Vi svenskar längtar efter solen. Året runt. Men när den äntligen kommer, ja då händer det att vi spanar efter skuggan. Och det är ju inte så konstigt. Vem vill äta långlunch i trettio graders värme? Ett träd tar många år på sig att bli så gammalt att man kan sitta i skuggan under trädkronan.
Vad är en pergola? En pergola består av parvisa stolpar som är sammanbundna med överliggare, längs med och tvärs över. Uppför varje stolpe slingrar en klätterväxt. Efter ett par år täcks pergolataket in av prunkande grönska. Och du kan sitta i den ljuvaste av skuggor och avnjuta din långlunch.
Vilket material? En pergola byggs oftast av trä eller järn. Du kan välja mellan tryckimpregnerat virke, lärk och ek. Ett bra och billigt material är grova armeringsjärn.
En pergola i järn är att rekommendera eftersom den är oerhört stark och nästintill transparent till sin karaktär. Det sistnämnda är särkilt viktigt i den lilla trädgården eller om man vill bygga nära huset. En pergola med kraftiga trästolpar kan där upplevas som alltför dominant. Det ska helt enkelt se ut som om vindruvsklasarna svävar i luften.
Var? Placera pergolan i full sol. Hela grundidén är ju att skydda från solens heta strålar. Den allra bästa av skuggor får du i brinnande söderläge. Där står solen som högst, är varmast och möjliggör bäst den där lata lunchen – utan solsting.
Den snabba skuggan. Om du är den otåliga typen som inte kan vänta på att klätterväxterna ska göra jobbet och skapa skugga finns det en genväg. Du kan göra som man gör nere vid Medelhavet och varje vår rulla ut en vassmatta över pergolataket. Naja fast den med ståltråd och se till att den är något mindre än taket. Då kan klätterväxterna slingra sig runt ytterramen. Om något år tar de över och vassmattan får ligga kvar i förrådet. Det viktigaste är att du kan sitta där i den randiga skuggan från första dagen.
Pergolans växter. En pergola med blåregn är det närmaste Italien man kan komma. Lika sydländskt blir det om du låter pergolan fyllas av vinrankor. Då blir njutningen dubbel när du sitter under de blåimmiga druvorna och dricker ett glas vin. Numera finns det både härdiga sorter av blåregn och vinrankor för dig som bor längre upp i landet. Blåregnssorten ’Blue Moon’ anses tåla zon 4 och de baltiska staketdruvorna ytterligare någon zon kallare.
Ett glas vin i den svala skuggan under ett grönskande pergolatak av bokharabinda.
Entrépergola byggd i vindfälld ek. Blåregn i taket. Lavendel på
golvet.
Frukostplats med vitputsad mur och vindruvsspaljé.
Pergola byggd i armeringsjärn. Ackompanjerad av svajande tyger.
Vindruvan Blå Burgunder mognar när bladen blir höströda.
Ekpergola med vasstak – den bästa av skuggor. Den randiga.
Dukat för lunch under ett tak av vita blåregnsklasar (!) Jo så är det.
Vassmattetak. När vinrankan växer till sig får vassen maka på sig.
På nästa sida berättar vi hur du gör din egen pergola:
Så gör du en pergola:
Blåregnspergola i armeringsjärn
1. Gör en skiss över pergolan och bestäm hur lång och bred den ska vara. Avståndet mellan varje stolpe bör vara minst 250 cm och aldrig över 300 cm (då sviktar järnen).
2. Längden på varje stolpe ska vara cirka 270 cm eftersom en halvmeter hamnar i marken och resten (cirka 220 cm) ovan mark. En bra tjocklek är 25 mm.
3. Addera några extra decimetrar på överliggarna så att dessa kan sticka ut lite från varje stolpe.
4. Anteckna alla längder och låt leverantören (det välsorterade byggvaruhuset) kapa dessa åt dig.
5. Markera och mät noga var stolparna ska stå och spetta minst 50 cm djupt för varje.
6. Stoppa ner stolparna i hålen och se till att de står rakt. Använd vattenpass.
7. Svetsa eller naja ihop de olika delarna. Bra om man är två så en kan hålla koll på att allt hamnar i lod och våg. Behöver du kapa, använd vinkelslip.
8. Plantera ett blåregn vid varje stolpe. Efter något år beskär du blåregnet hårt för att gynna blomningen. Klipp ner de örtartade årsskotten till cirka 15 cm.
9. Slå dig ner och njut av den sköna skuggan.
