Carin Hjulström: ”Jag erövrar något nytt varje dag”

När Carin Hjulström och Folke Alin kom till visningen av huset i Stäket utanför Stockholm måste de minst sagt ha fokuserat på potentialen. Och blundat hårt för annat. 

– Så här i efterhand ser jag ju att huset var märkligt, medger Carin. Som att fönstren på nedre våningen satt så lågt att man omöjligt kunde titta ut (varför är fortfarande en gåta). Och tomten var helt igenvuxen av träd och sly. 

Här inne drar Carin ner rullgardinen mot solljuset – och skriver sina böcker.

Men Folke och Carin kom, såg och segrade i budgivningen. Och nu efter 250 bortsågade trädstammar i olika grovlek, en bergvärmeborrning med tillhörande garageöversvämning och flytt av alla de gamla fönstren tre decimeter upp så kan de äntligen titta ut – på en öppen trädgård med gräsmatta och rabatter. 

Huset på 180 kvadrat är byggt 1915.

Läs också: Fredrik Steen: ”Så får du ett härligt hundliv”

Inomhus fanns också att göra. Överallt faktiskt. Carin gissar att stilidealet i vardagsrummet var hämtat från en pizzeria, det var kitschigt med knottriga vita väggar och runda dörrvalv. 

– Allt behövde bytas! El, rör, golv, väggar, innertak, yttertak, uppvärmning, hela köket och båda badrummen. 

Huset är nu avundsvärt ljust, rymligt och dessutom skönt inrett i den stil som uppstod när parets olika möblemang slogs ihop. 

Konst och textilier sätter färg på hemmet. 

– Våra inredningsstilar gifte sig, säger Carin. Basen har fått vara ljus med möbler i trä. Det färgstarka finns i textilier och tavlor. Vi hade båda två en hel del konst, men till och med den passade ihop.

Huset erbjöd också lösningen på ett knivigt problem: Carin är författare, hon måste ha tyst för att kunna skriva. Folke är musiker, tillbringar ofta dagarna vid flygeln och måste ju kunna … ja, det var bäddat för trubbel. Men nu sitter Carin och skriver i husets övre högra hörn (med söderfönster och neddragna gardiner) medan Folkes flygel har placerats i husets nedre vänstra hörn.

”I stället för att tillvaron rullar på blir allt plötsligt nytt!”

Carin Hjulström

Inredningen och vanorna skvallrar här och där om tiden när Carin och Folke bodde var för sig. Vardagsrumsdelen innehåller till exempel två soffor på lite avstånd. På den ena ligger Carin och läser om kvällarna, medan den andra soffan är Folkes favoritplats. Och Carin äter frukost vid det stora bordet i matsalen, Folke vid det lilla köksbordet.  

– Det blir nog så när man träffas när man är äldre. Jag levde ensam i tolv år och har vanor jag trivs med. Och likadant för Folke. Och eftersom båda jobbar hemma kanske man också behöver värna om sin egen tid och sina egna vanor än mer. 

Carins trädgårdsfilosofi är att tomten ska vara lättskött (vilket den blir för henne eftersom Folke absolut vill ta hand om den). Hon gläds när ännu en ros slår ut och åt penséerna som efter ett misslyckat fjolår måste ha frösått sig, för nu blommar det överallt i stenplattornas fogar. I pallkragarna odlar hon helst ätbart, som kryddväxter och grönkål. 

Carin odlar helst sådant man kan äta, som grönkål och kryddväxter.

– Sen vill jag gärna odla snittblommor så jag kan ta in buketter.

Carin, som arbetat som journalist, programledare och författare i många år, gjorde en omstart även i författandet – och det blev stor succé. När hon flyttade från Göteborg bodde hon ett par år på Säbyholms gods i Upplands-Bro, och där gick hon med i studiecirkeln Säbyholms gröna fingrar för att lära känna sina nya grannar. Inspirerad av miljön spann hennes tankar vidare kring mord, konflikter och hemligheter och där föddes en cosy crime-serie – som fick heta just Säbyholms gröna fingrar. Hon har nu skrivit fyra böcker i serien och fler är på väg.

En annan av Carins böcker tillkom efter en avgörande livsförändring. För i nästan tio år levde hon med smärta, periodvis så intensiv att hon hade svårt att gå. 

– Jag skämdes för min smärta, jag kände mig så gammal! Läkarna hittade inga fel. Alla hade sina teorier, jag fick uppmaningar om att sluta gå i trappor och backar, flytta från mitt fyravåningshus och välja ett boende i ett plan, med hiss. Till slut fick jag en remiss till en smärtklink. Där vände det.

På kliniken träffade hon smärtläkaren Karsten Ahlbeck och fick veta att tjugo procent av alla svenskar lever med långvarig smärta. Då är den ursprungliga skadan sedan länge läkt men hjärnans smärtsignaler har liksom hakat upp sig och fortsätter att hela tiden skicka ut smärtsignaler. Man upplever alltså smärta fast inget är fel. Den insikten blev början på ett långt mer smärtfritt liv.

Pinschern Ester får följa med på skogspromenader varje dag.

– Jag skulle alltså inte längre avstå från att göra det som gjorde ont. I stället skulle jag försiktigt utsätta mig för smärtan och bit för bit återerövra mina rörelser. Jag kunde sluta leta efter vad som var fel, och med hjälp av medicin och rörelse blev jag bättre.

Den erfarenheten ledde till att hon med sin smärtläkare skrev boken Överlista smärtan.

Carin bodde tidigare i en gammal affär. Därifrån kommer köpmansdisken.

Läs också: Viveca Sten: ”Sandhamnsborna avslöjar inte var jag bor”

Nära Carins och Folkes hus finns naturreservat med skog och sjö. De har båtplats i Mälaren som ligger bara 300 meter bort. Carin går dagligen i skogen med pinschern Ester. Hon mår bra av det och skulle aldrig kunna bo utan naturen inpå.

– Stunderna i skogen är otroligt viktiga för mig. Under mina långa, snabba promenader flyter tankarna fritt, och i det monotona tillståndet löser sig också många knutar i skrivandet.

Carin tvekade länge inför alla förändringar. Men omstarten med ny stad, ny partner, ny bokserie och nytt hus har gett mer än hon vågat hoppas på. 

– Man biter sig lätt fast vid att det är bra som det är. Men en nystart ger tillfälle att rensa bort det som tynger och ta med det man trivs med. Tillvaron blir lite som när man går till skolan första gången, man är osäker, tassar på tå – men man tvingas också vara modig och varje dag erövra något nytt. Det gör att livskänslan förhöjs.

Statyn har varit rekvisita i tv-serien Vita lögner, där Carin var manusredaktör.

Läs också: Vi spanar in Karl Fredriks stil: Barockt! Lyxigt! Extravagant!