Peter Jihde: ”Jag gillar inte stök!”

När vi ringer på dörren hemma hos Peter Jihde på Lidingö är det familjens yngsta medlem som först rusar ut: Den spanska vattenhunden Bella är mycket upprymd över besöket, men hon tröttnar snart och lägger sig i skuggan.

– Vi har delad vårdnad om Bella tillsammans med svärmor, säger Peter Jihde, ler och ber oss stiga in.

Rena ytor i köket bjuder in till skönt häng med familjen.

Ute steker solen över den parkliknande tomten, men inne i det öppna köket är det svalare.

Att det här lever två mycket ordningsamma vuxna är tydligt, det är var sak på sin plats. Och det är en aktiv familj: golfset, padelracketar, tennisracketar, ridhjälmar och klätter- och löpardojor står prydligt uppställda på hyllor.

Amanda och Alice gosar med hunden Bella.

På köksbänken av betong, som göts ute i trädgården (”den väger massor”), har Karin och Peter ställt fram kaffe, och med var sin kaffekopp i handen tar vi en rundtur.

– Alla här är kanske inte lika strukturerade och ordningsamma, säger Peter när han visar in i en av de tre döttrarnas rum.

Det är ändå förvånansvärt välstädat, och, jo, kanske har just denna dotter tvingats städa inför besöket. Annars städar de alltid tillsammans.

– Ingen i familjen gillar att städa så vi gör det ihop, det går snabbare då, säger Peter.

 

Vitrinskåpet är fullt med porslin för finmiddagar.

I hans och Karins sovrum på bottenvåningen står ett skrivbord. Här har Karin, som är delägare i en pr-byrå, haft hemmakontor sedan coronapandemins utbrott. Peter jobbar vid stora matbordet.

Peters dotter Mollie går på gymnasiet, och har även hon jobbat på distans.

– Man har lärt sig att bete sig på ett annorlunda sätt den här våren. Det pågår alltid något videomöte i någon del av huset, och i början hände det ofta att man kom i bild av misstag, säger Karin och skrattar.

 

Soffrummet på nedervåningen är ett favoritställe. 

De gillar att hänga hemma. Fram till 2013 bodde de i lägenhet, men så hittade de detta hus och föll direkt för mixen av funkis och nationalromantik. Här finns gott om plats att breda ut sig, även om det inte är tal om något stök.

– Nej, vi håller efter och sitter sällan rätt upp och ner. Jag tycker att ordning och reda är ett av de finare uttryck som finns, säger Peter eftertänksamt.

 

Dottern Mollie, Peter och hans fru Karin. 

 

Sedan han 2012 insjuknade i diabetes typ 1 har han haft stor nytta av sin strukturerade natur. Han hade varit trött och gått ner i vikt under några veckor, men trodde att det hade att göra med dygnsrytm för Nyhetsmorgon. När han sökte läkare för en infektion fick tröttheten en förklaring.

På sin handled har han ordet ”diabetes” intatuerat. Skulle han hamna i koma hoppas han att den som hittar honom kan hjälpa.

– Jag vet att jag faktiskt kan dö varje dag.

Hittills har det varit Karin som räddat hans liv när han fått alltför lågt blodsocker. För det händer, trots att han sköter sjukdomen minutiöst. Diabetes är nämligen en sjukdom där allt man gör påverkar: träning, kost, dygnsrytm, stress. Utifrån det ska rätt insulinmängd doseras.

– Vi har glukossprutor liggande i kylen. Senaste gången blev det riktigt dramatiskt. Det här är en sjukdom som påverkar hela familjen, hela tiden, säger Karin.

Sedan Peter drabbades vill han informera om sjukdomen så mycket det bara går, till exempel genom Diabetesgalan. Det var också sjukdomsdiagnosen som fick Peter att säga upp sig från Nyhetsmorgon för att i stället hoppa på jobbet som programledare för bland annat På gränsen med Peter Jihde på TV3 och Viaplay. Livet hänger på en lite för skör tråd för att inte utforska det man är nyfiken på. Och Peter gillar att utforska nya sidor hos sig själv. Som då han som 40-åring blev husägare till sin Lidingövilla.

Det finns utrymme för alla, både inne och ute.

Han spanar ut över trädgården. Längst nere har Karin återupptagit projekt rensa ogräs.

– Varje gång vi får besök av en man och en kvinna så ställer sig mannen och tittar ut över gräsmattan. I nio fall av tio säger han sedan: ”Här kan ni ju stycka av.” Så har jag också tänkt. Men det är för få kvadratmeter, så det funkar inte. Det är kanske tur. För det är ju väldigt bra som det är här.

7 snabba med husägaren Peter Jihde

Vad lockar med huslivet?
– Både Karin och jag är uppväxta i hus. Vi ville kunna släppa ut barnen så att de kan leka, vi hade den där tanken om den snirkliga lilla gatan full med lekande barn …

Tummen mitt i handen eller händig?
– Jag är duktig på att följa ritningar och instruktioner. Jag är också bra på att ständigt hålla efter. Det är vi båda. Så underhåll och mindre reparationer är inga problem. Större saker lejer vi ut.

Fixar du helst inne eller ute?
– Karin älskar trädgårdsarbete. Fick jag ansvaret skulle jag behöva asfaltera hela trädgården. Men det blir ju väldigt fint när Karin har varit i farten.

Vem lagar maten hos familjen Jihde?
– Jag! Och jag lagar efter recept. Jag är bra på att memorera recept. Det blir mycket grytor och grönsaker.

Vilken del av huset trivs ni bäst i?
– Det beror på årstiden. På sommaren hänger vi mest i stora rummet på övervåningen. På vintern är vi i ”vinterrummet”, för där har vi öppen spis.

Ni har sommarhus också, är inte ”två hus ett hus för mycket”?
– Absolut! Tack och lov ligger vårt sommarhus på en åker och kräver inte något större arbete. Och vi låter kompisar bo här på sommaren, mot att de klipper gräset och håller efter.

Den spanska vattenhunden Bella. 

Peter Jihde om kriser

Ålderskriser: 
– Jag fyller 50 om två år. Men som läget i världen är nu känns en egen eventuell kris löjlig.

Karriärkris: 
– Nej. Men jag vill växa och förändras. När jag gjorde Idol kände jag mot slutet att jag började bli för gammal och längtade efter att göra vuxengrejer.

Hälsokris:
– Jag drabbades av diabetes typ 1 när jag var 40. I början var det en kris, men nu har jag bestämt mig för att leva livet fullt ut. Sjukdomen påverkar oss, men man vänjer sig. Det är ändå en tacksam ålder att få det i.

Husägarkris:
– Att gå in i vår nioåriga dotter Amandas rum ger krisreaktioner varje gång. Där finns en klar utvecklingspotential när det gäller ordning och reda …

Läs också: Följ med hem till Martina Haag