Hej Maria Lundqvist, hur trivs du med huslivet?
– Jag älskar det! Särskilt min trädgård, det är som en symfoni med alla blommor och växter som jag har planterat. Nu har vårblommorna just släppt sina blomblad, och lavendel och klematis håller på att slå ut. Häromdagen plockade jag in de första pionerna som jag doftade på tills jag grät. Att bo i villa och ha trädgård är ett kraftfullt liv. Här kan jag krypa in på min egen bakgård, i ett rum som jag själv har skapat, där jag får göra som jag vill. Det är dessutom härligt att ha grannar, särskilt sexåringen i huset bredvid som står på sin sida tomten och frågar: ”Maria, vad planterar du idag?” En sån fråga kan bli ett underbart samtal om livet och längtan och legoflygplan. Det är ett rikt liv att få bo i hus. Utmaningen är att ha tid och råd att ta hand om det.
Vad händer för dig i sommar?
– Jag avslutade nyligen föreställningen Shirley Valentine och ska tvätta igenom alla mina scenkläder och peruker. Sedan börjar mitt sommarlov. Midsommar firade jag hos min svärmor i Björkhagen och sen ska jag segla med mina föräldrar i Grekland. Det ska bli så skönt att slippa föna håret, och bara mysa runt i slitna jeans.
I höst är du aktuell i Amazing classics tillsammans med Malena Ernman och Rickard Söderberg. Vad kan vi förvänta oss av showen?
– Det här ett helt nytt koncept som känns oerhört spännande. Det kommer bjudas på en storslagen föreställning där den klassiska musiken står i centrum. Verken från några av tidernas största kompositörer kommer ackompanjeras av luftakrobater och dansare, ljusshow och pyroteknik. Dirigent Julian Bigg kommer att leda symfoniorkestern Stockholm Concert Orchestra. Lägg därtill en stor kammarkör och Malena Ernman och Rickard Söderberg. Tillsammans är vi över hundra personer på scenen. Många räds den klassiska musiken, tänker ”jag fattar inte det här med klassisk musik” men här kommer de få hjälp att förstå. Vi kommer att skapa bilder och känslor som går rakt in i hjärtat.
Vilken roll har du i föreställningen?
– Jag är ciceronen som ska leda publiken in och ut ur musiken. Jag kommer att berätta om tonsättarna, deras systrar och mödrar, berätta historier som vi aldrig har hört förut, och sätta fokus på musikens ursprung och vad den vill berätta. Jag vill tillsammans med publiken att vi ska våga oss djupare in i det vackra, det kraftfulla och det som aldrig kommer att dö.
Läs också: Rickard Söderberg: ”Jag vill sitta i ett moln av väldoft”
Vad har du själv för relation till klassisk musik?
– Jag är en bred allätare. Den klassiska musiken ackompanjerar min tystnad, och får mina tankar att flöda fritt, på ett sätt som annan musik inte gör. Den kan både öppna upp och dämpa mina känslor, och sätta igång pirret i kroppen. Musik av Vivaldi och Händel tycker jag är helt ljuvligt att lyssna till medan Rachmaninov är mer sorgsen och dramatisk och blir frigörande när jag själv känner mig tung. Det finns en enorm bredd inom genren och i showen kommer vi erbjuda ett smörgåsbord, som jag hoppas får publiken att vilja upptäcka mer.
De senaste åren har du både haft en föreställning och skrivit en bok med titeln Om att våga flyga. På vilket sätt har du gjort det i livet?
– Det har nog oftast varit ett omedvetet val. Jag har alltid följt min nyfikenhet och passion. Mina föräldrar hade inga tankar på att stoppa mig. När jag sa till dem att jag ville bli skådespelare sa de bara: ”Bli det”. Föreställningen Om att våga flyga skapade jag tillsammans med min man Kristoffer Hellström, och under pandemin, när vi hade arbetsförbud och inte kunde stå på scen, bestämde jag mig för att skriva en bok med samma titel. Det är en stor och tung bok (två kilo väger den!) som är fylld med fantastiska bilder och personliga texter. Den handlar om möten med människor som jag har haft genom livet, som påverkat mig på många olika sätt och fått mig att bli den jag är idag, och som jag hoppas kan inspirera andra till att hitta sitt jag och sitt eget mod och kraft.
Har du några tips till andra som vill bli modigare?
– Det där är ju så individuellt. Alla måste ju utgå från sina egna förutsättningar och vilka gränser en själv kan tänja på. Kanske handlar det om att ta sig ur en familjesituation du inte trivs i, lämna staden där du bor, relationen eller arbetsplatsen, eller bara byta gardiner och byta plats i sängen. Ställ dig frågorna: Vem är jag, var kommer jag ifrån, vart är jag på väg, vad vill jag, och varför? Vågar man ge ärliga svar på de frågorna och ställa dem till sig själv, lite titt som tätt, så ger man sig själv chansen att tänja på sina gränser och flyga lite modigare.
Läs också: Micael Bindefeld: ”Växthustomater har ett uselt sexliv”
