Här möter sparsmakat japanskt engelsk frodighet. Välkomststenen finns på plats, singeln är nykrattad, ljustenens låga brinner och den lilla tallriksfontänen porlar. Stig in i en ovanligt varierad och fascinerande trädgård.
I Kårsta i Vallentuna kommun finns en villa med gult fasadtegel på en stor triangulär tomt. Redan vid entrén ser man att trädgården är annorlunda – här finns en nyanlagd japansk del med trampstenar, grovkrattat grus, dekorativa naturstenar och nonfigurativ konst. Vid sidan om börjar Gräsmattan med stort G. Den är precis så välklippt, moss- och ogräsfri som vi andra kan drömma om, när vi ser vår egen ovårdade, fläckiga och ojämna. Och längre in väntar andra spännande partier av trädgården. Allt är väl genomtänkt, kanske inte så konstigt, eftersom husets herre är utbildad ingenjör.
Paradgräsmatta
Här bor Ulla och Mike Hewer sedan decennier tillbaka. För mer än trettio år sedan kom en trädgårdsarkitekt på besök med en första idé till gestaltning. Eftersom tomten är formad som en triangel ville han inte ha rabatterna i en lång rad efter tomtgränsen, utan delade upp dem i bitar parallella med huset. Då blev dessa triangulära, och det är de ännu idag.
Den perfekt klippta gräsmattan inramas av perenner som blommar hela växtsäsongen, här och där uppblandade med sommarblommor. Hemligheten med den fina grönytan säger Mike är flitig klippning och användande av cylindergräsklippare – men den han har är försedd med en motor ovanpå. Kanske mycket jobb, men resultatet är fantastiskt. – Och som engelsman vill jag ha en paradgräsmatta, säger Mike, som bott i Sverige i fyrtio år. För inte så länge sedan såg det betydligt stökigare ut här – under den ligger nämligen slangar för jordvärmepumpen i huset.
Lusthus för sköna stunder
Vi rundar huset och beundrar en liten skuggig hörna med lågväxande perenner, fågelbad och en bänk för alltför soliga dagar i hägnet av en yvig hängbjörk. Nu kommer något helt annat i sikte – lusthuset. Det köptes som byggsats av en norrländsk firma i slutet av 1980-talet, och levererades komplett med bord och bänkar. Järnbeslagen bytte Mike omgående ut mot sådana av koppar. Det är åttkantigt och målas om med några års mellanrum. Det går att sitta här när det är litet svalt ute också, men det blir nästan väl hett när två 500 W infravärmare och en värmefläkt för fötterna slås på.
I dammen bor koikarparna. Dammen får inte bottenfrysas, så varje vinter förses den med en täckning av frigolit. I denna finns ett rör för att gaser från förmultnande löv och annat skräp på dammens botten med hjälp av en akvariepump ska drivas ut.
Bebodd damm
Invid lusthuset finns en fin damm med tillhörande vattenfall. Den är byggd med hjälp av den typ av dammduk man hittar i trädgårdsbutikerna och kantas av skifferplattor, natursten och fuktälskande växter. I dammen porlar en fontän, som liksom vattenfallet drivs av en liten pump. Dammen är bebodd också, här simmar två stora gula koikarpar, några mindre i rött med inslag av vitt och en mört, som väl numera tror han är en i koifamiljen. Dessutom kläcks grodrom i den varje år, och ett okänt antal smågrodor kravlar iväg för att utforska omgivningarna i början av augusti. En stor trollslända svävar också över dammen, som är blickfång när man sitter på terrassen intill.
Fiskarna får inte bottenfrysa, så varje vinter förser Mike dammen med en täckning av frigolit. I denna finns ett rör för att gaser från förmultnade löv och annat skräp på dammens botten med hjälp av en akvariepump ska drivas ut.
