem också. Jag tycker väldigt mycket om den känslan på vintern, att vi kan sitta här. Jag gillar det moderna tänket, att det är minimalistiskt, det finns inga onödiga detaljer. Allt är gjort för att kunna se naturen runt omkring hela tiden, säger han. 

Att de skulle bygga hus just här var givet, i alla fall för Jens Lapidus fru Hedda, vars släkt har hållit till här i krokarna sedan 1800-talet. I ladan nere på släktgården hade de sitt bröllop. 

– Sen dog en man som hade den här tomten och han hade inga barn. Då var det bara tät skog och en sportstuga på 40 kvadrat.

När de köpt tomten började de med att såga ner träd och dra en väg, för det fanns ingen. 

– Vi märkte snabbt att det inte skulle gå att få stora moduler uppför vår branta backe, och att det skulle bli dyrt att göra ändringar i kataloghusen. Då var det lika bra att gå all in på arkitektritat och få precis det vi vill ha. Vi hade väldigt stort förtroende för arkitekten. Att renovera hemma i stan har faktiskt varit jobbigare än att bygga ett helt hus från grunden.

Ett år tog det tills huset stod klart 2017. För övriga familjen är det främst ett sommarboende, men Jens åker hit ganska ofta för att skriva. 

– Jag kan åka ut ett dygn och bara sätta mig här. Jag är väldigt glad att ha det här, och att det är nära så jag kan åka hit när jag vill. Här avbryts jag inte, det är inga möten och inga barn. Det blir ganska långa dagar och det är väldigt bra för skrivandet. 

• 

• 

I nya boken Mr Ett, som är en uppföljare till Top dog-serien, fortsätter han att skriva om unga kriminella killar i Stockholms undre värld, men den här gången har han valt ett nytt perspektiv: föräldrarnas. 

– Jag tror det har att göra med min egen ålder lite, att jag själv har barn som börjar komma upp i tonåren. Vilken panik man måste känna som förälder om man märker att ens barn håller på att dras in i det här. Jag tror att många föräldrar upptäcker det här för sent och saknar kraften att göra något åt det. Det är klart att ingen mamma eller pappa vill att deras barn ska skjutas eller skjuta någon.

”Det är ett underbetyg för polisen.”

Jens Lapidus

I debutromanen Snabba cash som kom ut 2006 var Jens tidig med att skildra gängkriminaliteten och drogförsäljningen. En värld som många inte kände till, och som han hade en unik inblick i under de femton år han arbetade som jurist och advokat.  

– Jag tror inte att det finns någon kriminalförfattare som har träffat lika många kriminella som jag. Någonstans hade jag örat mot marken när jag skrev Snabba cash. Det finns långa utläggningar i den som gör mig förvånad själv över hur jag kunde förutse vissa saker.  

Carin Götblad, tidigare länspolismästare i Stockholm, har till och med sagt i intervjuer att polisen ändrade sitt arbetssätt utifrån boken. 

– Det är ju egentligen ett underbetyg för po­lisen, för det betyder att jag visste mer än de. 

Snabba cash såldes till över trettio länder och fick killar som aldrig läst en bok i hela sitt liv att börja läsa, berättar Jens stolt. 

En sådan succé kan vara svår att leva upp till, men för Jens verkar det bara ha sporrat honom att fortsätta jobba i hög takt. Han har gett ut en hel hög med både spänningsromaner och barnböcker, startat ett film- och tv-produktionsbolag och lanserat två egna viner. 

Är du aldrig orolig för att misslyckas?

– Aldrig. Jag har ett pinsamt gott självförtroende, och tror alltid att jag kommer att lyckas. Men jag har inte så bra självkänsla. Jag kan betvivla mig själv: tycker folk om mig, är jag värd att tyckas om, gör jag rätt? säger han eftertänksamt. 

Han gjorde i alla fall rätt som hade tecknat fast elpris, innan elpriserna sköt i höjden. 

– Det var en ren slump. Hade vi inte haft det hade det varit galet. Det är inte ett billigt hus i drift. Jag ångrar att jag inte satte upp solpaneler på taket. Arkitekten tyckte det var fult, så estetiken fick vinna, men jag kommer säkert att sätta upp det en vacker dag.

Vedkorgen vid eldstaden bredvid soffan är i alla fall välfylld, tack vare Hedda. 

– Hon har motorsågskörkort och klyver veden nere vid släktgården. 

En hög med brädspel skymtar bakom gardinen och ett gäng böcker ligger framme på soffbordet. Jens beskriver sig som mycket rastlös, men han älskar att läsa och försöker hålla sitt nyårslöfte: att hinna med en bok i veckan. Han cyklar också en hel del mountainbike på skogsvägarna runt huset och åker gärna ut med sin motorbåt för att utforska öarna i skärgården. 

”Vilken panik man måste känna som förälder.”

Jens Lapidus

Säsong två av den hyllade tv-serien Snabba cash, som Jens varit delaktig i, hade nyligen premiär på Netflix. 

– Den är mörkare än första säsongen, och behandlar också skolvärlden på ett väldigt fint sätt. Vi får följa några 12–13-åriga barn och hur en del av dem dras in i gängkriminalitet. Jag tror många ser den här tv-serien som relevant, att den betyder något på riktigt för människor. Inte bara att det är sex avsnitt med underhållning, för det finns det många som kan skapa. 

Är det en viktig drivkraft för dig?

– Mycket! Det har det varit genom hela mitt skrivande och alla tv-serier som jag är involverad i. Jag och Nicklas Wikström Nicastro, som jag driver mitt produktionsbolag med, har pratat mycket om att det ska finnas mening i det vi gör. “Entertainment with meaning”, är vår slogan. Det är superviktigt.

Vad tänker du om framtiden, ser du någon lösning på gängkriminaliteten?

– Jag tror att det kan ta decennier att komma till rätta med det. Det räcker inte bara med fler poliser och striktare straff. Det är större, samhällsförändrande åtgärder som jag tror verkligen kommer att lösa det. Jag pratar om bostadspolitik till exempel, vi kan inte ha områden som är så pass segregerade som vi har i dag. Det är bra för ett samhälle att vi möts och ser varandra. Och man måste nog börja väldigt tidigt, redan på dagis, med de här killarna.

• 

• 

3 snabba med Jens:

Händig?

– Jag kan sätta ihop bokhyllor och så själv men jag är ganska ohändig. Man får nog säga att jag har tummen mitt i handen och det blir mycket skrik. Jag blir jävligt irriterad när det går åt helvete också.

Fåfäng?

– Ja, jag är väl lite fåfäng, säkert mer än genomsnittet men mindre än riktiga fåfängingar. Man ska ju vara lite exhibitionist om man ska passa i rätten. Du vill ju att folk ska titta och lyssna på dig, du står ju ändå där och ska presentera något för folk. 

Pinsam förälder?

– Ja, barnen tycker att hur jag klär mig är alltid fel, töntigt och fult, och hur jag pratar. Särskilt om jag börjar prata med någon som jag inte riktigt känner, då är jag riktigt pinsam.

Vinn Jens nya bok!

Vi lottar ut tre exemplar av boken Mr Ett (Albert Bonniers Förlag, 2022). Tävla här!

Läs också: John Taylor: ”Det finns alltid plats för en växt till”