Terrassen har Mike också byggt själv, golvet är lagt med betongsten och närmast dammen har han pusslat ihop olikstora bitar av ölandssten. Den mur som kantar terrassen är ett bra exempel på återbruk, byggd av skifferplattor som visade sig vara för tunna för terrassen närmast huset. Dessutom har Mike murat in en så kallad skrattsten, hemförd under en av de många englandsresorna, och några större naturstenar för att få variation i murytan. Ovanpå har han placerat en rad italienska krus, som ser ut att vara halvt nedsänkta i murkrönet. Här finns också ett originellt solur, som från början var en skorsten ovanpå köket till Mikes viktorianska barndomshem!
Även från den övre terrassen närmast huset kan man beundra dammen och dess näsmaste omgivning, men vi rundar husknuten och får två nya inslag i sikte.
Sex meter kompost
Till höger löper en lååång slänt efter husets norrfasad, kantad av gamla slipers med rundade kanter från Roslagsbanan inte långt därifrån. Slänten är i sin helhet planterad med ölandstok och månadssmultron. Närmare huset är buskarna vit- eller rosablommande, i den dominerande mittdelen gul- och i den främre raden röd- eller orangeblommande. Så är det tänkt i alla fall, men tokarna i främre raden längs månadssmultronen trilskas och vill inte blomma lika rikt som de övriga.
Till vänster har vi köksavdelningen, som har tre huvudattraktioner. En innefattar Ullas odlingslådor för grönsaker och kryddväxter, där tomtens trekantiga form ännu en gång återspeglas.
Nästa är ett växthus för söta och goda tomater och gurka, försett med automatisk bevattning och ventilation. När vattnet slås på brukar en padda, som bor i närheten, komma in och duscha!
Den sista är en sex meter lång rännformad kompostbinge, som Mike hittat på själv och som fungerar alldeles utmärkt. I ena änden står en kompostkvarn för kvistar och grenar, och här hamnar också allt annat trädgårdsavfall. Vartefter makas kompostmaterialet iväg mot den andra änden, och här hittar vi en sikt på en vals, som underlättar sållningen av den färdiga kompostjorden. Det som blir kvar i sikten hamnar förstås på nytt i början av rännan. Mike berättar att temperaturen när det nyligen påförda kompostmaterialet börjar ”brinna” är för hög för att maskar ska trivas, men när väl förmultningen kommit igång kryllar det av dem. I slutändan, när jorden är nästan klar, är det än en gång nästan maskfritt.
Längs komposten löper en lika lång odlingslåda för potatis. När Mike satt den på våren lägger han över fönster, tätt i ena änden och allt glesare vartefter, vilket gör att potatisen växer olika fort och kan skördas under lång tid. Han använder sig av den utmärkta tidiga sorten Rocket, men när den första delen är avröjd sätter han en omgång till med en senare sort.
Japansk touche
Rundar vi ännu en husknut är vi tillbaka vid den japanska avdelningen. Mike har gjort en kratta med riktigt glesa piggar, så att man verkligen ser ränderna i singeln, som markerar vatten. Krattan är tillverkad av vinkeljärn, järnrör, lieklämmor och en kraftig syll från Roslagsbanan.
Den inledningsvis nämnda välkomststenen är kopierad från en bok om japanska trädgårdar. Gången med trampstenar in mot huset är krokig – traditionen säger att onda andar hålls borta då. Vattenplasket kommer från en originell ”tallrik”, specialtillverkad av en lokal krukmakare. Under finns en stor vattenfylld keramikkruka med ett tunnlock, och en liten pump för upp vattnet genom ett runt plaströr.
Ett par nonfigurativa konstverk, föremål av svart smide från orten, hållare för värmeljus, lyktor på smala stänger och en natursten med inborrat hål för en oljelampa kompletterar det hela.
Kanske du på vår väg genom trädgården blivit inspirerad till att översätta en eller flera idéer till din egen trädgård. Se litet närmare på bilderna, så kanske du hittar fler detaljer du kan få användning för?
Foto: Christer Vallstrand
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
